Etikett: barn

Vart tog tiden vägen?

Av , , 4 kommentarer 5

 

Jag fick ett mail, innehållande ett av alla bildspel som cirkulerar runt i världen. Detta handlade om ålder, och det är egentligen ganska intressant.
 
Som liten baby så räknar man dagar, sedan bli dom månader och efter det fyller dom år. Men du hör aldrig ett barn som är närmare 4 år (för att ta ett exempel) som säger att dom är 3 år. Nä, då delas året upp i månader eller man är 3½ år osv.
 
Men ju äldre du blir desto mer slätas åldern ut och när du är över 50-60 år så är du helt plötsligt 50+ eller 60+, inga halvår eller helår här inte. Varför är det så?
 
Är der för att tiden går så mycket fortare ju äldre du blir? Eller är det för att ett litet barn inte kan relatera till hur lång tid en månad är, för att inte tala om ett år, dom har inte levt så många månader ännu så att det kan jämföras med något.
 
Jag kommer ihåg att man tyckte det var knepigt att farmor och mormor och alla dom där…äldre, alltid sa att tiden går sååå fort. Vaddå fort, tyckte man då dagarna sniglade sig fram och det blev aldrig sommarlov. Höstarna var rena rama döden i väntan och längtan efter julen.
 
Nu hinner man knappt…ta ner julgardinerna förrän midsommarstången ska kläs och när det är klädd så ska det plockas bär och utemöblerna ska in och sedan har vi julen här, igen.
 
Jag pratade med en kompis, någon dag innan vi skulle upp till Piteå, det var sista helgen i augusti. Jag skulle sedan ringa upp henne på måndagen då vi hade kommit hem. Jag snackade med henne i förrgår. Vart tog alla tid däremellan vägen?
 
Jag vet att detta händer många av oss, och jag sa till henne att egentligen så handlar det ju inte om att man inte haft tid, men när man kommit på det så har tiden inte passat, eller så har man varit borta någonstans sedan har man glömt bort det. Och vips, så har en månad gått och man vet inte vart den tog vägen.
 
Men man får väl vara glad ändå, för det är ju som dom säger, tiden går fort då man har roligt så vi måste ju ha helsickes kul, alltjämnt. Och sedan får vi tacka någon (kanske televerket) för att vi inte ligger i en sjuksäng och tiden bara masar sig framåt, det vill man inte uppleva. Nä, ni får ha en trevlig lördag, själv ska nu Åke och Brälla fixa sista svetsningen på bussen och sedan ska vi köra några lass med barr till returåtervinningen, och fixa lite hemma på svärfars tomt. Han mår inte så bra just nu och det är ju saker som ska ordnas, innan snön kommer.

JAG PAXAR…

Av , , 6 kommentarer 6

Nu är 100 000 strecket passerat: Bloggens totala antal sidvisningar: 100196

Helt fantastiskt, och jag som trodde att jag skulle hinna se det också, men inte då. När jag loggade in en sista gång i går, innan sänggåendet så var det redan passerat. Min första blogg skrev jag i Mars 2009, men det var bara ett inlägg den månaden, sen har det bara rullat på. Känns inte som att det redan gått över ett år, men så är det.
 
Satt och läste krönikan i Bil och Bostad, nu på morgonen och han tog bland annat upp det här med att man paxade saker då man var yngre. Något jag kommer så väl ihåg. Allt kunde man paxa, från sittplatser till cyklar, gungor, fikabröd, ja allt.
 
På somrarna så var det inte mycket man såg på tv, men en sak jag kommer ihåg är serien M*A*S*H, den kunde man inte missa. Vi satt ofta och spelade kort i ena stugan, väntade till sista minuten och sedan blev det tjurrusning över till storstugan, där tv:n stod. 10 meter innan man kom fram så vrålade man vart man paxade att sitta. Snurrfåtöljen, var hårdvaluta, och stackars den som satt sig där utan att ha hört att den redan var paxad. Han/hon fick snällt flytta på sig.
 
Men vart kom detta paxande ifrån, egentligen? Var det någon stackare som alltid kom sist som uppfann ordet, var det ett barn som kom på det, och hur kunde det spridas till så många människor, är det bara här i Sverige man paxar eller finns det i andra länder också? Hm, nåt att grubbla på.
 
Tänk om man skulle vara på…låt oss säga Maxi och storhandla. På väg till kassan börjar man plötsligt springa samtidigt som man skriker högt: PAX FÖR KASSA 2!!!! Tror ni man fick sin vilja fram då? Haha, förmodligen skulle folket stanna i rörelserna och stå helt förstenade och fundera vart det hade brunnit någonstans, och stod det någon framför kassa 2 så flyttade dom raskt på sig i tron att dom skulle bli överkörda. Näpp, jag vågar nog inte paxa någon kassa, då fick man väl besöksförbud på stället.
 
Idag ska jag ta den kortare promenaden runt umestan, man blir ju tokig att inte vara ute och gå. Sen får vi se om det är läge att sitta ute en stund, det beror på vädret det. Det hördes ju skulle bli sämre så då får man ju passa på nu, medan solen är uppe. Ha en underbar mitt i veckan dag!

Bräntis is best, fuck the rest!

Av , , 2 kommentarer 4

Över en kopp varmchoklad, igår kväll så diskuterades att barns idéer, oftast inte tas på allvar. Nicco tycker att dom ibland dumförklaras av äldre och deras tankar inte räknas. Men sen, om det trots allt är en bra idé så får dom ingen kredit för det.

Ja, det kan ju vara så, ibland, och det kan också vara så att det är på det sättet det känns men många gånger kanske inte idéerna är genomförbara för dom har inte förmågan att kunna se vad som skulle kunna hända längre fram, om det skulle gå igenom.
 
Men jag känner igen det där tänket. Jag berättade för henne vad jag ställde till med då jag gick i sjuan. Jag var stationerad på Bräntbergsskolan där jag gick sjuan, åttan och nian. I sjunde klass fick alla som ville, rita en teckning som sedan hängdes upp till allmän beskådning och alla elever samt lärare fick rösta på dom. Vinnaren, teckningen med flest röster, skulle få bli trycket till våra nya skoltröjor.
 
Klart man ställde upp. Jag ritade en hand med långfingret uppe, det tror jag att ni, dom flesta vet hur det ser ut, ”att ge någon fingret”, ovanför skrev jag texten: Bräntis is best, och under handen: Fuck the rest.
 
Ehhhh, nu vet inte jag vad jag tänkte egentligen, att det såg fränt ut och var lite kaxigt sådär. Vår mattelärare, en mycket sympatisk herre, kom in i rummet där alla teckningar hängde, tittade sig omkring och fick syn på min teckning, ja, sa han, jag vet inte vad det betyder men jag röstar på den. Tror ni jag var lycklig, att han la sin röst på den, var ju hur coolt som helst.
 
Nå, efter alla röster var räknade så framkom det att min teckning vann. Jag var överlycklig och dessutom skulle vinnaren få sin tröja gratis. Tror ni att det gick som beräknat? Nejnej…Maria blev nerkallad till en sur rektor, hon slängde upp teckningen på bordet och undrade vad den betydde. Ehhhh…typ Bräntis är bäst, strunta i alla andra, sa jag och visste inte riktigt hur jag annars skulle förklara den.
 
Ja sa hon, vi har blivit uppringda av massor med upprörda föräldrar och det begriper du väl att den här kan vi inte använda till tröjorna. Så tog hon min teckning och samtalet var över. Jag fick inte ens behålla den. Snacka om att känna sig överkörd. Nog förstår jag idag av vilken anledning den inte fick bli en skoltröja men, varför hängdes den ens upp i rummet, jag skulle väl ha blivit stoppad mycket tidigare, det var inte heller någon hemlighet, vad jag höll på at rita för någonting.
 
Så jag förstår hur Niccolina kan känna det ibland, att ingen lyssnar eller bryr sig, men många gånger är det precis vad man gör men det misstolkas. Med åldern förstår man sedan hur det låg till, synd bara att det tar ett tag innan man kommer sig dit.
 
Ha en underbar fredag!

Barn citat 2

Av , , Bli först att kommentera 6

Mera citat från barns tankar om kärlek:

* Jag vill hellre ha en hund än en tjej. För en hund kan man leka med. Peter 8 år

* Jag vill hellr ha ett husdjur än en kille. För då kan man till exempel få en massa ägg. Anne 7 år

* Den jag blir ihop med ska ha krulligt hår och heta Balder och det ska var en hund. Simon 8 år

* Jag vet att jag inte ska skiljas för hon sa: "jag svär" Och gör hon det så skvallrar jag. Thomas 8 år

* Säg att ens flickvän har jättemånga myggbett, då kan man ge henne en spruta i present.  Anders 7 år

* Om man vill göra sin kille glad ska man ge honom kalsonger i födelsedagspresent. Ditte 7 år

Hålslagaren på Nordea

Av , , 4 kommentarer 4

Jag tog tag i vår pappershög som vi alltid har haft inklämd mellan väggen och mikron. Det är diverse papper som man inte har vetat vart man skulle lägga, räkningar som ligger där i väntan på att föras in på nätet och lite av allt möjligt. Nu är dom insorterade i pärmar och jag ska införskaffa fler så vi får lite spridning och mer ordning på alla papper. En hel del fick jag också kasta bort.

Nu undrar jag om det finns fler än jag som skulle vilja veta hur Nordeas hålslagare ser ut? Alla bankpapper vi fått därifrån, minst 2 stycken/månad i 15 års tid, som visar på vårt lån, måste jag slå nya hål i, annars hänger halva papperet utanför. Däremot dom vita papperen därifrån med kontoöversikt, dom är anpassade direkt efter pärmen. Hum…snudd på irriterande.
 
På torsdag ska jag hålla i en grannfika eller vad jag ska kalla det. Jag har bokat in lokalen, sedan ska jag baka och sälja kaffe med fikabröd för tio kronor (självkostnadspris…typ) och jag har satt upp lappar om detta i kvarteret. Efter den här gången lämnar jag över stafett pinnen till en annan granne som får hålla i bakning och kaffekokning. Tanken är att vi ska ha det en gång i månaden fram till i April/Maj, sen sitter vi ju utomhus och om detta faller i god jord så kan man fortsätta till hösten och vintern igen. Och kanske till och med lite oftare än en gång i månaden.
 
Igår var det bastukväll och lägenheter som är till salu, var på tapeten. Vi får nya grannar längst ner här i trappen och Janne har fått en ny nabo, igår. Det är en del omsättning på grannarna här på gården. Många unga flyttar hit, men har dom inte barn innan så dyker dom oftast upp efter 1-2 år och då börjar föräldrarna se sig om efter hus, sen fortsätter det på samma sätt. Själv har vi aldrig bott i hus, trots att vi haft barn, och det har gått bra ändå, visst har man varit sugen ibland men samtidigt så blir det lite annorlunda ändå då man har en sommarstuga. Ett hus innebär också arbete, det hjälps inte, gräset ska klippas, snön ska skottas och huset i sig, underhållas. Vi får se vad framtiden har att erbjuda, rätt var det är så sitter vi i en villa eller så bor vi kvar där vi är, på Västerslätt, med allting så nära! Ha en bra dag!

Borta med vinden eller med tåget?

Av , , Bli först att kommentera 4

Tomtedräkten som hängde på järnvägsöverfarten vid granngården, är borta.

Kvar sitter endast kroken från klädhängaren. Tänk om dräkten fladdrat lös och hamnat längst fram på ett framrusande tåg och där sitter den som fastklistrad, vad ska alla barn som i så fall skulle se detta, säga. Blir det ingen julklappsutdelning nästa jul, eller vad?

Minnen

Av , , 4 kommentarer 1

 

Vi nåddes av ännu ett dödsbud igår kväll, en gammal kompis till Åke som vi umgåtts en hel del med under åren. Mera på den tiden vi bodde på Mariehem och då Theresé var liten. Då han sedan flyttade med sin familj, några mil utanför Umeå så blev det mer sällan vi träffades, men telefonen fanns ju alltid.
 
Han omkom i en singelolycka på väg till sitt arbete igår morse, olyckor som oftast händer på bråkdelssekunder, man tänker då att hade man bara stannat och knutit sina skosnören eller om telefonen hade ringt eller …så där kan man hålla på. Man ser plötsligt sin egen dödlighet, ingen lever för evigt men väldigt få av oss går ut genom dörren på morgonen och vet att det är sista gången man gör det.
 
Men å andra sidan, är det skönt att inte veta sin framtid eller öde, då vore livet kanske inte lika roligt längre. Man ska leva för dagen, inte sia så mycket om framtiden. När Åke blev uppringd av hans f.d. fru som talade om vad som hänt så började vi genast prata om när vi såg honom sist vad man då hade gjort, hur längesedan det var Jennifer hade sett honom och sedan kom minnen av allt vi faktiskt gjort tillsammans.
 
Som den midsommaren vi firade på en liten udde längst efter Malån, i en stekande tropisk värme som vi aldrig upplevt i Malå och som höll på ta knäcken på oss då det inte fanns tillstymmelsen av ett träd eller skugga i närheten, eller som den gången jag skrev om då han tog hål i sitt eget öra och i Åkes, eller när vi hämtade honom på söndags förmiddagarna för att åka på scandic hotell för frukost i annan miljö än hemma. Hur många gånger har han inte suttit i baksätet och ojat sig och ångrat att han inte låg hemma istället. Eller den gången han hälsat på oss här på västerslätt och lånade min 26 tums cykel för att ta sig hem till Teg och han cyklade in i ett staket med trampen som lossnade och han fick ta sig hem med en tramp. Många minnen blir det, och dom flesta ganska roliga.
 
Vi sänder en tanke till hans son och alla andra i hans närhet, det är alltid jobbigt att mista en närstående och kanske speciellt genom en olycka, allt det där som man önskat att man hade sagt eller gjort, därför är det så viktigt att inte vänta med såna saker, tala om för din fru, man eller barn, idag, att du älskar dom så vet du att du sagt det. Jag älskar min man, och våra barn så nu vet dom det och även alla ni andra.
 
Ha det gott!

Varför?

Av , , 3 kommentarer 5

 

Fick veta en väldigt tragisk sak i torsdags, en person som bara var tretton år och som valde att ta sitt eget liv. Man blir helt paff, man kan inte förstå hur en så ung människa kan ta ett sådant beslut, man tycker att en trettonåring inte ens skulle veta hur eller vad det är, att ta sitt liv, det är helt obegripligt.
 
Vilken smärta för människorna runt omkring, föräldrar, syskon och vännerna, och alla frågor man säkert vill ha svar på men som man kanske aldrig kommer att få, det blir antaganden och gissningar.
 
Varför upptäcker inte omgivningen att det är något som är fel? Varför gjorde man inte så eller varför sa personen ingenting. Frågorna måste bli oändliga och svaren så få.
 
Jag kan förstå att man inte söker hjälp, det kanske känns skamligt, man vill inte tala om hur man mår, man vill vara den som alla tror att man är, att må dåligt eller känna ångest kan tyckas vara en svaghet och ingen vill bli kallad svag.
 
En nära släkting till mig tog sitt eget liv vid en ålder av 27 år och ingen kunde ha anat vilka tankar han hade eller hur han mådde inombords. Han hälsade på jag och Åke en vecka innan han dog, vi såg ingenting, jag träffade honom samma dag, och ingenting var annorlunda mot för alla andra gånger vi träffats, så hur skulle man ha kunnat veta vad han hade planerat?
 
Så här i efterhand så tycker man att han gjorde saker på ett konstigt sätt, varför sa han så, varför gjorde han på det viset, ja nu vet vi ju, det var för att han visste att han aldrig mer skulle komma tillbaka. Men då, fattade man ingenting.
 
Jag kan inte säga att vi kände trettonåringen men vi vet vem hon var, vi vet också vem hennes föräldrar är och man kan bara gissa sig till vilken sorg dom bär på, och ingen önskar att vara i deras skor. Jag kan inte heller säga att jag vet hur det känns, men med egna barn och med ett som snart är i den åldern, så kan man lätt föreställa sig hur det skulle ha varit.
 
När man läser om sånt här i tidningar eller ser det på tv:n så försvinner det efter ett tag, man slår igen tidningen, stänger av teven och sedan tonar det bort. Man kan ibland bli påmind och man försöker komma ihåg vart det hade hänt eller när, men det är svårt. När det nu händer en som man har ett ansikte på, så blir allt så påtagligt och det kommer så nära inpå att man verkligen känner allas smärta.
 
Det första man tänker själv är, hur kommer dom som finns kvar att orka, men det gör man av någon outgrundlig anledning, människan är skapt så. Man har förhoppningsvis ett skyddsnät av frun eller mannen, barn, syskon eller släktingar och vänner som tröstar och stöttar. Den som tar sitt liv ser ingen annan utväg, dom kan inte heller tänka på vilka dom kommer att såra eller hur andra kommer att ta det. Dom ser ingenting annat än sin egen smärta.
 
Man kan inte vrida klockan tillbaka men man kan förhoppningsvis ge ett annat barn i samma sits, en idé eller en tanke som får dom att ändra på sitt sätt att se på tillvaron eller som kan förmå dom till att tala om för någon hur dom egentligen mår. Hjälp finns alltid även om man inte vet vart, man ska söka efter den. Tala med skolsköterskan eller en annan vuxen person som man känner förtroende för, jag lovar att det finns alltid dom som lyssnar och som vet vart man ska vända sig. Man är aldrig ensam även om det kan kännas så.
 
Det blev inte ett roligt bloggande idag men jag tror att det är viktigt att skriva om det och att man sedan kan prata med andra om detta. Vem man nu än är eller hur man än mår, du kanske är den som plockar upp en annan som ligger på botten och inte ser en annan väg ut.
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten