Marja

Den långa resan.

Huset på Brännerigatan.

Detta gamla hus på andra sidan av den smala gatan på Söder i Stockholm, väckte verkligen min nyfikenhet och fantasi. Vad hade det varit? En borg… ett fängelse? Några av de små fönstrena stod öppna i den varma, mörka sommarnatten. Rummen bakom dem var svagt upplysta. Vad fanns där inne nu?

Det här är det gamla Bryggeriet, som byggdes i början på 1700-talet av en man vid namn Olof Ström. År 1785 övertogs bryggeriet av staten och blev ett Kronobränneri.

År 1827 blev huset ett sjukhus för fattiga och några år senare ett sjukhus för de epidemier, bl.a. kolera, som grasserade i Stockholm. Då kallades huset för Kopphuset.

År 1878 blev det Katarina Sjukhus och mellan åren 1902 och 1935 var det ett sinnessjukhus. Herman Göring, den tyske nazisten som hade en svensk fru, var intagen där år 1925 för sitt morfinberoende.

Jag vet faktiskt inte hur länge huset användes som sjukhus, men i slutet på 1960-talet inreddes det till konstnärsateljéer och bostäder.

Huskropparna bildar en fyrkant, med en gård i mitten. Exet uppmanade mig att ta en titt inne på gården. När vädret tillåter, står dörrarna in till ateljéerna öppna och man kan gå in och titta. Tyvärr kom jag inte in på gården den här gången. Den enda ingången jag hittade hade en stor järnport med kodlås. Jag kikade in genom portens galler och såg en mysig innergård med blomrabatter och små sittgrupper. Hur mysigt skulle det inte vara att bo där!

Vid ena kortsidan finns en liten park, Bryggartäppan, ursprungligen en fruktträdgård. I dag finns där några väldigt gamla päronträd och vildvuxna buskar. I det lokala Södernbladet läste jag att man planerade att plantera om och fräscha upp hela täppan.
Under sommartid används den lilla parken dagligen av hemlösa alkoholmissbrukare. Jag sneddade varje dag genom den och passerade samma människor. De flesta män, ett par kvinnor och två stora hundar. De tillhör tyvärr vardagen i Stockholm.

På husväggen mot Bryggartäppan växte alltså de här stora växterna med rötterna mellan murstenarna. Väldigt fascinerande.

Rötterna till de stora träden mot gatan såg gamla och knotiga ut.

Av någon anledning tog jag aldrig reda på vad det var för träd.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.