Så viktigt med ett avslut. Att säga farväl tillsammans med andra. Jag valde ut den vackraste rosen, valde bekväma kläder och for iväg till det sista mötet. Allt var så overkligt… den ljusgrå kistan, fotografiet och den vackra vita blomuppsättningen. Solen sken in från det stora trekantiga fönstret uppe vid taket i kapellet. Lisa Miskovsky sjöng ’Så skimrande var aldrig havet’ och ’Bridge over troubled waters’ och hela ceremonin andades mycket sorg, men även mycket kärlek. Allt avslutades med prästens ord om att tillsammans komma ihåg och tala om de ljusa stunderna och glada händelserna som varit.

Minnesstunden var vacker och när jag kom hem kröp jag ner i sängen och sov en god stund. Var totalt dränerad på all energi.

Ha en lugn fredagsnatt <3