Jag blev tvungen att läsa igenom ett par av mina senare inlägg för att ”uppdatera” mig om vad som hänt sedan sist. Kan bara konstatera att det har nog inte hänt så mycket. Vårt 12-manna-gäng här runt sjön har minskat så nu är vi bara 9 stycken och det kommer nog att bli 8 st  efter sommaren då en granne har lagt ut sitt hus till försäljning.

Det är väl så det blir med tiden. Läsecirkeln finns kvar, fem damer är vi nu i åldrarna 91, 88, 84, 71 (jag) och minstingen, 69. I måndags var vi hemma hos 84-åringen och det var så roligt att få se hur hon har det. Det är en liten gumma i färgstarka och mönstrade kläder som inte är rädd för något utan gör det hon vill. Hon åkte TransSibiriska järnvägen när hon var 70, ensam och det är det inte alla som skulle göra. Hennes lägenhet var precis som henne själv, färggrann, detaljrikt, fullt med gamla saker, tavlor, helt underbart. Om hon skulle vara med i Vem bor var så skulle man direkt förstå att det var hennes lägenhet. Vi skulle äta våfflor och det föll på min lott att vispa grädden. Tror ni att hon hade elektrisk sådan? Jo, i förrådet men så här fick jag vispa:
Vi hade bara ett kapitel kvar på den bok vi läst så när den var avklarad kom frågan: -vi fortsätter väl, det är ju bara mars ännu.

Dessa träffar på måndagarna är viktiga för dem, det har jag förstått. En annan aktivitet som jag haft på tisdagarna är telefonikurser enligt ABF:s Digitala Klyftan. Inte mindre än 4 sådana grupper har jag haft och det har varit väldigt trevligt, men nu har jag tackat för mig. Ska det bli fler kurser så får någon annan ta över.

Påsken är över och i morgon kommer son och barnbarn, hurra!

Varifrån kom den, lusten att skriva ett nytt blogginlägg? Jag trodde att den tiden var förbi. Idag är det Påskdagen, en regnig och grå dag. Vi har slappat hela dagen och sett två avsnitt av en serie om vampyrer som börjat kräva sina rättigheter i samhället. Så skruvad intrig. Detta blir ett mycket kort inlägg bara för att…….

Men jag tror att jag återkommer. Kram

All den fina snön håller på att tina bort, så tråkigt. Kan inte vädergudarna bestämma sig för om det ska vara en kall vinter eller om det är våren som ska komma nu? På vägen till Läsecirkeln mötte jag två stycken ryttare som var ute med sina hästar. På ena stället var hon ute och gick med sin travhäst, det var i byn Veda. När jag sedan kom till byn Häljom så mötte jag ytterligare en stor ponny med sin ryttare. Likadant på vägen tillbaka, i samma byar mötte jag ryttare, jag tror väl att det var med olika hästar. Ett vårtecken?

Livet går vidare och idag har jag tagit upp 4 blommor från Blomsterrummet, 3 pelargoner och en övervintrad fuchsia. Det ska bli så spännande att ser om fuchsian tar sig och blir lika fin som förra sommaren. Har också börjat att göra rent kring vedspisen i köket, det är märkligt vad all fett och smuts syns väl så fort solen kommer fram.

Vilka fantastiska skidtjejer vi har just nu! Det är så roligt att se dem tävla. Så roligt att vi har samma dominans på damsidan som Norge har på herrsidan.

Före skidloppet så gick jag en långpromenad och kunde inte låta bli att ta några bilder. Sedan har jag suttit och satt ihop ett program med Noodles till vattengympan. Det finns en hel uppsjö med filmer på Youtube där man kan stjäla idéer. Efter sportlovet ska jag presentera det nya programmet för dem, få se om de gillar det. Nästa vecka, före sportlovet, ska jag köra riktigt hårt med dem i bassängen så de klarar en veckas uppehåll. Då har jag klarat av hälften av alla sammankomster.

I vissa stunder så hoppas jag att någon annan ska vilja hoppa in som ledare till hösten. Men å andra sidan så tycker jag faktiskt att det är ganska roligt. Jag får ju dessutom en riktig genomkörare av alla muskler och det skadar ju inte. Jag får ta det som det kommer, inte erbjuda mig att ställa upp utan avvakta och se vad som händer. Jag trivs ju faktiskt bäst i vattnet.

Dagen är planerad. Vattengympa klockan 11, en stunds vila efter det, skidtävling på eftermiddagen och avsluta med ”grannmiddag”, det vill säga vi är 5 stycken som äter en vardagsmiddag tillsammans. Tidigare var vi 7 men……Det känns som en bra dag, dessutom strålar solen från en klarblå himmel, kan det bli bättre?

Gårdagens vattengympa kändes bra, men jag får se upp så det inte blir för dansliknande. Det var två av de äldre damerna (har passerat 80-årsstrecket) som var så nöjda efter passet. Båda pratade om att de inte kände någon muskelömhet efter och att ibland kändes det som att de dansade. Jag får nog köra ett lite hårdare pass nästa vecka. Nu kör jag med både hantlar och noodles och speciellt med noodles så blir det lite segt, och mycket skratt. Alla har inte fått riktigt grepp på hur man använder dessa. Ska se om jag kan planera ett helt pass med dessa. Nu har jag kört 5 pass, bara 7 kvar. Hoppas de får tag i någon som vill/kan köra som ledare nästa termin. Jag tycker att det är roligare att vara i vattnet än att stå och demonstrera på poolkanten.

När jag kom till Badhuset igår möttes jag av en skolklass med 8-åringar som var på väg tillbaka till skolan. Då ställde frågan om hur gammal jag var och blev helt fascinerade när jag jag sade att jag fyller 70 i år. Den lilla gruppen hade aldrig sett så gamla damer bada vilket förvånade mig mycket. När jag har barnbarnen hos mig så badar jag ständigt med dem. Det finns helt enkelt inget bättre. Längtar till sommaren.

Så är man hemma då. Massor av snö har det kommit och Livskamraten är tillfälligt handikappad och kan inte ta på sig några ytterskor så gårdagen tillbringade jag med snöspaden i handen. Tur att det var lätt snö och soligt så jag kunde njuta lite också. Det är så härligt när det kommit nysnö, allt är skottat, solen lyser och det finns en känsla av vår i luften. Livsandarna vaknar till livs igen. Så till den grad att jag gjutit en ny blomma idag. Men ett problem har jag. Ja, jag har nog haft det ett tag förstår jag, men jag har inte insett omfattningen av problemet.

Jag snarkar!!! Inte lite lätt och lugnande som en dam möjligen kan göra. Nej, jag drar tydligen riktiga timmerstockar, minst ett par timmerlass varje natt. Jag snarkar så det hörs genom hela huset när jag är bortrest och hälsar på hos folk. Till och med att tonåringar som i vanliga fall sover riktigt tungt får ta på sig hörlurar. Men det hindrar inte mina snarkningar. Nej, tonåringarna får dra på ordentligt med musik för att överrösta mig och då kan de ju i alla fall inte heller sova. Suck! Hur ska jag våga åka bort och övernatta hos någon nu?

Så igår köpte jag en bettskena på Apoteket. Lade den i kokhet vatten och satte på mig den för att riktigt forma den efter mina tänder. Då dök nästa problem upp, skenan är för stor för min lilla mun. Jaha, det gick inte alls att forma den efter mitt bett.

Vad gör jag nu då? Finns det olika storlekar på bettskenor? Får gå ut på Internet och se efter. Men först blir det eftermiddagskaffe. Ha det så bra.

Som det har tinat de sista dagarna. Vi som har sluttningar på tomten kunde se hur det först blev som en isgata nerför sluttningen när snön började tina på dagen och frös till över natten. Nu har istäcket smält bort och det håller på att vara en del barmark på sina ställen. Varmt och skönt är det på dagarna. På sjön ser det ut som att det ligger flö´vatten men det är folk där ute och promenerar med sina hundar och de har även börjat pimpla. Det ser så mysigt ut, men jag håller mig på land. Ska jag bada i någon isvak så vill jag själv ha bestämt när det ska göras. Jag har svårt för att lita på isen när det tinar så.

Ska vi tro att det får fortsätta att tina och bli en riktigt tidig vår? Nej, knappast. Det lär nog komma en omgång till med snö. Jag har i alla fall börjat ta några skott av pelargonerna, fuchsiorna, palettbladen och ampelliljorna. Det är blommor som det är lätt att föröka och som man kan slösa med på sommaren. Sedan behöver man bara spara en planta över vintern så kan man dra upp nya till våren. Sådana blommor gillar jag.

Det värsta är att det blir så fullt på köksbordet. Tur att vi aldrig sitter och äter där, det är mer som en dataarbetsplats och blomförvaring. Nu tar jag ledigt från bloggskrivandet några dagar. Är fullt upptagen de närmaste dagarna. Önskar er en trevlig avslutning på veckan.

Visst är det bra med omtanke? Det är ett varmt ord, nästan som en filt man kan svepa omkring axlarna. Visar vi nog med omtanke i vardagen? Idag tycker jag att jag visade omsorg. En av damerna i Läsecirkeln såg så trött och blek ut att jag packade in hennes rollator i bilen och skjutsade henne hem. Hon såg ut som att hon kunde falla ihop där hon satt. Ändå kommer hon till vår träff, den är så viktig. Vi lägger 20 kr varje gång vi träffas och nu börjar det vara nästan 1000 kr i den lilla burken. Så jag föreslog att vi ska gå ut och äta lunch nästa måndag, helt enkelt göra av med lite pengar. Ett par av deltagarna börjar se ganska skröpliga ut och jag vill vara säker på att de får vara med och dela på pengarna vi sparat ihop. Det låter ganska krasst när jag skriver det så här. Men så är det inte menat. Det kan vara en knepig form av omsorg, jag vill försäkra mig om att alla kan vara med på trevligheterna.

Omsorg kan man visa på många olika sätt. När man frågat om alla vill vara med och betala för sandningen av vår väg och en säger nej. Ja, då kan man betala sandningen själv för att man inte vill riskera att man själv, eller någon annan, faller och bryter något ben. Det är väl en form av omsorg, den blir väl inte mindre av att man även har ett själviskt motiv till varför man gör det. Eller?

Dags att samla ihop sig och göra något vettigt, fast nej, det struntar jag i. Ska ta och gå in på ArkivDigital istället och se om det dykt upp något intressant om släkten. Släkter komma, släkten gå …

Idag har jag inte gjort någonting. Nix, nada, no, ingenting. Förstår inte riktigt vad som hände i morse men det fanns inte någon lust till att göra ett skapande grand. Förresten, inte ett skapande grand, varför säger man så? Var kommer det ifrån? Naturligtvis slår jag upp meningen och hittar då:

alldeles utan blåst borta ingenting inte en gnutta inte ett dugg inte ett dyft inte ett jota inte ett skvatt inte något intet platt intet tji tomt

Ja, det täcker väl in hur arbetslusten varit under dagen. Ord som är väldigt spännande är förstås ortsnamn. Vi bor i Gästa i Njurunda, lite märkliga ord kan man tycka. För Gästa har jag inte hittat någon betydelse, men jag har inte forskat ordentligt heller. Men nu har jag bestämt mig för att göra ett försök att hitta något om namnet.  Betydelsen av Njurunda, som är postadressen, finns i alla fall förklarat:

Idag tog vi en riktig långpromenad i solen. Vi följde ett skoterspår som leder över kohagarna och det var helt ljuvligt. Det kändes som att vara ute till fjälls, öppna vidder  och vit gnistrande snö. Jag tog flera fotografier men tyvärr hade jag något fel på inställningen (inte min men kamerans) så alla bilder blev suddiga tyvärr.

Jag kisar mot solen,
snön gnistrar som av diamanter,
naturen slösar med sin rikedom
och jag är lycklig

Tre rådjur framför mig,
de tittar, vänder och hoppar bort,
jag blir andlös av skönheten
och jag är lycklig

Guds fria natur,
solen på min kind,
en kopp kaffe i handen
och jag är lycklig

Så är det idag!