På sistone har jag allt oftare varit döv… alltså vänt dövörat till. I stället för att lyssna på sånt som irriterar mig, slutar jag helt enkelt höra. Jag orkar inte bli upprörd längre på sådant jag inte kan göra något åt. Fördomsfulla människor får ha sina åsikter i fred. Huvudsaken att jag själv vet var jag står.

Däremot är jag uppmärksam och ser en hel del, även när jag sitter försjunken i mina tankar. Ibland måste jag reagera och ingripa och hittills har det gått bra, fast jag är fullt medveten om att man även måste tänka på sin egen säkerhet.

I dag skulle en ung invandrarkvinna gå av bussen med sin barnvagn, men bussen hade stannat bakom en annan buss som stod vid hållplatsen. Dörrarna öppnades och folk började gå av. Problemet var bara att utanför bussen var trottoaren inte plogad, utan det fanns en plogvall där i stället. Inget bra ställe att gå av med en vagn alltså, men kvinnan trodde antagligen att hon måste gå ut eftersom de andra gjorde det. Vagnen höll på att välta när hon kom ut och hon fick hjälp av en man som steg av. Sen stod hon där farligt nära bussen, som snart skulle starta och köra fram till hållplatsen. En liten slirning i sidled och bussen kunde knuffa till dem.

Jag störtade fram till dörren och skrek åt kvinnan att komma tillbaka upp på bussen och låta den köra fram till hållplatsen. ’Det är ju livsfarligt att stå där i snödrivan’, skrek jag. Jag tror inte att hon förstod mig, hon såg närmast rädd ut och började gå tätt utmed bussen mot hållplatsen och mer utrymme. Då fick jag panik och skrek åt busschauffören att inte starta bussen innan kvinnan var i säkerhet.

Nåja, allt ordnade sig och busschauffören sa själv att hon inte skulle ha öppnat dörrarna innan bussen kört fram till hållplatsen. Jag brukar själv aldrig gå av i sådana situationer, även om andra har bråttom ut, utan jag brukar vänta tills bussen kört ända fram.

När jag sen satte mig ner fick jag en kraftig flash-back från den gången jag själv halkade när jag steg av bussen och gled under den. Lyckligtvis fanns det uppmärksamma personer där då som skrek åt chauffören att inte starta bussen och som sedan drog upp mig. Det var bland det värsta jag varit med om att ligga där under den stora bussen, så det var kanske inte så konstigt att jag reagerade så kraftigt i dag. Jag har rent av känt mig lite skakig.

I går var det dags för nya tulpaner och den här veckan är de orangea med gul kant. Till skillnad från de rosa, som var lite ostyriga och ystra, är de här väldigt strama och sofistikerade. Det ska bli spännande att se hur de utvecklas när de slår ut. Törstiga är de i alla fall och faschinerande i färgen. Tänk att tulpaner kan ha så olika karaktärer.

Ha en skön söndagskväll <3