Äta eller ätas?

Jag läste min politikerkollega Göran Z Jonzons senaste inlägg ”Ett stärkt alternativ för Vilhelminas ledning” och det leder till en del funderingar. Så pass att jag var tvungen att läsa det en gång till.

Som vanligt när den mannen inte har något att tillföra i sak som stärker hans politiska hållning kastar han ur sig en handfull floskler i indirekta påståenden:

* ”Ingen av oss borgare gillar partipiskor och underdåniga ja-sägare (s.k. ”röstboskap”) och borgerlighetens styrka ligger i just mångfalden av åsikter och argument.”

– Men att indirekt uppmana folk att ”stärka de större” känns i min värld som att använda väljarna som ”röstboskap” och inte främjar det ”mångfalden av åsikter och argument”? Men det går tydligen bra då det gäller borgerliga väljare. Frågan är vad de mindre borgerliga partierna i Vilhelmina säger om detta? Äta eller ätas?

* ”Det är vår försäkring mot enfaldiga ställningstaganden.”

– Ända sedan hösten 2014 har vi (Socialdemokraterna, Vänstern och OBB) sökt samarbetslösningar som i princip tagits av fler än vi i majoriteten (bl.a KD vilket hedrar dem), och jag ser inte dessa beslut som ”enfaldiga”.

* ”…om ni menar allvar med att vilja se ett starkt alternativ till den försvagade vänstern.”

– Jag kan försäkra Jonzon och de som tvivlar, att vi jobbar för fullt med att rätta till det valresultat som kom till 2014 och tänker komma igen betydligt stärkta till valet 2018.

En lärdom som vi inom Vilhelminas Socialdemokrater såg var väljarnas längtan efter ett slut på politiskt käbbel och sandlåda. Detta har vi tagit fasta på för en syn av samarbete över blockgränser och en mer saklig hållning, och har efter valet 2014 sjösatt detta bl.a via en gemensam budget och div. gemensamma tuffa beslut inom olika områden. Detta arbete har dock gjorts med olika breda majoriteter, men kan inte ha gjorts möjligt utan en ansvarsfull opposition!

Med detta ville jag ge min bild av det hela.