Det här har medfört att kulturerna ser högst olika ut i de olika partierna, även om de kanske verkar rätt eniga i sakpolitiken. Dessutom kan sådant ändra sig. Det har vi sett förut.

Hur det kan gå om man försöker sig på att samla allt under det egna styret, såg vi när Hitler kom till makten. Allt som identifierades som ”tyskt” (vad det nu är) skulle samlas under fanan med hakkorset.När den processen ansågs ordnad, skulle allt som inte kvalade in utplånas eller fördrivas. Därefter skulle herrefolket expandera österut och lägga rabarber på de resurser som fanns där.

Den 2 februari 1943 fick dessa ambitioner sig ett grundskott när tyskarna kapitulerade vid Stalingrad.

Nu är ju inte en fredlig sammanslagning av två svenska partier på något sätt jämförbart med vad som hände under nazismen, men det finns alltid skäl för eftertanke när sådant här föreslås.

Partier är, som sagt, inte företag. Att slå ihop företag är svårt nog, partier torde vara ännu vanskligare. En som var en fena på företagsfusioner på sin tid var Percy Barnevik.

I en biografi över företagsledaren läste jag en historia som handlade om att det hände sig som så att Percy gick vidare till en bättre värld. Efter att ha knackat på däruppe, blev han hänvisad en trappa ner. Och efter en tid som djävulen upp till herren och klagade:

”Vad är det för typer du skickat ner till mig? Han har stängt ner halva helvetet av lönsamhetsskäl, avskedat alla mina smådjävlar och nu vill han att jag ska slå mig ihop med dig!”