Älvfåran vid Bullerforsen får nytt liv.

Nu startar ett intressant projekt nedom Malgomaj där den torrlagda älvfåran i Bullerforsen nu ska restaureras. Något som jag tycker låter intressant.

Det har alltid hetat att vattenkraften är ”grön el” och visst är det så i mångt och mycket, men denna utbyggnad som pågått i alla dessa år har även slagit hårt mot människor, djur och natur. Allt har inte varit bra.

Som lillpojke satt jag och lyssnade på de berättelser om storfisk som drogs upp ur Kultsjön före regleringen på slutet av 50-talet. Det var enorma mängder fisk man fick och inte så sällan fick man även det som betecknades som ”Laxöring”. Något som jag än idag inte vet vad det var för fisk: Lax, havsöring, grov insjööring??? Någon som vet får gärna berätta för mig.

Men med bygget av Stalons kraftverk kom jobben och Kultsjödalen fick sig ett uppsving som saknar motstycke, tom under gruvepoken uppe i Stekenjokk. Men med moderniseringar och ny teknik finns det inte många som jobbar på denna jätteanläggning.

I ”vår” åfåra rinner det konstant med vatten året runt även om det är det lilla vintertid. Sommartid är det desto mer och det kan vi tacka Trappstegsforsen (som egentligen heter Langselfarsen; Långselforsen), och turismen. Det byggdes en fisktrappa ovanför denna fors uppe vid Kultsjöluspen, men vad jag förstår är den ett skämt utan nämnvärt mycket fisk som vandrar där.

Även om fisket har tagit sig (vilket inte är Vattenfalls förtjänst) är de stora Laxöringarnas tid sedan länge förbi.

Hur som helst: Att kraftbolagen nu börjar återställa det som de ödelagt är bra och kanske vi på köpet kan få tillbaka lite jobbtillfällen till norrlandskommunerna, även om de är kortvariga. Kan det sedan gynna vår fauna är det ännu bättre.

Har skottat en del tak idag och det är faktiskt mer än vad man kan tro. Gråväder med snöflister, -2 grader.