VASAPLAN nr 9.
VASAPLAN nr 9, tidningen för utsatta människor i Umeå, kom ut precis till Lucia. På omslaget ser vi duktiga Hanna Ljungberg bakom fotbollsmålet.
.jpg)
Som vanligt håller tidningen hög kvalitet, både i text och bild. Personporträtten är finkänsligt närgångna och engagerande och helsidesfotografierna helt fantastiska. Jag gillar att det finns så många fina fotografier av människor som intervjuas. Sorgsna ansikten och glada ansikten, men alla så vackra. Jag gillar också att pappret är tjockt och matt.
“Gemenskapens glädje ledde till målet” är rubriken på artikeln om Hanna Ljungberg. Temat för det här numret är ensamhet vs gemenskap, något centralt för alla människor och i synnerhet för utsatta människor.
Det finns en ensamhet som är självvald och en som inte är det. Psykologen Patricia Tudor Dandahl har skrivit en bok som heter “Tid att vara ensam” och hon ger en intervju per telefon. Hon upptäckte under en sjukdomsperiod att det kan vara positivt att vara ensam. Hon menar att många människor inte vågar vara ensamma, för de är rädda för att möta sig själva. “Det måste finnas en rörelse inåt och utåt. Det är alltför många som bara lever på ytan, utsidan måste ha en motsvarighet på insidan. De berikar varandra”, säger hon.
Många människor lever i en ensamhet de inte har valt. Milad Elztrini tvingades fly från diktaturen i Libyen. Friheten i Sverige kostade honom gemenskapen med nära och kära. Han har ingen nära vän han kan anförtro sig åt och känner sig ständigt ensam.
Johanna Fredriksson, redaktör för VASAPLAN, uppmanar oss i sin ledare att börja tänka på och prata om vår och andras ensamhet. “Och du, hur är det med din granne, bror eller vän egentligen? Kan denne behöva en paus från ensamheten ett tag, särskilt tider som dessa? Eller finns det någon du kan ge en uppmaning till att söka stillhet, lugnet, ickegörat?”, skriver hon.
Köp nya numret av VASAPLAN, läs och begrunda! Du blir inte besviken.
Ha en skön torsdagskväll <3
Senaste kommentarerna