Etikett: vinnare

Glädjande nyheter, strålande…

Av , , 2 kommentarer 11

Glädjande nyheter, strålande nyheter, det är ju den internationella Glädjedagen, just idag!!


Glädje är inte nödvändigtvis något man skrattar åt, däremot kan det vara någon, man skrattar med. Glädje och lycka, går väl hand i hand. Fast skratt, kan absolut vara en glädje höjare, det med.

Jag såg Farmen finalen igår efter jag kommit hem från jobbet. Och jag blev så glad att Nebil vann. Men ännu gladare av hans lycka och samtal till hans fru. Det blev så äkta, så det var nästan svårt att inte ryckas med. Man kan glädjas åt andra med ☺️

Den här filmsnutten är en bra, kort beskrivning på ren och skär glädje…+ Lycka! Klicka på bilden.

Jag och Mr Rosa (Winstone), gick en sväng förbi VK huset och under järnvägen, igår. Då vi står under järnvägsbron, började det plötsligt låta som om det kom ett JAS plan på låg höjd. Haha, så skumt, det var ett tåg, det lustiga var att man hörde ingenting innan den passerade bron. Kan ju ha varit för att vi stod under, men ändå.

Fotade träd o himmel, tyckte absolut att molnet där bakom, visade ett ansikte. Fast då jag kom hem och kollade bilderna, så såg jag nada.

Kom dock ihåg då jag gick den där svängen, long time ago.

Det enda jag vet, tidsmässigt, är att det var efter, oktober 2012. Eftersom min pappa hade vandrat vidare till andra dimensioner. Tror att det var rätt nybyggt, just den gång och cykelbanan. I vart fall, rätt ny för min del. Det var eftermiddag och skymningen började göra sig påmind. Gatlyktorna var tända. När jag kommer upp på höjden, innan man går över bilvägen, så slocknar plötsligt en gatlykta, precis framför mig. Och då jag passerat, tänds den igen.

Jag lyfter på ena ögonbrynet men tänker inte mer på det, förrän jag kommer fram till nästa gatlykta, och samma sak händer…igen. Då rynkar jag säkerligen på dom där ögonbrynen och tittar bakåt. Och vet ni vad, det fortsätter ända fram till bron. Då började jag istället fnissa för mig själv och jag tänkte på min pappa.

Vem vet? Antingen är det så här vi gör då vi inte kan förklara saker, och minnen av dom vi en gång haft oss nära, gör sig påminda på lustiga sätt. Jag kan inte heller svara på varför jag kom att tänka på honom, just i det ögonblicket, men nånting var det. Det vet vi ju också, att vi ofta säger då oförklarliga saker sker, att det är en hälsning.

Så kan det vara! Det kan också vara att vi vill bli påminda om saker för att hålla dom vid liv. Vår hjärna är ju mer komplex, än vad vi vill erkänna, och tro. Jag hade väl aldrig heller förr, förknippat Winstone, med min pappa. Winstone kom ju till oss, först 2013, så min pappa fick aldrig träffa honom.

Men här minns jag att Winstone kom till mig, jag kom honom väldigt nära då han ville bli omklappad. Och hela han, luktar pappa. Haha, ja, det låter ju jätte dumt, men.. Winstone luktade skog, barr, och kåda. Jag minns att jag sa det högt till Åke. Min pappa jobbade ju hela sitt liv, i skogen, så att jag förknippade doften med honom, var inte alls så konstigt. Det luriga var, vart Winstone kunde ha fått den doften ifrån. Ingen skogsvandring i alla fall. För vi var här hemma.

Oförklarligt, men hjärtligt och glädjande att människor lever kvar, oavsett, vart dom, eller vi, befinner oss.

Ha en underbar, glädjefylld måndag, mina vänner!

Det finns dom som tippar dig upp och ner 🎢

Av , , 6 kommentarer 15

Vår nya hyresgäst, är installerad. Han gör inte väsen av sig, överhuvudtaget. Undrar om han svävar runt på en hoverboard or what, Michael J Fox style.

Fast man ska väl inte säga nåt, en dag är ingen dag 🙃

Blev uppringd av mamma igår då jag var på väg upp till Kvantum för att handla. Hon undrade om jag visste att min väderbild vann. Vilken överraskning, nej det visste jag inte. Men nu vet jag, ju.


Kul att dom fortfarande tror att det är en cykel, fast den är väldigt lik, förstås. Tungtrampad nå se fruktansvärt, men den gör sig ju fin som dekoration i trädgården.


Det var inte den enda vinsten igår. Oh my… handlar på Kvantum och får återigen frågan om jag vill använda seniorrabatten. Hahaa… jag slog ut med händerna och sa att jag tycker det är jättekul, och varför får jag den ens?

Jo det går automatiskt, då man är över 60 år, sa kvinnan i kassan. Jag skrattar och säger, jo, fast jag är 55 år. Då säger hon att hon kan plocka bort det där, om jag vill. NÄÄÄ, varför då sa jag Kör på den, jag tycker bara att det är fantastiskt roligt. Så skrattar jag och även hon.

Hittade nåt annat som är fint, som inredningsdetalj inne i vårt hus. Tvärkikade in i en garderob som är ute i trapphuset. Vi tror att denna spegel, hängde ovanför telefonbänken däruppe. Och den plockade vi väl ner då Nicco flyttade in där, som 13 åring. Vi tapetserade ju om och så där.


Den är tung som tusan, så jag tror vi ska kolla att tråden den ska hängas upp på, håller. Sen må jag ju hitta den perfekta platsen. Vi har ju en avlång spegel i hallen, som skulle kunna bytas ut, faktiskt. Men jag vet inte om den här guldspegeln, kommer till sin rätta, just där.

Pratade med Annelie igår. Oj, vilka samtal vi kan ha. Vi pratar om ALLT och absolut aldrig, om ingenting. Vi har väl allihop ett liv som är att likna med berg och dalbanor 🎢 Fast alla berg och dalbanor, är inte likadan. Det finns ju dom där som knappt hirar i magen, och sedan dom som tippar dig upp och ner, innan du hamnar på rätt köl igen. Det ska som vara spännande, alltjämt. Jodå Annelie…haha, jag älskar dig, vet du ju 😍🧡

Har köpt en ZZ Top poster, från 1983, på Be Bop-A-Lula Land. Dom har öppet idag mellan 11-15 så vi åker dit och hämtar den. Åke får väl göra sig en lov därinne, han med.

Sen ska jag göra nåt så lyxigt, som att träffa Bloggar Helena på en Crosta fika. Det blir en bra lördag, med andra ord 🥰

Jag och Winstone har gjort morgonrundan. Mindre halkigt idag. Och vackert ute i morgonljuset.


Ha en fin lördag, allihop!

Klev upp på revbensknäckarpallen 😱

Av , , 2 kommentarer 12

Ville testa att baka nåt gammalt men i ny tappning med Halloween i åtanke. Så jag snodde ihop en syltgrotta deg, kokade hjortronsylt och mixade den. Tog en liten del av degen, eftersom det bara var i test stadiet, och använde svart karamellfärg. Jomen visst funkar det.


Till Halloween ska jag utveckla detta och även ta i nåt som smakar lakrits, kanske man kan mortla lite stjärnanis Lakrits och hallonsylt är ju en bra kombo. Apropå stjärnanis så luktar den gudomligt gott. Jag har köpt och lagt i en liten skål, som doftarom…ish, mm…

Det fula förvaringsrummet därnere, gick inte att lämna som det var. Jag kom på att jag skulle dölja en av dom fula väggarna med duschdraperi. Och till det användes detta potentiella mordvapen, tadaa…revbensknäckarpallen.


Vad som sedan hände, kan jag inte riktigt förklara, men som tidigare kunde jag inte ta den vanliga vägen ner. Nej nej, jag tar vägen ner utan trappsteg. Kliver med foten på den smala pinnen längst ner och här kommer mitt liv att passera i den där revyn, ett liv fyllt med komiska inslag, där även denna händelse finns med. Allt under 3 nanosekunder.
Jag kör och gör dock en dubbelnolla, vilket innebär att jag reagerar på 0.00 sekunder, får ner den andra foten och stannar likt en akrobat som just gjort den perfekta 5 trippelsaltomortalen med tvärstopp.

Gissa om jag känner mig superglad, då jag lämnar rummet, rak i ryggen och hör och häpna, inte ens ont i foten. Och draperiet sitter på plats.

Idag känner jag mig lämmen i högra låret, men det köper jag rakt av, att jag kan vara.

Apropå dubbelnolla, vilket är ett uttryck man använder inom Dragracing, så kördes ju Umeå Open 2022, igår. Här lånar jag några bilder av Mats Alfredsson som var på plats och både fotade och filmade.

Vinnaren i 10,5 klassen, inte helt oväntat Ulf Zachrisson med sin Corvette C4

Och i Outlaw klassen Niklas Linrin med en Camaro -68. Detta var extra kul. Jag och Elisabeth skulle köra vadslagning, om min bil, VS hennes, men ingen av oss var ju där. Jag skrev till henne igår och undrade vad vårat nya vad skulle bli. Vi valde den första snön, men jag skrev att hade vi gissat på nån vinnare så poppade Niklas Linrin upp i mitt huvud, så off the record, skrev jag, så skulle jag satsat på honom 🤘

Efter en händelserik dag och kväll, så landade jag i soffan. Knappade in mig på netonnet där jag shoppade lös på en ny tvättmaskin…kul… jättekul, men absolut nödvändigt. Våran gick sönder, bara så där. Men å andra sidan, den är över 12 år så det kanske var dags att lägga tvätten på hyllan och vandra vidare till tvättmaskinshimlen.

Hoppas på en fin söndag, för er alla!

Helt obegripligt…mind blowing…

Det är så mycket jag inte kan begripa, faktiskt, och en av alla saker är hur…HUR man kan bita sig själv uppe på tungan? Det är liksom beyond my imagination and totally mind blowing.

Nåt jag gjorde igår, och nu känns det som en liten knöl däruppe, irriterande, men samtidigt fascinerande, hur ett sår på tungan, kan läka så fort. Fast det är ju en väldans tur, må jag ju säga.

Stökade nere i källaren, och som jag skrev igår, det blir en rockad, och plötsligt är det 3 av rummen som måste röjas. Fast som vanligt, det är ju bara positivt i slutändan, men ett jäkla jobb att ta sig dit.

Hittade min glassmaskin, oanvänd, som jag fått för typ 4-5 år sedan oanvänd. Sålde jag nyss på FB, och en råsaftcentrifug,som jag ska lägga ut idag. Roligt att man kan få en slant också, samtidigt som nån annan kan ha glädje av det.

Varmt och skönt ute idag, fast det är såpass tidigt som det är, har nyss varit ute med Winstone, så jag vet.

Min vän Ulla, la ut en länk om fåglar, och hur mycket koll man har på den. Faktiskt rätt roligt, jag fixade 17 av 30, snyggt Maria, jag suger ju på fågelarter 😀
Men sen kan man också klicka på ljudet, så får man höra hur dom låter. Kul! Klicka på bilden så kommer ni dit.


Nu är det slut på Robinson för den här gången, och det var absolut rätt vinnare. Så otippad men så värdig, på alla sätt och vis.

Och även om jag följt programmet, slaviskt, så är det alltid skönt, då det är slut. Kan det vara för att man då slipper ha en tid att passa. Och när man inte hunnit se ena dagen så blir det plötsligt 2 avsnitt man ska ta igen och ibland 3, och då börjar det kännas små jobbigt.

Den här bilden tog jag för 7 år sedan och Winstone var då lite drygt, 4 månader, han såg nalta barnslig ut, eller hur 😀

Kontra idag

Ha en fin dag, allihop, och passa på att njuta av det fina vädret, ni som bor där solen skiner!

Lärorik kväll, jojo, visste ni detta?

Av , , 2 kommentarer 13

Jag är som vanligt uppe på fötterna först av alla och jag och Theresé var sist i säng, typ, 02:45. Har nästan diskat undan allt, blev i alla fall lite mindre än vanligt, eftersom Theresé hjälpte till att stöka bort det mesta. Tur man är en hårding 😀 Måste då tillägga att klockan var 8 då jag började skriva…

Det blev en lärorik kväll, då Sally fixade en quizs med frågor om saker man aldrig nånsin hört talas om, och snopen blev vi, då vi fick veta att jag, Georgo och Emma, hade alla rätt, så det blev utslagsfråga.

Och den frågan löd, och den kan ni grunna på en stund: ”Hur mycket väger Eiffeltornet?

Jag tog i, tyckte jag, med 2046 ton, fast det räckte ändå till seger 😀 I verkligheten väger tornet 10100 ton och dom har använt 2½ miljon nitar, så man kan ju gissa att bara dom vägde en del. Nitarna gjordes förövrigt i Sverige, så vi har ett finger med i det tornet 😀

Georgo berättade om sitt yrke, som byggnadsställnings arbetare, som innebär höjder, precis som det gör för vårt andra svärämne Anders (som håller på med hissar). Ja jag skulle då ha ramlat ner från första avsatsen, så nåt sånt jobb är inte aktuellt. Här en bild på byggnadsarbetare från förr :O (bild lånad från släktled.se)

Vi fick också lära oss att nettingen är vår landskapsfisk, så jag föreslog till både Ingvar och Jitte att det kanske skulle passa som tatuering, haha…fast…mja. Sivert tyckte det lät konstigt att nettingen var ”vår” fisk, han tyckte det skulle vara surströmming, jojo, snygg tatuering, en burk med surfisk 😀

Den sedvanliga diskussionen om plättarnas vara eller tunnpannkakans vara, poppade upp, och för mig heter det plättar, och kommer att göra det tills jag går i graven, Åke däremot, hävdade å det bestämdaste att det heter tunnpannkaka, och då avslutade jag diskussionen med, att om det är det du säger, och menar, så har du ätit din sista plätta…punkt!

Och till er som inte vet så brukar inte Åke laga mat, så om inte jag gör plättar, så lär han bli utan i detta huset, i alla fall 😀 Om, han inte mot all förmodan, skulle hitta på att lära sig, förstås, och då får han väl kalla det för tunnpannkaka, om han vill.

Att bjuda 14 personer på sallad, innebar en jäkla massa hackande och skålar kors och tvärs, så med facit i hand tror jag inte att det blev lättare men det var gott och det lär bli sallad till lunch, för lite blev allt över.

Johan undrade om woken var kvar från tidigare sittning, haha, ja, det där kunde ju ha varit sittning numero 2 😀

Jitte och Ina hade med sig present till mig, och nu är jag faktiskt ensam om denna, för det är Inas mamma som gjort den, och med döskallar, såklart <3

Och av Emma och Johan fina rosor i favvo färgen:

Anna och Ingvar hade med sig en flaska portvin, det vet jag aldrig att jag testat, ser att man ska dricka den till mörk choklad eller ostbricka, får se om jag törs prova nån gång 🙂 Winstone i bakgrunden borde ju vara namne till Churchill…eller.

En mycket trevlig kväll och jag tackar, Nicco o Georgo, Theresé o Sally, Sivert o Eva, Emma o Johan, Jitte o Ina samt Anna o Ingvar, som allihop hjälpte till att göra kvällen till det som blev.

Ha en underbar dag i solen, allihopa!

Dimman låg tät över Åmselebasen

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag skrev ju om kattungarna i förrgår, och Nicco sa att dom sett 2 stycken, och att det möjligtvis kunde vara 3. Hon fick meddelande igår, från Djurskyddet, dom har hittat och tagit rätt på 2 stycken, härligt!!! Då gjorde hon en välförtjänt insats, och kattungarna hade knappast överlevt där, själva.

Så hoppar vi raskt över till Åmselebasen, och våran lilla roadtrip dit. Vi kom vid nio tiden på fredagskvällen, lossade bilen och satt sedan och kikade på norrskenet, stjärnorna och hann njuta lite av det innan det började kännas kyligt bakom ryggen, då var det dags att hoppa i säng.

Man tänker att det ska vara så tvärgjort att lasta en bil eller lossa, och sedan är det ”bara”…men så är det knappast. Vid varje tävling måste vi byta däck, dom vi kör med på tävling är för låg och då skulle Camaron inte komma in i bussen.

009 044

Och innan man åker hemifrån, ska man veta att allt är med, sånt man verkligen behöver och sånt som kan komma att behövas, svårt det där, att veta. Sedan håller man en tumme att bilen går igenom besiktningen, och det gjorde den, men med ett påpekande, chaufförsstolen satt inte riktigt bra.

11229408_10206450795567706_7137964357998256940_nFotograf: Mats Alfredsson

En mutter hade lossnat men Åke fixade och vi var klara för tävling. Här kommer nu en förklaring på hur det funkade just där, inte som på ”vanliga” tävlingar.

I min klass, 10,5, så får man ha slicks, men inte bredare än just den bredden, 10,5. Man kör 201 meter och det är först över mål, som vinner. Enkelt, kan tyckas, och ännu enklare matematik, så fattar man att den snabbaste bilen, vinner, om man tittar rent logiskt, sedan kan mycket hända på vägen (banan).

Vi var 27 stycken i min klass, och av dom 27, var det bara 5 stycken som körde på ungefär samma tider som jag. Övriga deltagare, körde allt från 1 sekund till 3 sekunder fortare. Vi körde några rundor, bara för att testa på, och jag hade tider, på 8.95 (där slirade jag bort mig i början), 8,62, och 8,53. Vid fjärde test n tune repan, såg dom nåt oljeläckage och jag fick rulla bort till depån. Felsök och torkning, sen var jag klar för fortsatt tävling.

Och här lottades det fram, vem man skulle möta, och därför kan man säga att allt handlar om tur, fast…om man får möta en som kör 3 sekunder fortare, så ska det mycket till för att slå honom 😀 Och här blir det lite knäppt, man går och önskar att det man möter, ska tabba sig, rödlykta eller slira bort sig totalt, men det är inte kul att vinna på det, man vill ju vinna för att man är så lika som möjligt, men aningens bättre.  

Nå, jag klarade första elimineringen med en tid på 8,81 och då var vi 13 kvar. Dom andra 4, med mina tider, var borta. Sedan fick jag möta en Corvette som framfördes av Daniel Oscarsson , jag körde 8,64 och han 7.04. Och där åkte 6 stycken ut, och en av dom var jag, så vad kom jag på för plats? Delad åttonde plats, med 6 stycken andra, eller slutade vi på en trettonde plats, jag vet inte 😀

055

Vann gjorde Jörgen Holmgren med sin Anglia, med en tid på 5,71.

013 020 021

Det var i alla fall en rolig tävling, kul att dom kan anordna sånt här och inte så långt hemifrån. Vi kommer att komma tillbaka dit, helt säkert. Här får ni lite bilder och jag avslutar med en film som MOS satte ihop, och som ligger ute på youtube. 5 minuter och 53 sekunder in i filmen, skymtar man mig 😀 Ha det gott, allihop!

007 011 015 019 025 026 027 039 040 042 046 054Och här 3 bilder som Nicco tog, på Jens Eklund, vinnare i Outlaw klassen med en tid på 5.08, dimman låg tät över basen:

051 052 053Och på väg hem…say what, var han där och burnade också:

063 070

Bastu med skrap

Av , , 2 kommentarer 9

 

Men se trevligt med snö…eller, mja, nu håller man på vara redigt less, men vi vet ju också att det inte är så speciellt långt kvar innan det börjar på gå åt andra hållet, och det är ju skönt. Jag och chefen råkade ju var ute igår då värsta snöfallet kom, så vi var genomsura då vi kom tillbaka hem. Och det är såna gånger man får vara glad att man har tak över huvudet och värme omkring sig.
Jag hann inte göra så mycket mer igår, än middag då jag kom hem och sedan var det dags för bastu med skrap, haha… jo, det blev vinst nu med, på två av lotterna, 90:- + 30, och 30:- sedan tidigare… vi går ut små hårt… men sen så ökar vi 🙂
Min morfar fick 70 lotter då han fyllde 70 år, men jag tycks minnas att av alla dessa lotter så var det bara 3-4 små vinster på 25:- och 50, så prognoserna för att vinna stort, är nog inte speciellt överhängande, men… som man säger, har man ingen lott, då är då det enda man kan var säker på, att man inte kommer att vinna.
Men, det är ju inget som säger att man inte kan känna sig som en vinnare ändå, pengar är inte allt, något man också hör lite då och då, men det gör livet aningens lättare, och det kommer man nog inte ifrån.
Apropå lättare så kan jag också meddela att jag på 8 dagar blivit 6.8kg lättare, det ni, känns rätt så otroligt, men det är ju inget som kommer att fortsätta som det börjat, och det vet man ju också, annars vore det väl ingen sak att gå ner i vikt. Lite får man nog allt kämpa också 🙂
Idag ska jag luncha med Anna, och sedan är det träning, hoppas det slutat snöa innan dess så man inte behöver komma dit och vara dyngblöt.
Har förevigat min nagel, som nu vuxit en bit, nästa byte av mönstret, kommer inte att funka… nageln är längre än klisterlapparna, så då får det bli klipp och pyssel:
Önskar er alla en fin dag!

Bräntis is best, fuck the rest!

Av , , 2 kommentarer 4

Över en kopp varmchoklad, igår kväll så diskuterades att barns idéer, oftast inte tas på allvar. Nicco tycker att dom ibland dumförklaras av äldre och deras tankar inte räknas. Men sen, om det trots allt är en bra idé så får dom ingen kredit för det.

Ja, det kan ju vara så, ibland, och det kan också vara så att det är på det sättet det känns men många gånger kanske inte idéerna är genomförbara för dom har inte förmågan att kunna se vad som skulle kunna hända längre fram, om det skulle gå igenom.
 
Men jag känner igen det där tänket. Jag berättade för henne vad jag ställde till med då jag gick i sjuan. Jag var stationerad på Bräntbergsskolan där jag gick sjuan, åttan och nian. I sjunde klass fick alla som ville, rita en teckning som sedan hängdes upp till allmän beskådning och alla elever samt lärare fick rösta på dom. Vinnaren, teckningen med flest röster, skulle få bli trycket till våra nya skoltröjor.
 
Klart man ställde upp. Jag ritade en hand med långfingret uppe, det tror jag att ni, dom flesta vet hur det ser ut, ”att ge någon fingret”, ovanför skrev jag texten: Bräntis is best, och under handen: Fuck the rest.
 
Ehhhh, nu vet inte jag vad jag tänkte egentligen, att det såg fränt ut och var lite kaxigt sådär. Vår mattelärare, en mycket sympatisk herre, kom in i rummet där alla teckningar hängde, tittade sig omkring och fick syn på min teckning, ja, sa han, jag vet inte vad det betyder men jag röstar på den. Tror ni jag var lycklig, att han la sin röst på den, var ju hur coolt som helst.
 
Nå, efter alla röster var räknade så framkom det att min teckning vann. Jag var överlycklig och dessutom skulle vinnaren få sin tröja gratis. Tror ni att det gick som beräknat? Nejnej…Maria blev nerkallad till en sur rektor, hon slängde upp teckningen på bordet och undrade vad den betydde. Ehhhh…typ Bräntis är bäst, strunta i alla andra, sa jag och visste inte riktigt hur jag annars skulle förklara den.
 
Ja sa hon, vi har blivit uppringda av massor med upprörda föräldrar och det begriper du väl att den här kan vi inte använda till tröjorna. Så tog hon min teckning och samtalet var över. Jag fick inte ens behålla den. Snacka om att känna sig överkörd. Nog förstår jag idag av vilken anledning den inte fick bli en skoltröja men, varför hängdes den ens upp i rummet, jag skulle väl ha blivit stoppad mycket tidigare, det var inte heller någon hemlighet, vad jag höll på at rita för någonting.
 
Så jag förstår hur Niccolina kan känna det ibland, att ingen lyssnar eller bryr sig, men många gånger är det precis vad man gör men det misstolkas. Med åldern förstår man sedan hur det låg till, synd bara att det tar ett tag innan man kommer sig dit.
 
Ha en underbar fredag!

En ”riktig” Robinson borde…

Av , , Bli först att kommentera 2

Robinson är ett ämne som kan diskuteras i evigheter. I allra första början så var det intressant att följa med och man visste aldrig vad saker gick ut på, den näst sista Robinson följde jag med i lite så där, och denna omgången struntade jag totalt i.  Man ledsnar på hela upplägget och vinnaren är oftast den som slingrat sig ur alla jobbiga situationer och egentligen, om dessa vinnare verkligen skulle ha varit strandsatta på en öde ö, skulle dom då ha klarat sig?

Det är väl vad en ”riktig” Robinson vinnare ska vara, en överlevare och fixare. I alla program så har det funnits några sådana, men dom har bara fått hänga med en stund, man har sugit ur deras kunskaper och sedan skickat hem dom. Nä, om jag ska se en annan säsong av detta (om det nu blir någon fler) så får dom ändra på konceptet, rejält.
 
Skulle vara kul att se vilka som ställde upp om vinnaren av hela tävlingen fick stanna kvar, alldeles ensam på ön i en månad efter tävlingens slut, och där skulle han/hon få klara sig på egen hand, utan tv team eller annan uppassning. En kommunikations radio var det enda som fanns att tillgå och uthärdades hela tiden utan gnäll så fanns det en summa pengar att hämta efter månaden hade passerat. Fast med dessa regler tror jag inte att det fanns någon som ställde upp. Ibland har man ju verkligen funderat på vilka som sökt, när det första dom gör då dom landat på ön är att fundera på vad dom ska äta och blir förvånade över att det inte finns så mycket att välja på.
 
Från det ena till det andra. Jag och Jennifer åkte upp till morsan igår och drack kaffe. Åke mekade med bilen hela dagen och jag var sugen på att testa om Cheven nu skulle starta en gång till. Och ja, det gjorde den, det måste ha varit slut på soppa och inget annat. Nu finns det dock ett annat problem. Vindrutetorkaren på passagerarsidan gick sönder…i molekyler. Åkte förbi verkstan för att höra om Åke kunde fixa ihop den men det gick inte, den var för trasig, svängde in på Preem och där fanns det ingen att köpa. Han sa att det var en utgående modell men eventuellt skulle han kunna ta hem en om han fick regnumret på bilen. Eller så får man byta ut själva grejen på armen, så den passar dom nuvarande torkarna. Vi får se om Åke kan hitta någon i Vindeln, det är inte helt uteslutet.
 
Väl uppe på Mariehem så fick jag ett mms från Theresé, en bild på hennes BMW, stående i sidled i en stor snöhög vid sidan av vägen med texten, se vad jag har gjort idag. Hon var på väg in till Uppsala för att gå på en antikmässa, och fick sladd på bilen som snurrade tre varv och åkte sedan av vägen. Tur sa jag att det inte var en sten eller ett träd där, utan hon landade mjukt men hon tog sig inte därifrån på egen hand utan fick ringa efter hjälp från en kille som hon känner som råkade ha en traktor eller vad det var, ståendes en bit bort. Kom osökt att tänka på vad jag skrev i bloggen till henne då hon kommenterade våra bilar, säg inget skrev jag, nästa gång är det din bil det gäller. Och nu fick jag ju nästan rätt.
 
Nu vankas det frukost innan morgonpromenaden i kylan…brrrrr, det går kalla kårar efter ryggen bara av att tänka tanken. Men det är väl bara att ta på sig dubbelt av allt. Ha det gott!

Kubbe raceway

Av , , 1 kommentar 19

Lördagens regn

Mera blöta

Vy från vår buss

Lastning på söndagen

Mats Karlsson på rymmen

På väg fram till plattan och dagens final

Junior final

Dom två finalisterna i ET PRO klassen, Mathias Munther från Lycksele i en blå Plymouth Belvedere 1967 mot Jörgen Lundgren från Övik i hans Dodge Dart Gt 1969

Och vinnare blev Mattias Munther. Grattis! Även vinnare i Fällfors den 19/7-09.

En fripassagerare i bussen.

Det var lite från helgens tävling, skriver mer imorgon.

Maria Lundmark Hällsten