Barmarksfläckarna brer ut sig och mellan fönsterglasen går vårens trasfjärilar sin slumpmässiga gång likt skärmsläckarens animerade varelser.
Det är en sorts grå och tämligen oglamorös art av flygfän som alltid börjar vandra mellan fönsterbågarna så här i mars-april. De platt liggande och nävergrå vingarna är baktill fransiga som i all hast avriven lump på metervara.
Jag inbillar mig att deras existens på något sätt har med vedeldningen att göra.
Men det kan vara av den mycket enkla anledningen att deras vingar liknar just gammalt björknäver. Och förresten, vad har inte med vedeldning att göra, kan man undra efter ännu en vinter.
Lyfter man blicken en smula, öppnar sig himlen denna morgon som ett öga svårbedömt vad gäller färg.