Mats Nilsson, L

Det oskrivna bladet

Hörde något riktigt intressant på Västerbottensnytt beträffande Åkessons gäng. Det visar sig att de har fått en hel del röster här i Västerbottens inland. Inte i kommun- eller landstingsvalet, men väl till Riksdagen. Några väljare intervjuades. De hade valt V i kommunvalet, men SD i Riksdagsvalet. Förklaringen som gavs signalerade kraftigt missnöje: ”De kan ju int fortsätt så här”, som en av dem uttryckte det.

Och här, i den kommentaren har vi nog en förklaring till att ett nazistparti, lett av ett gäng Skånestudenter, kan få ett sådant genomslag också i ett län med stolta frisinnade traditioner. Jag tror nämligen inte ett ögonblick att de som gett dem sitt stöd exempelvis i Storuman, där de fick 9,19 procent i kommunvalet, men hela 16,97 procent i valet till Riksdagen, är nazister.

Det är ju aningen oklart vad det nu är som inte kan fortsätta, men det finns en känsla, rätt eller fel, att båda blocken har misslyckats. Åtminstone i förhållande till allt som förutskickats. För inlandets del, handlar det nog om allt från oplogade vägar till nedlagda hälsocentraler.

Men det handlar knappast enbart om det. Det finns en bild av SD som något nytt, ett oskrivet blad om man så vill. De har ju inte haft någon del alls i politiken som den har sett ut hittills. Så om man lyckas samla på sig allt av missnöje som finns och dessutom kan klä på sig offerkoftan, ”Ingen vill ens prata med oss (snyft)”, ligger det väl nära till hands att nå de siffror man lyckades med i årets val.

Känslan förstärks när jag läser en analys i Dagens Samhälle där det visar sig att det inte är så enkelt att SD: s resultat vilar helt på outbildade medborgare som lever i landets periferi. De samlar exempelvis fler akademiker än Liberalerna. Det tar givetvis emot att säga det, men man vinner ingenting på att förtränga obehagligheter.

Nej, det är helt klart att både vi liberaler och andra har misslyckats med att klargöra för väljarna att oskrivna blad inte nödvändigtvis är mer att bygga ett förtroende på än något mer eller mindre fullskrivet.

I dag är det FN – dagen, och då finns väl skäl att påminna oss själva och andra om hur det går om man inte samarbetar. Och om man inte bryr sig om just det, kan man erinra sig att det var den 24 oktober 1915 då slaget vid Caporetto melan Italien och Österrike-Ungern under första världskriget. Ett krig som i förlängningen ledde fram till fascismen/nazismen, Mussolini och Hitler och så till sist till SD, där en av grundarna var en tidigare officer som slagits för tyskarna i SS:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>