Vårvintern är på besök i dag. Litet friska vindar också. Allt känns litet lättare då. Även träningen på hälsocentralen kändes bra. Olyckskamraterna suckar och stönar i en del fall, men programmen genomförs plikttroget. För ont gör det, i vissa lägen.

Plikt är nog bra, men kan – som så mycket annat – användas på fel sätt. Den 21 mars 1918 startade tyskarna en stor offensiv vid Somme. Detta i ett sista desperat försök att avgöra kriget innan USA: s trupper hann fram.

I början gick det bra, men snart körde man fast. De tyska soldater som intog fientliga ställningar häpnade när de upptäckte hur mycket förnödenheter fienden hade, medan de själva led brist på allt. Inte minst mat.

Båda sidor drevs av en känsla av plikt, men samtidigt visste de som utkämpade kriget förbluffande litet om hur det egentligen gick. In i det sista trodde man på beskeden av ledningen att segern var nära.

Påminns om detta när de ungerska pilkorsarna i partiet Fidez nu har stängts ute från EPP – gruppen i EU – parlamentet. Något som partiet självt hävdar är en seger.

Jaja. Som Pyrrhus uttryckte det: ”En sådan seger till och jag är förlorad.”