Marja

Den långa resan.

En händelserik dag hos brorsan.

En av mina bröder bor inte långt från Fåglum, så en dag for vi och hälsade på honom, hans fru och yngsta sonen.

Hos dem prunkade blomlådor uppåt väggarna

 
och Afrikas blå lilja stod stolt i rabatten.

 
Vi skulle äta lunch ute och när brorsan öppnade det stora parasollet över bordet, föll en yr fladdermus ut. Han fångade den och höll den i nackskinnet.

Jag har aldrig sett en fladdermus på nära håll förut. Den tyckte nog inte om att han höll fast den eller så blev den irriterad av ljuset, för den var inte glad. Till slut lugnade den ner sig och vi kunde släppa iväg den.

Efter lunchen tog vi en promenad till den fina sjön.

(Molnen speglas i vattnet.)

Ringarna på vattnet orsakades av fina Nikita, som vanligtvis, med ålderns rätt, är ganska lugn, men som blev alldeles tokig när hon fick simma ut efter pinnar.

Duktig Nikita!

På hemvägen gick vi förbi ett par bilvrak, som verkar ha stått länge i skogen. Har någon bara kört dit dem och lämnat dem där?

Vad pågår här då? Jo, jag fotograferar…

… Johanna i pinuppepose. Javisst, guldtights, Adidaströja och en rostig bil. Det blev ju bra.
 

Sen hittade jag äntligen Klockljung!

Uppe på åsen i skogen vid Östergården växte det tuvor med Klockljung. Jag tyckte de var så vackra. Den växer inte i Finland, så sommaren 1957 när jag var och hälsade på, plockade jag den, pressade till mitt herbarium och imponerade storligen på min biologilärare.

Nu plockade jag några och pressade och tänkte ha dem när jag scrappar. Läste precis på nätet att den är fridlyst. Förlåt, jag visste inte.

På kvällen grillade vi och hade trevligt. Senast jag träffade min bror var 2004 när vi tömde mammas hus i Finland. Men han följer min blogg och vi mailar varandra, så jag tycker vi har bra kontakt.

Tack brorsan för en fin dag!

Ha en skön söndagskväll <3

4 kommentarer

  1. Babs

    Så mycket vackra blommor så här sent på hösten!
    Nikita är en Labrador va, dom älskar att bada och apportera – fin!
    Folk dumpar skrot i skogen, det är nog vanligare än man tror.
    Med den posén och kläderna borde det ha varit en glänsande sportbil i stället.
    Fladdermöss är riktigt söta i ansiktet, vi tog hand om en unge en gång som vi hade i en stor bur tills den klarade sig själv, den var så söööt!
    Kram

  2. Marja Granqvist

    Svar till Babs (2010-09-13 11:25)
    Nikita är mest Labrador, men har också tre andra raser i sig. Hon är 8 år och ganska nyopererad i magen, men när hon skulle apportera blev det fart i henne. Jättefin är hon.
    Vi låtsades förstås att Johanna stod framför en fin sportbil. Men kontrasten är också fin.
    Kram

  3. Marja Granqvist

    Svar till Ka (2010-09-13 12:23)
    Jag tyckte den här var ganska söt. Det syns inte så bra, men den spretade med alla tårna…
    Ja, Johanna är vacker… och den finaste dotter man kan ha.<3
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.