OS

Av , , 2 kommentarer 5

Idag hade vi en liten diskussion om OS kring fikabordet på jobbet. Som så ofta så spårade samtalet ur och drog iväg åt de mest oväntade håll. Det är det som är tjusningen med våra sammankomster!

Jag hade tittat på damhockeyn Sverige-Schweiz och en av de saker som slog mig då var att när tjejerna log så glatt bakom sina skydd så blänkte deras vita, fina tänder. Så är det inte alltid när killarna ler lika glatt bakom sina obefintliga skydd. Varför "vill" inte killarna ha kvar sina naturliga tänder? Varför är det inte lika viktigt att de är rädda om sina ansikten? Är det något genus-tänk som ligger bakom?

Ska man renodla genustänket så kan jag ju bolla upp en fråga från dagens fikabord. Många tävlanden i olika sammanhang (manliga) sådana brukar ju odla OS-, VM-skägg. Vad odlar de kvinnliga motsvarigheterna? Håriga ben kanske? Tur i alla fall att de har vett att inte visa det!
                                                                  Signaturen En som aldrig frågat förr

 

Äntligen – stugan i vinterskrud

Av , , Bli först att kommentera 6

Äntligen har jag fått se stugan i vinterskrud. Ni kan kanske föreställa er mina förväntningar när vi kom ner på torsdag kväll. Den snälla grannen, bonden, hade kört upp parkeringsplatsen med traktorn, men nerför vår lilla serpentinväg kan man bara ta sig per fots. Livskamraten hade ont i knät, så jag var snäll, och hurtig, och sa "jag kan plumsa före och trampa upp en stig". Sagt och gjort, ner i snön och där blev det tvärstopp! Snödjupet var ca 1 m så jag sjönk ner med hela benet och där satt jag fast. Slit och släp, ibland "simmade" jag i snön, ibland fick jag kasta mig för att försöka komma framåt. Lätt var det inte, men ner kom vi. Så mycket snö tror jag aldrig att jag har sett! Jag som tänkt gå ner på sjön för att ta en riktig vinterbild. Ha, vilken optimist.

Men idag, söndag, så lyckades vi skotta ren trappan nerför slänten och kunde duka upp lunchen på jacuzzi-locket. Gissa om det var skönt!

Dubbel användning av jaccuzzin – som lunchbord

Första kvällen var KALL, KALL, KALL. Att gå och lägga sig var inget man längtade efter direkt. Andedräkten bildade små moln omkring oss när vi försökte prata mellan hackande tänder, men med nattlinne, "mysoverall", varma sockar, täcke, dubbla filtar och livskamraten tätt intill så lyckades vi somna till slut. Och vaknade till anblicken av en älg som i sakta mak gick förbi längs strandkanten, vi kunde titta på alla älg-, räv- och harspår kors och tvärs över sjön. Livet kändes gott! Sedan har vi bara haft det gott i tre underbara dagar med sol hela dagarna. Vi har kämpat och skottat upp små  gångar för att kunna ta oss ut, men som sagt, ner till sjön lyckades vi inte ta oss!
Som vi har eldat, tur att grannen har ved i säckar, tur att vi har både öppen spis och vedspis i köket, det värmer gott, för att inte tala om så skönt det är att alltid ha tillgång till varmt vatten på vedspisen när man nu inte har något vatten i kranen!

Ser lite märkligt ut med den "spanska" byggstilen och all snö!

Livskamraten fick be och böna, till och med hota lite med utebliven middag, för att få med mig hem idag. Men vi ska dit igen och det kommer inte att dröja länge…… Jag har redan planerat för det klinkergolv vi ska lägga i arbetsdelen i köket….

 

Idétorka

Av , , 2 kommentarer 6

Jag har suttit och tittat på den vinbestänkta tapeten. Tänk så många som tyckt att det var väl bra att någon spillde på väggen så att man får göra om. Ja, det finns väl alltid minst två sätt att titta på saker och ting! Lite besvärande är att jag inte kan få någon "vision" av hur jag egentligen vill ha därinne i vår TV-hörna. Suck!

När tänkte ni på Nina och Fredrik senast? Vet ni inte vilka jag menar? Jag har nog heller inte tänkt på det danska sångarparet på, ja säg minst 20 år. Men i förra veckan satt äldsta barnbarnet och småsjöng på en låt och någonstans i bakhuvudet kände jag igen låten. Helt plötsligt slog det mig; Nina och Fredrik!

Hur kan det komma sig att tonåringar idag sjunger en låt av dem? Vad är det som gör att "gamla" låtar helt plötsligt blir moderna igen? Kommer någon ihåg denna?

 

It’s complicated

Av , , Bli först att kommentera 5

Mysig måndagkväll, vi har varit ute och ätit och sedan gick vi på bio. Filmen var It’s complicated med Meryl Streep och Alec Baldwin i huvudrollerna. Streep är en fantastisk skådespelare med ett väldigt brett register. Nu när hon börjar bli äldre så känns det väldigt befriande att hon "tillåts" vara lite rynkig, inga operationer där inte. Härligt att se en skådis som har mimiken kvar, kan rynka pannan, inte ser ut som en parodi på Kalle Anka (munnen) och som ändå har en härlig utstrålning. Kul film var det, även om jag blev lite besviken över att denna kompetenta, affärskvinna direkt återföll till att laga f.d mannens favoritmiddag så fort han kom viftande med, var det lillfingret…..?

Kul också att stöta ihop med en gammal bekant, vi har känt varandra sedan vi fick våra första barn, alltså drygt 33 år nu, och det märkliga är att det känns som att det var "igår" vi träffades varje gång vi stöter ihop. Kul!

Mitt i natten……

Av , , 3 kommentarer 6

Sådant gillar jag…..att man sitter i soffan tillsammans med Livskamraten, nöjd och belåten efter en bastu och god middag och plötsligt ringer telefonen…. hej, vad gör ni, ska ni komma över? Vi har inget att bjuda på mer än en Irish coffee men ta med er chips eller något annat som ni har hemma….

Så ska det vara; enkelt, opretentiöst och trevligt. En skön promenad hem så här efter kl 01.oo och i säng, så gott vi kommer att sova i natt. Tänk vad enkelt det är att umgås ibland! Fram för ett enklare umgängessätt!

Dags för en ny karriär kanske?

Av , , 5 kommentarer 6

Denna underbara dag närmar sig sitt slut, åtminstone närmar sig den tid när jag känner att nu är det kanske dags att ta Expressen  och bilagan med mig, kasta mig i soffan (eller lägga mig försiktigt som det anstår en 50+are), svepa in mig i en gosig filt och se vad som händer. Med stor sannolikhet så hinner jag inte ens igenom Ledaren i tidningen innan jag slumrar till. Men det kan man väl få göra en stund före middagen. Idag är det bara vi två, Livskamraten och jag, som ska äta middag och det känns rätt skönt.
Igår hade vi underbara L här och hon blir bara goare och goare, ska jag be att få tala om. Hon är mjölkallergiker så som den snälla farmor jag är så for jag iväg och köpte mjölkfri glass och tänkte att nu kan vi alla äta samma efterrätt.
Men vad har det tagit åt moderna föräldrar av idag?! Inte fick jag bjuda henne på glassen, den innehåller ju för mycket socker! All heder åt dessa föräldrar, de har så rätt, vi behöver inte skapa sockerbehov hos våra barn. Det kommer nog ändå förr eller senare. Men det är inte lätt att göra sig till som farmor, man (jag) vill ju så gärna vara den JÄÄÄÄÄTTTTEEE SNÄLLA farmodern.
Under förmiddagen tog jag mig i kragen och gjorde färdigt en av de stolar som vi tagit från stugan. Nu är den målad, ombuntad och med nytt tyg. Man kanske skulle satsa på att bli tapetserare, det är ju faktiskt jättekul att hålla på och göra om möbler. Jag är nöjd med stolen, nu gäller det bara att bunta om de övriga 3 också.

 

Så rik…..

Av , , 2 kommentarer 6

Att få vakna i lugn och ro efter kl 08, att sitta i den absoluta tystnaden med en kopp thé bredvid sig, att inte ens behöva tända en brasa eller levande ljus utan kunna njuta av ljuset utanför huset, att himlen visserligen är molnig men ändå kan man skymta ljuset där bakom, att se att alla gamla orkidéplantor man sparat genom åren antingen blommar eller bär stora knoppar som förebådar vad som komma skall, att se att idag kan jag nog knipsa av några fler skott från pelargonplantorna, att veta att idag finns absolut inga måsten utan jag kan lägga upp dagen som jag vill – kan det bli bättre än så?

Vill ni veta?

Av , , 4 kommentarer 8

Idag är jag trött, trött på att vara ett stöd åt mina anhöriga, trött på att vara "matriarken" nu när min mamma är borta, trött på att vara klok och förståndig, trött på att lyssna på mina medlevare (kan vara arbetskamrater, grannar, släktingar, vem som helst praktiskt taget). Är det tillåtet att känna så? Kan det till och med vara önskvärt? Att inte alltid vara Grandmother, utan faktiskt ibland släppa fram den inre, inte alltid så snälla, människan man har inom sig. 

Så här är det:
– det är fullkomligt idiotiskt att sätta skatt på vindkraft
varför det då?
Å ena sidan vill vi att man ska tänka miljövänligt, å andra sidan?

– en del människor bedriver "affärsverksamhet", går i konkurs, skrivs om i tidningen etc, men får fortsätta hitta på nya verksamheter och betraktas som samhällets stöttepelare, medan andra kan arbeta livet ur sig och sedan av olika anledningar, utanför deras kontroll, råka i svårigheter och betraktas som parias
varför det då?
"Lika barn leka bäst" och håller varandra om ryggen

– en del arbeten/yrkesutövare värderas högt, exv de som kommer med expertutlåtanden grundade på noggranna undersökningar om saker som i stort sett vilken vanlig "Svensson"´som helst alltid vetat
varför det då?
Inte den blekaste aning, har inte den minsta förståelse för detta

– vanliga, åldriga, människor blir  behandlade som "idioter"
varför det då?
Därför att de inte längre klarar sin egen vardag fullt ut och blivit "tvungna" att använda sig av samhällets resurser. Här måste jag tillägga att jag personligen haft glädjen och nöjet att se hur "samhällets resurser" gör ett fantastiskt bra, engagerat arbete, så man ska akta sig för att generalisera.

– människor som valt att arbeta med andra människor i nöd, exv inom skolan, och som på ett fullkomligt obalanserat sätt gör bedömningar om andra människor och därigenom lägger hinder i vägen för den människans vidare utveckling
varför det då?
Här är nog enda svaret; inkompetens. Du milde, så mycket inkompetenta människor det finns. Människor som utifrån sin utbildning och yrkesroll, förväntas ha en kunskap om människan, men där man ganska enkelt kan visa på deras inkompetens helt enkelt genom en enkel fråga: varför?, vad grundar du det på?

Allt detta, och mer därtill, är resultatet av en trevlig bastukväll. Jag tror på människan och människans förmåga, och vilja, att göra goda saker,  men uppenbarligen är det inte alltid så. Det jag har skrivit nu står jag för, så det är tydligt att allt inte är gott i Vår Herres hage. Tyvärr.

 

 

 

 

Hemlösa rasar….

Av , , 9 kommentarer 7

Om jag nu visste hur man gör så skulle jag länka till artikeln i VK. Kan tyvärr inte! Kan någon vänlig själ informera mig, tack för hjälpen i så fall.

I brist på den länken så vill jag bara säga att visst verkar det snällt att samla in liggunderlag och sovsäckar, men se det i ett större perspektiv. Är det OK att vara hemlös om det är bra väder? Jag kan tänka mig att det är det man (de hemlösas organisation) har reagerat mot, inte själva insamlingen som sådan.

Visst är det bra att vi vill hjälpa, men då ska vi hjälpa på ett mer konkret och långsiktigt sätt, inte genom tillfälliga allmosor.

Det finns så mycket tomma lokaler, lägenheter, kommunala lokaler som står tomma – kan man inte använda dem till en början? Det är ganska skämmigt att vi har hemlösa i detta land. Tidigare var det något man kunde se när man reste runt i Europa; på väg från musikal i London – hoppsan nu klev jag visst rakt in i någons "sovrum" – men behöver vi ha det här i Sverige? Tänk på alla insamlingar kors och tvärs som genomförs när det är "akuta" situationer. Pengarna finns uppenbarligen.

Så ser jag på saken!

Fram för mamelucker!

Av , , 6 kommentarer 8

När jag gick på sta’n idag så kunde jag inte hjälpa att mina blickar drogs till alla dessa tonårstjejer som är så lite klädda. Tunna tights med tröja / jacka som knappt täcker det man sitter på, att de inte fryser ihjäl. Till detta har de gärna stora stickade vantar och det är ju bra i och för sig. Men nog skulle jag önska att de hade lite mer på sig, man får kämpa mot lusten att på ett mycket klokt och "moderligt" sätt säga: man ska vara rädd om lilla stjärten! Mamelucker var nog inte så dumma att ha! Finns de idag?
Ropen skalla, mamelucker för alla!