Akvarellmålning i kväll och det blev så där trögt igen.
Vi började med plastfolietekniken. Först lägger man på tjockt med färg, sedan plastfolie, som man föser ihop med fingrarna så att det blir ett mönster. Sen ska allt torka i ett dygn och då har man en fin bakgrund till något man vill måla.

Innan jag hunnit hem hade plastfolien släppt och pappret var torrt. Antagligen hade jag för tunt med färg, färgen hade hunnit torka, eller så la jag på plastfolien fel. I morgon ska jag se om jag hittar något intressant i bilden att arbeta med. Jag ser redan en profil till höger i det blå fältet.

Sen skulle vi måla blommor och blader med en annan teknik. Det gick inte bra för mig. Jag fick börja om, men det blev inte bättre. Till slut stänkte jag med grön färg över alltihop. Jag kommer att riva den målningen i tusen bitar. Jag tror jag är akvarelldyslektiker.

Det är samma känsla som när jag insåg att jag aldrig kommer att lära mig spela piano bra. Jag kunde läsa noter, men fingrarna gick i kors och jag lärde mig aldrig rätt fingersättning. Jag spelade på som ett naturbarn, men sen sålde jag pianot, för grannarnas skull.

Fast jag tänker inte ge upp akvarellmålningen. Det är alldeles för trevligt där. Men det oroar mig att det är andra gången i höst som jag blev frustrerad. 

Ha en lugn torsdagsnatt <3