Precis när jag tyckte att finskan började flyta på ganska bra, var det dags att åka hem igen. Moj, moj (=hej då). Det tar några dagar innan man hittar alla orden och munnen ställer in sig till de nya ljuden, men jag har pratat mycket, tittat på TV och lyssnat på radio. Några finska nyord har jag också lärt mig.

Det har varit en fin vecka. Precis vad jag behövde efter att jag grottat ner mig i värmeböljan. På nätterna gick åskan och det regnade våldsamt och dagarna var soliga med en svag vind. Jag har cyklat långt varje dag… till stan, till kyrkogården på andra sidan stan och åkt omvägar på grusvägar åt olika håll och fotograferat en massa. Björneborg är en idealisk cykelstad, knappast några backar och raka cykelbanor.

Jag har blivit uppassad som en prinsessa, träffat min bror en stund varje dag, hälsat på ett par vänner, badat bastu, ätit yougurtglass på Arnold’s, gått i affärer, lyssnat på musik hela nätterna, och så förstås sett på EM i friidrott på TV. En mycket speciell sak var jag med om också, som jag ska berätta om senare. Jag var på rätt plats vid rätt tid, kan man säga.

Vistelsen avslutade grandiost med att jag satt sönder en stol. En trädgårdsstol. Jag satte mig på den och sa att jag tyckte den var ostadig. ”Det mest pinsamma jag vet skulle vara att sitta sönder en stol”, sa jag. En stund senare föll jag i backen… brak, knak… mitt i ett resonemang och utan någon förvarning. Där satt jag inkilad mellan armstöden och det första jag tänkte var: Hur känns det i n.a.c.k.e.n? Det gick bra, men det var ett himla sjå att vältra sig upp ur spillrorna, för det blev bara spillror av de två bakre benen på stolen. SÅ PINSAMT!

Nu ska jag redigera mina foton och här kommer några från gårkvällens hemresa med Wasa Express. Jag var nästan ensam ute på däck. Det nya för i år var bord och stolar där ute.

Det var mulet, men skönt, och den här gången syntes inte solnedgången vi brukar fara rakt in i. Där, lite längre bort såg det ut som regn.

Min reselektyr.

Ha en skön måndagskväll <3