Jag kände att jag behövde en snabb kvällspromenad för att reda ut tankarna. Vi har ett par plusgrader och småregn. Ett väder som jag gillar. Jag kunde till och med gå utan broddar på trottoarerna.

Det var mörkt, men jag stannade till vid varje lyktstolpe, för att beundra de glittrande regndropparna i björkarna.

Ett fint hjärta på en altan gjorde mig glad och utanför den lilla pizzerian for olikfärgat ljus runt runt i sina kablar. Färgerna skiftade och ibland blinkade de som värsta discoljusen.

När jag kom tillbaka till vårt hus var Ruffen (den stora vita pyrenéern) ute på balkongen och började skälla när jag närmade mig. Jag tittade runt efter en annan hund, men det var tydligen mig han hälsade på. Jag fick ju gå fram och klappa honom och matte kom ut och sa att det där var ett skall som sa att nu kommer en person han känner igen och gillar. Ja, då var det ju tur att jag gick till honom. Sötnosen.

Ja… och i förmiddags packade jag upp blodtrycksmätaren. Den kom ju i ett jättesnyggt svart etui och var så fin och liten och bullig. Jag ställde in datum och tid och så mättejagmittblodtryck. Så där bara. Det var inte perfekt, undertrycket var så där på gränsen, vilket gjorde mig lite besviken. Så nu fick jag ett nytt stressmoment, men jag är på gång och det är huvudsaken.

Vad tror ni att det här fina turkosa är? Det har inget med personlig hygien eller skönhet att göra.

Ha en skön tisdagsnatt <3