Jag har en granne som liksom sagans Hans och Greta snitslar sin väg genom att släppa papperslappar efter sig i trappan på vägen ut. Det är hopknycklade kvitton, biobiljetter, kölappar och använda pappersnäsdukar. De ligger i trappan flera dar och jag vet inte vem som till sist plockar upp dem. Kanske ligger de tills vaktmästaren kommer och städar.

Jag plockar inte upp dem, för jag vill att den som stökar till själv ska göra det. Men det verkar som att den personen inte ser ner på golvet. Eventuellt är det någon på min avsats, eller så är det någon på våningen över som går nerför trappan och tar hissen upp och därför inte ser skräpet. För det kan väl inte vara någon som inte känner igen sitt eget skräp?

Jag är förvånad och vill gärna tänka att dessa lappar faller ut när vederbörande drar upp sina vantar ur fickorna. Att de bara följer med. För jag har svårt att tänka mig att någon medvetet tömmer sina fickor på skräp i trappan.

Jag kanske har fel. Jag tycker ändå att vi i allmänhet är bra på att lägga vårt skräp i papperskorgar, att vi respekterar den allmänna trivseln i vår närmiljö. Därför är jag förvånad.

I dag hade jag ärende på stan, bl.a. till min förra arbetsplats. Jag kan inte fatta att jag HANN arbeta innan jag blev pensionär. Nu har jag ingen tid över.

Med mig hem hade jag bl.a. en karta över centrala delarna och tunnelbanan i Barcelona och Systembolagets gratisbok, ’Tonårsparlören’, om hur man ska prata med tonåringar om alkohol. Först tänkte jag att det är ju inget jag behöver, men sen slog det mig att mitt barnbarn ju är tonåring. Inte för att jag är orolig för hennes skull, men man vet aldrig…

Ha en fin onsdagskväll <3