Hörde i dag att Finlands statsminister avgår. Centern är inte nöjda med Rinne, visade det sig. Återstår att se vad som kommer i stället. En del funderar på vad Åkessons finska motsvarigheter tänker göra. Partiet är största parti om man får tro opinionsmätningarna.

Finsk politik är på flera sätt mer hårdför än vår egen. Man vet inte i förväg vilken regering det blir, utan det gör man upp sedan man se hur valresultatet blir. Här känns det som om man måste vara helt säker på hur de olika konstellationerna ska se ut innan valdagen.

Finnarna har också varit mer resoluta när det gäller de så kallade Sannfinländarna. När de hamnade i ansvarig ställning, sprack partiet omgående. Att göra något liknande här är inte aktuellt, men det finns alltid skäl att verkligen gå hårt åt Åkessons gäng. Som den senaste idiotin med någon typ av statliga uppfostringsanstalter.

Sådana har vi faktiskt haft förr. De fungerade inte då, och skulle inte fungera nu heller.

Den 3 december 1941 gick svenska frivilligbataljonen på offensiven i fortsättningskriget, då Finland försökte återta det man hade förlorat i vinterkriget året före. Offensiven syftade till att inta Hangö.

Det verkade ju som om Finland skulle lyckas med sin föresats. Just då stod tyskarna utanför Moskva. Men, som bekant, gick det inte så bra med saker och ting till sist, även om man lyckades bevara frihet och självständighet. Vi ska väl hoppas och tro att den nu pågående regeringskrisen också ska lösa sig.