Distriktssköterskemottagningarna I Saxnäs och Dikanäs

Ifjol vid den här tiden blev det ett himla rabalder då det trummades ut att distriktssköterskemottagningarna i Saxnäs och Dikanäs var på förslag att läggas ned och att en ny skulle etableras i Stalon. Fint som snus tyckte den som skissade på den tanken. Idioti tyckte vi i dalgångarna.

Från Kultsjödalens S-förening tog vi kontakt med en av distrikstsköterskorna för att höra vad som stod på. Frågor ställdes till vår lokala sjukvårdspolitiker inom S och brev skickades till landstingsrådet Peter Olofsson med frågan om vad som pågick? Svaret: Ingen hade en blekaste aning och det visade sig att detta var ett tjänstemannaförslag som inte var sanktionerat av politiken.

Oppositionen svarade bl.a med en uppmaning av en bloggande Centerkvinna om ockupation av ovan nämnda mottagningar.

En Facebookgrupp startades där det var liv och rörelse. Engagemanget var stort på gräsrotsnivå.

Tidningsskriverier och uttalanden om att detta inte kom från politiskt håll, och till slut lade sig den värsta stormen (fast jag ser att det fortfarande finns de som vill hålla liv i denna debatt).

Vad hände sen och hur ser det ut nu?

Av ”Stalonidén ” blev det inget och verksamheterna fortsatta med en del justeringar i både Dikanäs och Saxnäs.

Strax före påsk var jag till skolan i Dikanäs (på ett väldigt trevligt Lilla Vasalopp). Lunchen intogs på Sagagården och då träffade jag ”deras” distriktssköterska som berättade att nu funkade verksamheten bra och både hon och verksamhetschefen på Sagagården tyckte att det rullade på riktigt bra. EN läkare sköter nu om både distrikt och äldreboende och det funkade bra.

Förra våren hann jag sitta ett halvår som suppleant i Socialnämnden och där har man ett ”faddersystem” där vi i politiken har olika ställen att besöka. Ganska naturligt blev att jag tog mig an äldreboendet och hemtjänsten i Saxnäs. Jag har besökt dem några gånger och förhört mig lite om hur det funkar och nu i förrgår var jag förbi på Saxnäsgården. Till min glädje verifierade personalen där det jag fått veta från Dikanäs och samma läkare besöker även dem. Det låter som en saga att nu är det en läkare som har hand om allt och får sålunda en bra helhetsbild på verksamheter och patienter. Vi får hoppas att det håller i sig ett tag.

Som bonus fick jag mig ett litet snack med en av gubbarna som jag en gång tiden brukade köpa Ransarröding av då jag hade restaurang i slutet på 90-talet. Han lärde mig även hur man på gammaldags vis saltade in renkött, och jag fick påminna honom om då jag räddade hans ölkasse då mopeden hans brann. Ett kärt återseende, men jag blev påmind om att åren går väldigt fort…