En fin vinterdag. Lugnet efter stormen, kan man säga. I politikens värld är det dock mer blåsigt, med vindbyar både hit och dit. Den kraftigaste vinden blåser dock nu mot ett samarbete mellan S, C, L och MP. Som Annie Lööf uttryckte det, inte det man främst önskade, men som det nu ser ut ändå det bästa alternativet.

För Kristersson är det här givetvis en riktig motvind i en redan jobbig uppförsbacke. Bitterheten lyser igenom, trots försöken att hålla god min. EBT uttrycker sig mer oförblommerat, och det må vara hennes val. Några funderingar om vilket svek det skulle vara att låta Åkesson sitta med avgörandet i blockskiljande frågor, tycks inte finnas i högerlägret.

Varken EBT eller Skyttedal visar prov på något kristligt tänkande. Något som påminner mig om varför jag har svårt för kristendom. Eller annan religion för den delen. Alltför ofta har man noterat hur folk av den sorten skriver ut moraliska fribrev åt sig själva. medan de samtidigt beskyller andra förde mest gräsliga ting. Skyttedal kallade således Lööf för ”quisling”. Ett sällsynt illa valt uttryck. Quisling var Norges Åkesson som tog chansen när Nazityskland tog Norge 1940.

Om allt nu går som det nu ser ut, har i själva verket C och L sett till att stänga såväl Åkesson som Sjöstedt ute från reellt politiskt inflytande. Alltså har de medverkat till att hindra Quislings och Stalins svenska motsvarighet från att få politiskt inflytande.

För att fortsätta på det blåsiga temat, kan man säga att Åkessons parti för tankarna till en tromb som drabbar politiken rent destruktivt. Som det uttrycktes i tidningen i dag bekämpar man andra partiers politik, men i fallet SD handlar det om både det och vilka de faktiskt är. Det vill säga arvtagare till den fascism/nazism som också funnits och finns här.

Om det nu verkligen blåser nya vindar, återstår än så länge att se. Dramatiskt blir det nog i vilket fall. Och så har det också varit tidigare. Just denna dag, den 12 januari 1628, gav Riksdagen Gustaf II Adolf fullmakt att ingripa i det trettioåriga kriget, vilket han nogsamt valde att utnyttja. För hans egen del gick det ju inte så bra, men det går inte att förneka att Sverige i och med det kom att växa fram som en stormakt i Europa.