Etikett: bussen

Vart tog tiden vägen?

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 oktober 2010 kl 08:54, 4 kommentarer

Jag fick ett mail, innehållande ett av alla bildspel som cirkulerar runt i världen. Detta handlade om ålder, och det är egentligen ganska intressant.

Som liten baby så räknar man dagar, sedan bli dom månader och efter det fyller dom år. Men du hör aldrig ett barn som är närmare 4 år (för att ta ett exempel) som säger att dom är 3 år. Nä, då delas året upp i månader eller man är 3½ år osv.

Men ju äldre du blir desto mer slätas åldern ut och när du är över 50-60 år så är du helt plötsligt 50+ eller 60+, inga halvår eller helår här inte. Varför är det så?

Är der för att tiden går så mycket fortare ju äldre du blir? Eller är det för att ett litet barn inte kan relatera till hur lång tid en månad är, för att inte tala om ett år, dom har inte levt så många månader ännu så att det kan jämföras med något.

Jag kommer ihåg att man tyckte det var knepigt att farmor och mormor och alla dom där…äldre, alltid sa att tiden går sååå fort. Vaddå fort, tyckte man då dagarna sniglade sig fram och det blev aldrig sommarlov. Höstarna var rena rama döden i väntan och längtan efter julen.

Nu hinner man knappt…ta ner julgardinerna förrän midsommarstången ska kläs och när det är klädd så ska det plockas bär och utemöblerna ska in och sedan har vi julen här, igen.

Jag pratade med en kompis, någon dag innan vi skulle upp till Piteå, det var sista helgen i augusti. Jag skulle sedan ringa upp henne på måndagen då vi hade kommit hem. Jag snackade med henne i förrgår. Vart tog alla tid däremellan vägen?

Jag vet att detta händer många av oss, och jag sa till henne att egentligen så handlar det ju inte om att man inte haft tid, men när man kommit på det så har tiden inte passat, eller så har man varit borta någonstans sedan har man glömt bort det. Och vips, så har en månad gått och man vet inte vart den tog vägen.

Men man får väl vara glad ändå, för det är ju som dom säger, tiden går fort då man har roligt så vi måste ju ha helsickes kul, alltjämnt. Och sedan får vi tacka någon (kanske televerket) för att vi inte ligger i en sjuksäng och tiden bara masar sig framåt, det vill man inte uppleva. Nä, ni får ha en trevlig lördag, själv ska nu Åke och Brälla fixa sista svetsningen på bussen och sedan ska vi köra några lass med barr till returåtervinningen, och fixa lite hemma på svärfars tomt. Han mår inte så bra just nu och det är ju saker som ska ordnas, innan snön kommer.

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 september 2010 kl 07:29, 2 kommentarer

I köket har vi en sån där hylla för mjöl, socker, havregryn…ja du kan ju stoppa dit precis vad du vill, men det är väl dom vanligaste sakerna man brukar förvara i just dom där byttorna. I fredags då jag var i köket så noterade jag att alla byttor var utdragna en liten bit och jag hade tänkt säga till Åke -undrar just om det varit en liten jordbävning här, men jag glömde bort att säga det.

Igår morse då han skulle ta sig en tallrik havregryn så noterade han ett smärre fel på hyllan:

Hela botten höll ju på lossna, och dom där glasbyttorna är inte så himla tyngdlösa, utan väger cirka ett kilo/styck, utan innehåll. Man kan ju gissa vilken jädrans smäll det hade blivit om den åkt i diskbänken, och hur det skulle ha sett ut med allt mjöl, socker och övriga ingredienser, utspridda i köket, fy för den lede. Och vilken skräckupplevelse för katterna.

När jag berättade detta för Nicco så tyckte hon givetvis att det hade varit hur kul som helst om den hade ramlat i golvet. Kunde just tänka mig att hon skulle tycka det, den lilla skadeglädjes njutaren 🙂

Nu är den i alla fall limmad och ihopsatt igen, men jag tror jag ska hålla ett öga på den, så man är med om den skulle hålla på att lossna igen.

Åkes glasögon, däremot, gick inte att få ihop, han måste alltså köra med sina gamla glasögon tills han fått sig ett par nya och det är ju inte så kul då han inte ser lika bra i dom gamla som i dom nya. Men vad gör man? På onsdag ska han i alla fall få komma på synundersökning och välja sig ett par nya bågar, men det tar ju säkert någon vecka innan dom sedan är klara.

Han fick hjälp av Brälla igår, att svetsa under bussen, och det var han tacksam över, så nu är det bara en svetsning kvar och sedan ska bussen in igen på ombesiktningen. Ja, nu ska jag väcka upp Nicco, som har haft sovmorgon idag, och hon behöver en relativt lång startsträcka så nu är det dags. Ni får ha det så gott!

Hon har ögon för detaljer

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 september 2010 kl 08:49, 2 kommentarer

Åke började säga igår kväll att han var så försiktig med sina glasögon då han var under bussen och svetsade, samtidigt tar han av sig dom för att putsa upp glasen, jag hinner säga: Ja du har väl skyddsglasögonen, och då…

knäcks hans bågar av och det lika lätt som du bryter av en saltpinne. Tjopp så var det gjort och *tjitjing* så försvann mera pengar än vad vi räknat med den här månaden.

Vi har inte bara ett kommande dop, utan försäkringarna på alla våra bilar ska ut, ombesiktning av buss (typ 500:-) samt nu då, ett par nya glasögon *suck*. Fast vi ska inte klaga, solen skiner och det finns alltid någon som har det värre, men varför säger man så egentligen? Hur kul är det för denne någon, och hur ser hans/hennes dag ut, inte speciellt upplyftande kan jag tänka.

Vi letade fram några av hans gamla glasögon, han bör ju ha en backup eftersom det säkert lär dröja ett tag innan han får tag i ett par nya. Och hans gamla var ju inte speciellt granna. Han tog i alla fall dom senaste han hade haft, ett par ganska osynliga även fast dom är större än dom som gick sönder.

Undrar vad Nicco kommer att säga när hon ser mig, säger Åke, nä svarar jag, jag tror inte att hon kommer att märka något. Hon är under den tiden i sitt rum med en kompis, det absolut första hon gör då hon kommer ut därifrån är att ställa sig och gapa, medan hon stirrar på Åke, snacka om en som lägger märke till detaljer. Jag som ibland, inte ens märker då han rakat av sig skägget, hm…

Hon diggade inte glasögonen, men hon får nog lov att gilla läget tills han fått sig en tid hos optikern.

Ni får ha en bra dag och må solen skina över era huvuden.

Försök parkera i 150, i garaget!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 september 2010 kl 08:49, Bli först att kommentera

Vi såg en del på kanal tio igår kväll, den där sportkanalen som vi nu fått för ett tag sedan. Dom visar en hel del motorsport där, igår testade dom olika sportbilar på vägarna. Jag tittade på den kanalen någon dag i förra veckan, och då var det små flygplan som tävlade.

Dom flög i en snitslad bana ovanför vatten, dök ner och emellan två hinder, tiltade planet så det ibland åkte med vingspetsen rätt ner mot vattnet och den andra rätt upp i himlen, för att nästa gång flyga rakt igenom, med till synes, nästan ingenting att spela på. Jag sa till Åke att det borde ju vara som att köra in Capricen i garaget, i 150km/timmen, då gäller det att veta vart du har backspeglarna.

Jag och Nicco ska ta med morsan på Coop idag, jag sa till Nicco att då ska vi ta Camaron, hon har aldrig åkt den, just sepass sett den, och ska hon nu ha skjuts så får hon inget val 🙂

Sen skrattade jag och sa att egentligen, hade det varit hur kul som helst om man var in där och handlade, sedan, när man kom ut därifrån så drar man på sig skinnhandskarna, sätter på sig fyrpunktsbältet och sist hjälmen. Tror ni att folk skulle tro att det brunnit någonstans? Sen, för att riktigt spela Allan, så puttrar man iväg i 20. Haha, fast då skulle man ha någon som filmade dom som sett vad man höll på med.

Nicco sa hon hellre cyklar dit bort, då tyckte jag att vi skulle ta hårvax och vaxa hennes hår så det står ut rätt bakåt, precis som om vi kört i 200 med öppna fönstren, bort till Coop, sedan kunde även mormor få låna lite vax. Jodå!!!

Det var lördagen det, inget speciellt förutom Åke som fortfarande måste ligga under bussen. Nu är det rost som ska fixas. Vi körde inte heller skogscruisingen igår, men det hade varit god uppslutning dit med över 50 bilar, så dom hade säkert en trevlig dag. Vi får se hur det ser ut nästa år. Staflund ringde ju i fredags för att säga att Fällfors blev inställt men att dom tänker försöka satsa på en eventuellt tidigare start nästa år. Det beror väl på väder, funktionärer och hur långt dom kommit i utbyggnaden däruppe. Det ska dit betongmurar och fasta läktare. Det kommer att bli hur bra som helst. Nå, nu önskar jag er en bra och stillsam söndag!

Likström/växelström, jordad

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 september 2010 kl 09:09, 6 kommentarer

Man säger ju att en person som ska begravas, har blivit jordad, då dom är nersänkta, och jag kan inte låta bli att fundera över ordet jordad för man skulle då kunna tro att personen ifråga fått likström i sig eller kanske inte. Det var bara en sån grej som poppade upp i huvudet då en granne berättade om en begravning, men jag sa faktiskt ingenting då, en liten farstu har jag, och dom flesta knivarna i lådan är slipade, kanske inte jättevassa, men ändock 🙂

Igår började mitt stora projekt ”tvätta köksfönstren”, fy för den lede. Det tog några timmar men då skulle alla blommor i badkaret och sköljas upp, en del fick ny kruka och lite mer jord, gardinerna skulle strykas, trä persiennen skulle ner för att sedan sättas upp igen och framförallt, och kanske mest tidskrävande, när allt var förberett och klart för att startas upp, så saknades fönsterputs så jag var tvungen att göra en liten tjurrusning ner på HP:s för att införskaffa medlet.

Nu ställde jag om bordet och vips så blev köket lite större:

Nu beror det bara på katterna om bordet får stå kvar på detta viset, dom har en gång i tiden varit ganska förtjusta i blommorna och jag har ingen lust att dammsuga upp blomjord från köksgolvet, varje dag.

Imorgon åker Kerstin och Janne till Cypern, dom blir borta i två veckor, och nu råkar jag veta att Janne har lyckats pricka in sin födelsedag då dom är därnere, konstigt. Han fyller jämnt, som det så vackert heter, men inte en siffra i 70 är väl jämnt egentligen. 7:an, ojämn som den bara kan bli, och nollan har jag inte riktigt pejl på, är den ojämn eller jämn, är det en siffra överhuvudtaget då den faktiskt inte räknas? Ja, jag vet då inte.

Vi önskar i alla fall Janne ett jättestort Grattis och hoppas du får en bra födelsedag samt så önskar vi givetvis att ni båda två får en underbart trevlig resa.

Åke håller på med bussen och har hittills åtgärdat 3 av 9, tvåor. Usch, men felen han hade på besiktningen är inte så farliga som dom låter, lite små saker, det jobbiga är väl att dom ljusa och fina timmarna på dagen inte är så långa och arbetet förläggs till helgerna då han är hemma på dagtid. Sen har Brälla en gång sagt att tiden du räknar med att förbruka på arbetet med en buss, ska du alltid fördubbla, tror du att det tar en timme så tar det förmodligen två, och lite så har det nog varit.

Näpp, nu får ni ha det så gott, vi hörs!

(¯`’•.¸‹(•¿•)›.** .‹(•¿•)›¸.•’´¯)

Tunn och skör som finaste silke

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 september 2010 kl 07:35, 2 kommentarer

Ni vet när man har påslakan och lakan som är tvättade så många gånger och dom har blivit så mjuka så att det känns som om man låg på den allra mjukaste bomull, sen vänder man sig och utan ett ljud har lakanet spruckit sönder, eller man har tänkt använda foten till att rätta till täcket och *tjopp* så åkte foten igenom påslakanet, för att det blivit så tunt. Såna jeans och en sån jeansväst har jag.

Jag sa vid något tillfälle att min väst är så tunn och nött att den kommer att falla sönder om någon stirrar för mycket på den. Här om dagen stod Nicco och tittade konstigt på min väst, jag kollade ner och undrade vad som var fel. -Du mamma, sa hon, skulle verkligen västen gå sönder om man stirrade på den! Haha, hon gjorde ett allvarligt försök men det gick inte.

Varför är det alltid så? Precis när grejerna är så skön, mjuk och följsam, ja då ska dom gå sönder och att laga dom är inte värt det. Det är bara att jaga nytt. Men nu är snart väst vädret över så jag lär väl inte behöva någon ny…på ett tag…kanske.

Nicco har fått en ny kompis:

Åke blev tillfrågad igår om han ville ha ett skellett, så han ringde och frågade vad jag tyckte, jag skrattade och sa att alltid kan vi väl hitta någon plats till den, man kanske skulle ha hakat på den, i fronten på bussen….jag sa att vi skulle slänga in den under bussen, kanske sätta på den Åkes boots och sedan knäppa kort på eländet, lägga ut den på bloggen och skriva att nu är Åke less på att ligga där under och skruva.

Nu är det inget riktigt skellett, utan den är i lite tjockare plast, så om ni tycker att det är makabert att ha en döing i rummet så kan ni ta ett djupt andetag och pusta ut. Ja, makabert kan man ju tycka ändå, själv anser jag bara att det är en kul grej. Sen får vi se om den blir en sån där dammsamlare, då kanske den åker ut.

I eftermiddag ska jag, Kerstin, Ingegerd och Birgitta göra en liten repris på Expo och sedan fika Nybro café. Eventuellt kanske vi åker en sväng på myrorna, det beror väl på vad dom andra tycker, vi får se. Ni får ha en bra dag, precis som igår har då i alla fall jag tänkt ha det!

Inget ovanligt

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 september 2010 kl 16:12, Bli först att kommentera

En inte alltför ovanlig bild av min man, Åke. Han tycks se ut att digga att ligga under bussen, men egentligen är det väl aldrig roligt med sånt som man bör göra. I det här fallet så blev det en ombesiktning av busseländet, lite läckage, rost, och sånt som ska åtgärdas innan han kör dit igen. Men det är väl världsliga ting, det finns ju dom som inte har en buss 🙂

Nä Janne, det var ingen blå stekpanna

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 september 2010 kl 06:51, 2 kommentarer

Janne har fått ett mail från Jan, där det var en bild på hans nyplockade trattkantareller. Dom låg i en blå stekpanna, enligt Janne. Men Kerstin höll inte med, det där var ingen stekpanna, möjligtvis en ugnsform eller dylikt. Igår frågade Kerstin, Ingegerd, vad dom hade för rolig blå stekpanna. Vi har ingen blå stekpanna, fick hon till svar, däremot var det en blå tallrik. Så nu vet ni och vi hur det ligger till 🙂

Jag och Ingegerd satt lite sådär påpassligt ute på gården igår, då Kerstin och Janne kom hem från stugan, dom hade plockat upp lite potatis och klippt ner lite blommor. Då fick vi varsin bukett med nyklippta, eller rättare sagt, nyryckta, blommor, dom är jättefina, tack för dom!

Åke har tagit bussen och sitter nu på besiktningen, klockan 7 ska den in för bedömning, hm, men nu borde det inte vara några fel, förhoppningsvis. Å andra sidan är det ju också så att hittar dom något så är det ju bara bra, för då är det nåt vi har förbisett. Det enda vi ska hoppas på är då att vi inte missat något, för det kostar ju en slant att göra en ombesiktning och det är onödigt.

Idag ska vi åka upp till Hamptjärns stugan och grilla oss en korv till lunch, och med vi menar jag, jag själv och sex stycken av våra grannar. Det blir säkert trevligt, bara hoppas på att det inte blåser så j-kligt och att solen får skina. Man kan ju inte skryta över någon värme precis.

Nä, nu hoppas jag ni får en innehållsrik dag med mycket ljus och värme!

Hösttävlingen i Piteå

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 augusti 2010 kl 07:25, Bli först att kommentera

Då var man tillbaka i verkligheten igen. Helgen regnade bort och det ser ju ut som om ”vår” Linus tyckte så här om det:

Lördagen blev helt inställd på grund av allt skvalande, klockan 16 så bestämde dom att avbryta alla försök att torka upp banan, det var liksom ingen idé att köra stackars Torkel, då det bara droppade hela tiden:

På lördagskvällen hade dom surströmmingsfest hos Hagge, dom hade ställt in tio bord under hans, ja vad ska man kalla det, inbyggda markis, med väggar runt om. Brälla ringde och sa att nu hade dom vädrat ur doften och undrade om vi skulle komma förbi. Redan innan vi såg bussen så låg dimman tät från all surströmmings lukt, tyvärr måste jag ju villigt erkänna att doften även påminner om när man öppnar ett paket ”mamma” Scans köttbullar…huvva!!!

Dom var ett glatt gäng där och vi satt nog någon timme eller två, innan vi knallade hemåt i kylan. Två grader var det på fredagskvällen, runt tio tiden och jag gissar att det inte var speciellt mycket varmare på lördagen.

Förarmötet blev då tidigarelagt och det bestämdes att första start skulle bli 9.30, med rullande körschema. Vilket innebar att vi skulle köra vårat race och sedan lina upp igen med en gång. Så fort det stod ett par framme skulle dom få köra.

Min första resa blev då en soloresa, allt kändes perfekt och jag såg till och med gröna lampan, ingen rödlykta här inte. Kom runt och linade upp på första plats, stannade motorn, Åke kom glad i hågen med tidlappen och tyckte att jag skulle gissa vad jag hade för tid, ja sa han, du rödlyktade ju, men…sen hör man alla skriker och Åke ställer sig upp och svär, där jag sitter ser jag bara ett stort rökmoln längst ner på banan och bilen som åker från vänstra körfältet och snurrar över till det högra.

Det är då en Street bil med en norsk förare som kraschar i en hastighet av 250km, enligt dom som stod där. När vi linade upp första gången så sa jag till Åke, jag undrar om dom har problem med den där bilen, han stod nämligen på lördagen och varvade som en galning, åkte fram en meter och höll på så där. Nu på söndagen gjorde han likadant fast inne på uppliningen, inte vad folk brukar göra, precis. Nu behöver inte det ha med saken att göra, men så sa jag i alla fall.

Det tog inte speciellt lång stund innan vi fick beskedet att allt gått bra med föraren och alla applåderade och drog en suck av lättnad. Synd om föraren är det ju i vilket fall som helst, då ingen försäkring täcker hans förluster, det får vi allt stå för själv om vi råkar ut för en olycka på banan. Så här såg hans bil ut efteråt:

Av sex tävlande i min klass så var vi tre stycken som rödlyktade, men ingen såg den röda lampan. Nu fick vi veta vad anledningen var till detta. Dom hade ställt in granen på det viset att vid en soloresa så kunde bara en rödlykta och på motsvarande bana så hade dom redan rödlyktat granen, hm…jaja, huvudsaken att tidtagningen fungerade.

Nu avslutar jag bloggen med bilder från Piteå, tyvärr inga soliga sådana. Ha det gott!

Växtkraft

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 augusti 2010 kl 08:00, 2 kommentarer

Kommer ni ihåg våran blomma som såg ut att ha gett upp hoppet om livet:

Nu ser den ut så här:

Något verkar ha hänt och jag ska då villigt erkänna att jag trodde att denna blomma bara var att kasta bort. Fast en ansning borde nog vara på plats, man får kapa av den en bit och rota ett nytt system så den inte blir så rank.

På tal om växtkraft, jag har talat om för grannarna härute, att uppe i stugan, där mina föräldrar bor på sommaren, på lon, så har min pappa och ingifte morbror, en gång i tiden murat in större stenar i trappen upp till dörren. Som en stor oval med cement och sedan har stenarna tryckts dit.

Numer syns nästan inte stenarna, det växer hallonbuskar upp genom cementen:

Ganska fränt egentligen, det är bara att öppna dörren och plocka lite hallon och släppa ner i frukost filen, på morgonen.

Detta är utsikten från trappen, våran gamla stuga skymtar långt därnere, och nosen på bussen kan man också se.

Även min lekstuga som min farfar timrade ihop till mig då jag var runt 5-6 år. Där har man en hel del timmar, med både städning, möblering och lek. Och nåde den som inte var snäll, han fick inte fri passage in till lekstugan 🙂

Nä, nu ska jag anmäla mig till Piteå hösttävling, som är nu på lördag. Åke har fått ta ut en semesterdag på fredag så vi kan komma oss iväg i dagsljus. Nu ska laddningen på bussen inte vara ett problem men det är alltid skönt att komma fram i dagsljus då man ska upp med markis och ut med bilen. Såg at Mattias Munther blev vinnaren nere i Sundsvall, så vi får säga grattis till din första plats. Men var inte så säker på vinst om du kommer till Piteå 🙂 Man vet aldrig hur dags formen är.

Nu har Nicco kommit sig upp ur sängen, det är ju skoldag idag. Hon börjar först nio så hon har lite tid tillgodo. Och i och med skolstart så borde snart alla dags rutiner gå i vanlig lunk igen. Det känns bra, det med. Ni får ha det så gott!

Etikett: bussen

Vart tog tiden vägen?

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Hon har ögon för detaljer

Försök parkera i 150, i garaget!!!

Likström/växelström, jordad

Tunn och skör som finaste silke

Inget ovanligt

Nä Janne, det var ingen blå stekpanna

Hösttävlingen i Piteå

Växtkraft

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten