Emerich Roth och gårdagens föreläsning

Måste bara nämna en del från gårdagens föreläsning av Emerich Roth där jag for ned med mina bägge döttrar.

Föreläsningen började kl 19.00 och jag hade mina aningar om att det skulle bli mycket folk och portarna till biosalongen slogs upp kl 18.10. Vi gick in och tog plats och 18.45 var biosalongen full och köksstolar började bäras in. Kul!

Det började med en timmas film där Emerich berättade om hur han som tjeckisk tonåring tillsammans med sin familj först sas skulle hamna i arbetsläger, men som visade sig vara koncentrationslägret Auschwitz. Det hann sedan i filmen berättar om. Skräcken, svälten, plågan och förflyttningar (till bl.a Buchenwald) som det inte går att föreställa sig om, landade i befrielsen 1945 i Theresienstadt. Av hans familj på sju personer överlevde två. Hans äldsta syster och han själv. Resten utplånade.

Efter filmen vidtog en timme där Emerich själv berättade om livet efter detta med sitt liv som socionom i sitt nya hemland Sverige där han bildade familj och jobbade med bl.a ungdomar som kommit på glid.

Han ville inte prata om sitt förflutna men en dag när han mötte ett gäng skränande och ”heilande” ungdomar och märkte att omgivningen INTE reagerade bestämde han sig för att nu fick det vara nog med tysthet och att han ville berätta sin historia för att VI ALDRIG FÅR GLÖMMA DESSA AVSKYVÄRDA BROTT OCH VAD MAN KAN LÄRA SIG AV HISTORIEN.

Trots att salen var fullpackad kunde man höra en knappnål falla (iaf småpengar då någon i publiken måste ha gått ut betydligt fattigare än då den gick in i filmsalen).

Sista delen och avslutning var en frågestund med Emerich. Att återberätta denne mans historia är inte lätt på en blogg utan måste upplevas på plats. Får ni möjlighet så ta chansen om ni får den. Jag önskar att fler fick höra honom (speciellt de som går i valet och kvalet med att rösta på främlingsfientliga partier eller för den delen samarbeta med dem).

Min yngsta dotter dotter ville träffa honom och vi var framme och hälsade på honom och pratade en liten stund. Hennes kommentar: ”Tänk pappa att jag har skakat hand med en som överlevde andra världskriget och allt det där hemska”. Ja tänk!

En beundransvärd man som INTE HATAR trots allt han blivit utsatt för, och jag avslutar min fundering med en fras som han sa:

”Tänk om man såg människan som EN ras – Den mänskliga. Och att det bara fanns EN religion – Och det är Kärlekens”.