Hela veckan har jag klivit över det här bråtet i min smala hall och det är ju tur att det inte skett någon olycka. De nätter jag inte kan sova går jag in i rummet och sätter mig i soffan och då har jag klivit i mörkret. I dag tog jag tag i det och dammsög m.m. Sen skulle jag stryka och en skruv hade lossnat i strykbrädan så den rasade ihop med ett brak. Undgick dock från att få den på fötterna. Strykbrädan är urgammal, så jag funderar på att köpa en ny.

Hela dagen har gått i slow motion och jag har vandrat längs minnenas allé. Robert Mugabe fick i gång mig och jag letade fram ett gammalt foto från april 1975, då hans första fru Sally faktiskt var hemma hos oss i Haparanda. Här står hon med exet.

Det var verkligen ett sammanträffande att hon var på turné i skolorna med afrikanskt hantverk eller egentligen pratade hon om de svarta kvinnornas situation i Rhodesia, hon var ju engagerad i en rörelse innan hon tvingades flytta till London. När hon var i Haparanda, passade vi på att ha ett möte med Amnesty-gruppen och fick förstås mycket värdefull information om hennes man och hans situation. Det var strax efter det som exet och jag for till London och hälsade på henne, samt även besökte Amnesty Internationals huvudkontor där. Sen blev Robert Mugabe frikänd och flydde till Mosambique, där han var en tid innan han återvände till Rhodesia och fortsatte sin kamp mot den vita kolonialismen och så småningom kunde återförenas med Sally. Hon dog 1992 och det var ungefär då hans politik förändrades.

Det har varit mycket känslor i dag och nu lämnar jag det där bakom mig. Numera är jag bara passiv medlem i Amnesty International, men under de aktiva åren i Haparanda hände det en hel del och jag lärde mig ofantligt mycket.

I morgon är det måndag igen och jag har en trevlig vecka framför mig.

Ha en lugn måndagsnatt <3