Etikett: Eloise

Är man då gammal, eller vad?

Av , , 4 kommentarer 12

 

Är man gammal då man stäcker på sig, för att vakna till liv och för att det brukar vara skönt, men så hugger det till nedanför skulderbladet så man börjar tro att man åkt på en hjärtinfarkt? Usch…ingen bra start på den här dagen, skrev hon och sitter som en krok i soffan för att det ska kännas mindre.
Eloise ska snart upp ur källaren och in i buren för vidare transport till veterinären. Där ska hon nu sövas och få en genomgång av tänder och käkben. Sen skulle hon u även kolla upp benet där hon är opererad sedan tidigare, men hon trodde inte att det var något fel på det, utan att problemen säkert kommer från just munnen.
Arbetsplatsträff har vi också inbokat idag, får se då om jag hinner vara med på det, beror på när dom vill att jag ska komma och hämta tillbaka Eloise.
Åke bytte till sommardäck i förrgår, på både Mazda och Jeep, så nu är Jeepen 10 cm högre, och lite svårare att ta sig in i, men då får man vara glad att man inte är 10cm kortare än vad man är, då hade det varit krångligt 🙂
Han visade upp fälgkorset, då jag och Nicco kom hem från premiärturen med Camaron, det hade fått sig en rejäl böj…muttrarna satt som i berget, men loss kom dom men inte utan att det kostade lite. Skam den som ger sig, brukar man ju så vackert säga, eller som Åke kan klämma ur sig ibland: Går det inte med lite våld… använd mera!
Näpp, nu har jag inte tid att sitta här längre, ska göra mig klar för dagen, önskar er alla en toppendag, regnet till trots!
 
 

Finns det nåt värre?

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Finns inget värre än att vakna med huvudvärk, usch och fy för den lede, och tacka någon för Ipren och kaffe 🙂
Nicco åkte med Åke, direkt på morgonen så jag steg upp sex, för att ta hand om Winstone, nu ligger han så förnöjsamt och försöker käka upp det STORA benet, fast det är inte mycket han får loss från det, men skam den som ger sig.
När jag plockar fram det från skåpet så studsar han på bakbenen, hela vägen från köket till tv rummet, han blir nog en cirkus hund, ska ni se.
Nu ser man hur det smälter ute och kolla, nu är fågelbadet på väg att tina fram, och inte bara det… jag hade ju för sjutton gubbar, fyra solcellslampor där också, fattar inte hur vi kunde glömma att ta in dom, seriöst alltså. Men dom lyser, så även dom har klarat vintern och snön.
Idag ska jag hämta upp mamma på lasarettet, hon har en tid där och då tar vi kanske bara rulltrapporna till fiket på tågstation och tar en lunch där innan vi åker ner på stan där hon har några ärenden.
Men dessförinnan ska jag iväg och träna, och klockan 8 blir det att ringa och boka in en tid åt Eloise, hos veterinären. Det var ju det där med tandstatusen som ska kollas upp. Önskar er alla en fin onsdag!

Vad svarar ni på det?

Av , , 8 kommentarer 10

Jag var in på djuraffären idag också… katterna eller rättare sagt Eloise, den större av dom, har ju fått förbehåll då det gäller hennes diet.

Men det finns ju en djungel av djurmat…alltså hallå. Och någonstans trodde jag att maten för seniorer, innehöll mindre fett, men så var inte fallet, och hur ska jag få Eloise att äta mindre, då Enya och hon äter på samma tider, på samma ställe och delar allt???

Winstone skulle också få mat,och här gäller det också att veta märke, hur mycket,vad han väger, hur gammal han är och vad det är för ras, ojojoj. Nå, nu har dom då mat hemma så dom klarar sig ett tag.

Men visst var det lite lättare förut… då hade man nog inte så mycket valmöjligheter, och egentligen säger dom ju att det till exempel för en katt, inte har någon som helst betydelse vad det är för smak på maten, utan det är vi, som människor som tycker att dom ska få olika smaker hela tiden, därför att vi skulle vilja ha det på det sättet. Men det var ju vi det.

Chefen fick en fråga, av studenter som var här, vad hennes favorit mat nummer ett var för någonting. Svårt sa hon och grunnade. Och visst är det svårt om man ska välja, men lättare blir det om man ställer den här frågan istället: Om ni bara fick äta en och samma sak i en månads tid, vad skulle du då välja? Klura på den ni… och svara gärna 🙂

Han tror han är en get

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Jaså det var 1:a april igår… och det gick nästan helt obemärkt förbi. Ett skämt såg jag på vk.se men sedan iddes jag väl inte leta eller höra efter så mycket heller.
När jag var liten var standard skämtet att mamma kom in och väckte upp jag och brorsan och sa att det var en kanin därutanför, eller en räv eller annat djur, och man tvär reste sig upp, stod där och gnuggade ögonen men såg ingenting.
Jag lurade ingen heller, igår, orkade som inte komma på nåt vitsigt, ifjol körde jag ju en här på bloggen, om att kyrkan skulle rivas och det skulle bli en rund bar/krog där istället… synd att det bara var ett påhitt från min sida, annars tyckte jag ju att idén var utsökt bra 🙂
Så var resan till Budapest bokad och klar också, Theresé ringde upp och gjorde klart alltihop. Lustigt att flyget från Umeå till Arlanda och vice versa är snudd på, lika dyrt som hela resan till Budapest, med hotell och frukost…det skulle man kunna kalla ett aprilskämt men tyvärr så är det ju inte det.
Idag ska jag träna, sedan ska vi fixa pass, och klockan tre har jag fått tid hos veterinären för Winstones vaccination och hälsochecken på Eloise. Och det var ju inte nog med det, halv sex ska jag till tandläkaren igen, ja, har man inget för sig så ordnar man det på ett eller annat sätt.
Winstone… som förövrigt tycks tro att han är en get. Varför ska allt in i munnen? Han knaprar löv och pinnar och allt annat intressant han kan hitta ute. Är det inte portionssnus påsar som ligger och skräpar så är det cigaretter, papperssuddar eller annat skräp, och det ska in i munnen, även om han inte sväljer allt.
Ibland är han så snabb att man inte ens noterat att han sprungit med munnen öppen och bara sugit in allt i hans väg, som värsta dammsugaren. Jag hoppas ju verkligen att det hör till valptiden och att han växer ifrån det, annars kan man ju bli galen. Man vet aldrig vad han får i sig.
Jag önskar er alla en fin tisdag, nu ska jag sätta fart så jag hinner med alltihop.

Igår, idag och imorgon

Av , , 2 kommentarer 9

 

Igår var vi bara hemmavid, satt ute med Winstone en stund, Åke var mer ihärdig och han har ju kanske anledning… rökningen, i och med den så går han ju ut med jämna mellanrum och Winstone får haka på.
Tigern var förbi en sväng, han gick på Bräntis med mig och var, på den tiden, ihop med min bästa kompis. Han är nog idag, den enda från skoltiden som jag har kontakt med.
Det roliga var att när han kom hit fick han ju träffa Winstone, nån han inte visste om att vi skulle skaffa, och han berättade att även dom skaffat sig en hund, en Jack Russell, deras hund är en vecka äldre än vår. Kanske framtida polare 🙂
Imorgon ska Winstone få ta sprutan och sedan är det fritt fram att träffa andra hundar, och torsdagen bokade jag in Eloise på en liten hälsocheck. Men jag ska ringa dit imorgon och fråga om jag kan ta bägge två samtidigt, jag tror nämligen att jag bytt mitt pass på torsdagen och då kan jag ju inte.
Hon föreslog först att jag skulle ta bägge två, men jag fattade inte hur jag skulle fixa det, en katt i buren som inte är världens lättaste och sedan en liten vilde på det, utan bur, hur skulle det sett ut. Men jag tänkte ju inte så långt at Nicco har ju påsklov så hon får följa med och hålla reda på hunden.
På kvällen tog Nicco hunden med sig till dungen, där hon skulle träffa en gammal klasskompis, och vi bänkade oss framför tv:n för att se det inspelade programmet, mästarnas mästare, innan nästa avsnitt skulle visas.
I förrgår bokade jag resor åt Niccolina. Hon och Theresé drar till Budapest i slutet av april, och blir där i 5 dagar. Jag bokade resan härifrån till Arlanda och returen då dom kommer hem. Resan till Budapest ska vi (läs Theresé), boka idag, så det är klart.
Sen är det nog bäst att vi fixar ett pass, även om många säger att det inte är nödvändigt, är ju dumt att chansa.
Idag får vi se vad det blir… antagligen lugnt, men det är ju inte helt fel. Jag har så ont i ryggen och undersida låren, så jag undrar om det inte kan vara ischias nerven som hamnat i kläm. Nå, jag önskar er alla en fin annandag påsk.

Inmutad vattenkälla

Av , , Bli först att kommentera 15

 

Idag så var det då dags att fira en femtonåring här i huset, Niccolina fyller år, en ständigt återkommande tradition den här dagen 🙂
Fotograf: Theresé Hällsten
Jag hade på förslag, eftersom jag nu jobbar eftermiddag, att hon kunde roa sig med att baka en tårta som hon kunde bjuda sin mamma på, då hon kommer hem från sitt arbete. Då fnös hon och sa att du är ju som du vart, du tycker alltid att du ska firas för att det var du som låg på BB. Ja… nåt fel med det, eller? Hade det inte varit för mig, hade du inte fyllt år…
Nå, det löser sig, finns ju många ställen som erbjuder sina tjänster vad det gäller tårtbakning, i år blir det en köpt variant, samt en hembakad kladdkaka, det duger allt det. Sen snodde jag faktiskt ihop en rulltårta med både hallonsmörkräm och jordgubbar i, sent igår kväll, som hon idag ska bjuda sina lärare på, jojmensan.
Annars rullar allt på, ni skulle se vad våra katter håller på med på dagarna. Dom inmutar Winstones vattenskål som står häruppe i köket. Jag fattar inte, seriöst. Dom okynnesdricker vattnet, precis som om det där var den enda vattenhålan i det här huset, och den som dricker upp allt, klarar sig längst i hettan… typ.
Eloise drack igår kväll så hon höll på kräkas på golvet. Och ändå har dom ju sitt vatten därnere i deras källare. Hon morrade då Winstone kom för att dricka så då fick jag mota bort henne därifrån. Jag får alltså fylla på den skålen, säkert 4 gånger/dag, ja jösses.

Nä, nu ska jag sätta fart om jag ska hinna nåt idag. Jag önskar er alla en fin fredag

Den som söker…finner

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Innan vi skulle åka och hämta hem Winstone, så letade jag upp den stora kattburen som jag införskaffade då Eloise skulle opereras. Men en väsentlig grej, saknades… nämligen gallret.
Jag letade, letade. Sökte, efterfrågade, men inte då, det fanns inte att uppbringa så vi tog helt sonika enbart buren med oss och sa att det får bli att hålla för eller ställa öppningen emot sätet, vad annars kunde vi göra.
Resan hem gick ju över all förväntan, galler eller inte, så det spelade ju ingen roll, men det lustiga i kråksången var, att gallret återfanns, direkt då jag klev innanför dörren, här hemma.
 Det första man gör då man kliver över tröskeln är ju att kolla vad katterna hittat på för otyg. I hallen hade någon roat sig med att öppna garderobsdörren och vräkt ur varenda sko par som låg längst ner, så när jag böjde mig ner för att ställa tillbaka alla skor, så får jag då syn på gallret, det låg där, längst ner i garderoben, och det kan jag lova, där hade jag aldrig i livet sökt efter det.
I köket hade Enya roat sig med att dra ut en halv rulle med plastpåsar, ni vet, här räcker det med en cm som hänger utanför en låda, så åker det ut. Men annars var allting på sin plats, så man får väl tacka Eloise, jag är rätt så säker på att det är hon som hittade gallret, det är nämligen hon som ger sig på att försöka öppna dörrar och garderober.
Och Enya är den enda av dom som intresserar sig för plastpåsar… så.
Nu ska jag iväg och skjutsa mamma till ett möte sedan inväntas besök här hemma, Tina ville komma förbi och kika på Winstone. Han är förövrigt så himla rolig, som han håller på, och katterna har fått sig utskällningar, att något så litet kan låta så mycket, hade jag ingen aning om. Min hund, Lady, chow-chowen jag hade, skällde första gången då hon var två år, och i ren förskräckelse satt hon sig ner då ljudet kom ur hennes strupe, hon blev jätteförvånad.
Önskar er alla en fin onsdag!

Spännande möte

Av , , 4 kommentarer 15

 

Winstone fick först göra sig bekant med Niccos lägenhet, innan han kom ner och skulle få träffa sina systrar. Enya chillade, luktade på honom men kände sig dock, något osäker ändå, eller avvaktande:

Värre var det med Eloise, som tog sin tillflykt uppe på pallen efter att ha fräst åt honom, kollat in Winstone med världens största ögon, och kurat ihop i ett hörn:
Winstone däremot, backade inte ofta, han skällde till och med ut Eloise, och gjorde några utfall mot henne, men det såg mer ut som om han ville få igång henne till någon lek, men hon var svår att impa på, alla hans försök var bortkastade.
Vad han dock inte märkte var att så fort han vände ryggen åt, så klev hon fram och hon höll en väldigt låg profil, ville väl inte synas, och smög efter, bara för att kolla vad han skulle hitta på.
Nä, det här kommer nog att gå bra, klart att det tar ett tag innan dom accepterat varandra, konstigt vore det väl annars.
Nu ska jag upp och mata Winstone och sedan ta ut honom en liten stund, lovade att Nicco skulle få sovmorgon, en liten stund idag. Önskar er alla en fin tisdag!
 

Katt VS Krokodil, vem vann?

Av , , Bli först att kommentera 12

I jakten på den valfria bilden igår, till ordlös lördag, så hittade jag ju denna bild på Enya, tagen den första dagen hemma hos oss, inte riktigt 12 veckor gammal, men nästan. Vem i hela världen kan motstå en sån där uppsyn?

Och en bild på Eloise, innan hon fått allt sitt skägg, gissningsvis mellan 1-2 år gammal och har knäppt en krokodil:

Kan sandpapper vara lösningen?

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jag skrev ju det då vi hade pappas begravning, att det är ju egentligen synd, att man träffas så här på minnesstunder efter en som avlidit, och det är ju för det mesta jätte trevligt. Man träffar människor man inte sett på år och dar och som man inte håller någon direkt kontakt med, och man vet, att den man är där för att minnas, också hade velat deltaga i levande livet och inte bara andligt.
Men då har vi det där med vem som skulle orka samordna något liknande, vart skulle man komma överens om att träffas, många bor ju på andra platser i världen. Vem skulle kolla att tiden och platsen passar flertalet, och hur skulle man få det att gå ihop, i slutändan.
Nja, då blir det nog övermäktigt, ingen har tid, fantasi eller kreativitet att utföra det, och allting fallerar. Minnesstunden efter Åkes moster var på Vingen, eller hotell Vännäs, som det så vackert heter idag, och det var en trevlig stund, mycket prat och sorl, och mysig omgivning, så tiden gick fort och plötsligt var det dags att åka hem och fundera om man verkligen skulle behöva fixa någon middag.
Mamma ringde och undrade om jag kunde komma och hålla henne sällskap på kvällen så jag åkte upp dit efter att ha snabbätit ett litet grillspett. Och jag blev väl där till halv tio, någonting.
Sen, då det blev dags att kvälla, så lyckades Maria med det mest otroliga konststycket att halka på köksgolvet (hon var barfota, och Nicco har frågat flera gånger tidigare hur fasen hon lyckas slira och halka hela tiden), ja, jag vet inte jag heller, hur man lyckas med det, men det gick, jag lovar.
Jag skulle valla in katterna och få ner dom i källaren, och det gick precis som det alltid brukar gå, Enya är det inga problem med, men Eloise hon går in i köket och när du vänder ryggen till så försöker hon smita in i tv rummet igen, och det var exakt så hon gjorde igår också.
Jag tvärvände och skulle sätta upp foten för att hindra henne att gå tillbaka, och när jag gör det så flätter den andra foten upp och jag landar obönhörligen på svanskotan, utan att hinna ta emot mig med armar eller annat… det var inte skönt.
Det gjorde till och med så ont att jag inte fick fram ett ljud utan jag låg bara där och försökte kolla om jag skulle kunna röra på mig eller inte. Enya kom upp från källaren igen och nosade mig i håret, hon undrade förmodligen om jag hittat på någon ny lek. Eloise satt som en stenstod i tv rummet och gluttade.
Nå, jag tog mig upp, och katterna gick ner i källaren, men jag visste att detta skulle jag förmodligen få känna av ordentligt, och oh ja, det gör jag. Jag kunde inte ligga på rygg och inte är det skönt att sitta eller försöka ställa sig upp heller… så går det, när man har halkiga fötter, får väl klistra dit nå sandpapper under hälarna så det inte händer igen då 🙂
Och en sån där händelse har jag ju skrivit om tidigare, då jag halkade genom hela köket, fast då stod jag ju kvar på fötterna, och drämde in kaffekoppen i dörrlisten, och Eloise låg därunder och väntade på att bli insläppt i tv rummet men hon försvann ju som en oljad blixt då jag kom farande. Mjo, så man skulle ju kunna tro att man hade lärt sig nåt, men icket.
Önskar er alla en fin lördag!
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten