Det skramlade till i brevlådan.
Det är nog bara morgonens tidningsbud, och lite senare frampå dagen brevbäraren, som kan alstra just dessa plåtljud som inte ens en plattare sortens hörselkurva och treglasfönster helt förmår utestänga.
Jo, förresten – vinden kan också lyfta på locket ibland.
Och stänga det med den där dämpade skrällen som får en att yrvaket titta upp.

Jag kom i det sammanhanget att tänka på han som hamnat lite på kant med grannen och som därför, dock inte alltför regelbundet, gick ut i ottan och dängde igen locket till sagda grannes plåtlåda kort innan tidningsbudet likt en morkulla beräknades sträcka förbi.
Allt för nöjet att minuten efteråt få se grannen hasta ut i bara långkalsongerna och kamma noll.