Marja

Den långa resan.

Hundraåringen som bloggar varje dag.

fintulpan

Alla vill vi leva länge, men ingen vill bli gammal. Ålderdomen skrämmer de flesta med alla krämpor och tillkortakommanden. Hur var det nu Shakespeare beskrev det i sin monolog om människans sju åldrar? Till slut kommer den andra barndomen, utan tänder, utan syn, utan smak, utan allt… total glömska.

Jag skulle gärna leva i hundra år om jag skulle förbli lika pigg som Dagny, eller Bojan som hon kallar sig på sin blogg. Ni har kanske sett henne i Fråga Doktorn eller i något annat sammanhang på TV eller i tidningarna. Dagny fyllde nyligen 102 år, men orkar ändå skriva ett blogginlägg varje dag. Hon är rörlig och social och reser runt i Sverige. Hörseln är lite dålig, men hjärnan är skarp och det är ett nöje att läsa det hon skriver och titta på de fina bilderna hennes ’fotograf’ tar åt henne. Jag hajade till av förtjusning över det senaste inlägget, där Dagny sitter i en gunga i en lekpark.

Jag rekommenderar verkligen hennes blogg:  http://www.123minsida.se/Bojan/99578346 Hon är en förebild för oss alla. Bloggen är lite speciellt uppbyggd, det senaste inlägget ligger längst ner på sidan, så man får scrolla ner.

En som inte kommer att leva i hundra år, är den stackars mannen jag skrivit om tidigare, som jag försökte hjälpa hem i vintras. Det går utför för honom och jag vet inte om det finns något man kan göra. I dag föll han rakt i famnen på mig när jag satt och väntade på bussen på Vasaplan. Han går med käpp nu och vinglade över bussgatan farligt nära att bli påkörd av bussarna. Han siktade mot bänken där jag satt och det gick ganska bra, ända tills någon hamnade i vägen för honom och han tappade koncentrationen och vacklade till. Jag hann precis fånga upp honom, men det är svårt att hantera en totalt ostyrslig människa, så det höll på att gå riktigt illa innan han lyckades pricka bänken.

Som tur var fanns det en handlingskraftig ung man där, som tog upp sin telefon och sa till mig att det kanske var läge att ringa efter skjuts åt XX. Jag vet inte vart han ringde, men det verkar som han hade gjort det förut. Stackars XX, för honom är varje dag en kamp och det känns inte värdigt att någon måste leva så. 

Ta hand om varandra och ha en trevlig fredagskväll <3

 

2 kommentarer

  1. Ditte

    Tack för att du nämner denna blogg. Faschinerande! Jag har en hel del att läsa och lära där.
    Tänker på mannen du skrivit om tidigare… Men gläds också åt att det finns hjälpsamma människor som är beredda att rycka in. Tyvärr är många medmänniskor alldeles för rädda, av oklar anledning, till att ge en stöttande hand. Trist!
    Man vet aldrig när det är ens egen tur att ehöva en hjälpande hand…
    Kramar!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Jag kan inte låta bli att fascineras av denna 100-åriga dam och hon skriver så bra och intressant.
      Mannen kom på bussen i går och hade ett skrubbsår i pannan, så han hade nog drattat i backen. Han är så mager och risig så jag förstår inte att hans kropp orkar med. För övrigt är han hel och ren, så jag hoppas han har någon slags hjälp hemma. Men hans egentliga problem kan nog ingen lösa… det är nog för sent för det. Då skulle hans kropp nog ge upp. :(
      Ha det så bra! Kram :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>