Genuin Sosse eller makthungrig moderat som statsminister?

Jag måste erkänna att jag aldrig var någon större fan av Stefan Lövfen som partiledare och statsminister. Jag såg flera kandidater som hade kunnat axla ansvaret, varav några kvinnor. Han må ha varit en förhandlare och man måste ge honom cred för hur han lyckades navigera och faktiskt styra under två mandatperioder trots minoritet. Det jag saknade hos honom var utstrålning och jag hade stora svårigheter att lyssna på honom under debatter då jag tyckte han mest sa ett och detsamma.

Till hans försvar ska sägas att han i dagens partiledargäng inte var någon politisk broiler, men det fick han ju emot sig av trollhögern som då ist såg ned på honom och hans tidigare yrke.

Däremot var jag och hela partiet ense i hans efterträdare Magdalena Andersson som åtnjuter ett mycket stort förtroende inom Socialdemokraterna och som det visat sig nu under en lång tid hos stora delar av det svenska folket och väljarkåren (tom bland borgarna) med förtroendesiffror som vi får gå tillbaka till Reinfeldts tid för att se.

Magdalena är genuin med stora kunskaper och ett fast ledaskap och som vi har fått se prov på ända sedan hon tillträdde där kriserna i form av Corona och Ukraina avlöst varandra. Hon har stått stadigt och manövrerat skutan förbi kobbar och skär. Före det så bidrog hon till våra statsfinanser som finansminister och som det nu i efterhand visat sig vara av vikt och värde. Borgerliga underskott byttes till överskott och sunda statsfinanser.

Hur ser det då ut på andra sidan?

När man trodde att Moderaterna hade fått sin sämsta ledare så slutar iaf jag förvånas över att man lyckas få någon ännu sämre och frågan är om ”the bottom is nådd” med Ulf Kristersson?

Han var med och petade ut Anna Kindberg- Batra pga hennes närmanden till SD och lovade i parti och minut hur han inte skulle si och skulle så…

Höjden är väl ändå löftet han gav förintelseöverlevaren Heidi Fried om att aldrig samarbeta med SD, men makthungern blev för svår och vi vet idag hur det blev.

Något annat jag fastnat för hos Ulf Kristersson är hans prat om den ”vuxne i rummet” och hur hans ageranden går ihop med det.

Men med de senaste dagarnas opinionsmätningar så kan man ju undra vem som blir den blåbruna högerns statsministerkandidat och vad Ulf Kristersson är beredd att kompromissa bort av sin själ för att få sitta högst upp?

För min del röstar jag på Magdalena Andersson och Socialdemokraterna.