Det blev en omtumlande upplevelse.

Jag har sett Skuggteaterns uppsättning av ’I AM NOT A GIRL’, en konstnärlig tolkning av Andreas Bruces liv som transsexuell i 1800-talets Sverige.

Jag gillar intima teaterrum utan någon upphöjd scen, där skådespelarna kommer så nära de bara kan. Jag satt på första raden och fick både saliv och ölskum på mig, kunde se svetten rinna som små pärlor från huvudpersonens panna och studera varje söm i de välgjorda kläderna.

Tre skådespelare genomförde hela dramat. Två av dem hade flera roller. Ja, en fjärde person, prästen/kantorn satt med ryggen till och spelade på orgeln. Två kyrkbänkar var den enda rekvisitan och möblerades om till silltunna, båt, likkista m.m.

Jag tyckte ändå inte att berättelsen var alltför mörk, men anade att det nog skulle komma något riktigt dramatiskt och även om berättelsen ändå slutar ’lyckligt’ var det riktigt hemskt ett tag. När huvudpersonen låg i en hög vid mina fötter, halvnaken och genomblöt, vrålande ut sin förtvivlan, var jag nära att stiga upp och hjälpa honom upp från golvet. Men det kunde jag ju inte, utan blev tvungen att sitta kvar i hans förtvivlan.
I verkligheten hade jag varit en empatisk medmänniska och hjälpt honom på fötter. På teatern måste jag ta emot hans känslor och på så sätt lära mig något om mig själv och andra människor. Det var omtumlande och när pjäsen var slut gick jag ut med gråten i halsen.

’I AM NOT A GIRL’ spelas 26 – 29/november på Kulturhuset Klossen, Ålidhem. Biljetter finns på Biljettcentrum. 

Ha en lugn onsdagsnatt <3