Etikett: enkelt

Skulle haft inbyggd GPS eller vågmätare i skallen

Av , , 4 kommentarer 12

Köpte en ny dammsugare som ska upp till stugan. Och här ska ni få en inblick i hur min hjärna är dysfunktionell…ibland. Skulle sätta ihop röret med slangen, och försökte 20 gånger med att pressa ner röret i plastgrejen. Så osmidigt och missanpassat så jag blev lite förbannad på hur man kan göra saker där dåligt.

Tar med mig snabeldraken 2.2 in till huset. Och försöker här med. Funderar på allvar, om jag verkligen ska behöva instruktionsbok, för detta simpla arbete. Så slänger jag ett getöga (then I throw a goat’s eye) på den änden jag har på golvet. Oh my… jag har ju snott slangen fel väg…


Gissa nu vad som hände hos tandläkaren där jag var i fredags. Redan i hissen som jag åkt upp så många gånger, ställde skallen om sig i vimse mode, och jag höll på vända mig åt fel håll. Hissen har 2 utgångar. Man går in genom ena sidan och ut på den andra. Jag har åkt den såpass många gånger att jag vet detta, men ändå…hjärnsläpp 🤯

Klar med behandlingen, går ut från rummet och viker av mot fel håll. Blir stoppad av tandsköterskan som visar mig rätt. Alltså, ja, jag höll på börja skratta. Vad kan man annars göra.
Undrar om man kan bygga in en GPS i skallen, eller nån typ av vågmätare, som ger hjärnan balans och håller reda på höger och vänster och upp och ner.

Vi käkade falsk lövbiff med hemrört inte hemkört dill och kryddsmör och en väldigt enkel, men god sallad, till middag. Den här falska lövbiffen är supertacksam att göra och sedan styckfrysa. Så simpelt och så gott.


Gick med Winstone nu på morgonen, det prasslade till i gräset, och jodå, haha. Det satt 2 småfåglar på blommorna, och käkade. Såg så lustigt ut, och att blomstjälkarna håller.


Tvärån med alla blommor runt kanterna.


Hemma surrade en humla i blommorna här ute.

Fotade en figur i molnet. Jag tyckte det såg ut som en skäggig man som håller fram nävarna. Och kolla hur frillan, frigjort sig från molnet, ser ut som en pusselbit.

För mig känns det som om vi snart haft semester klart. Fast nä, så är det inte. Ska prova att jobba nu på tisdag och onsdag. Har ont i min rygg, tror nästan att det är nåt mer än revbenen, men… Jag vet också att det kan ta tid. Nåja, jag testkör i alla fall.

Sen jobbar jag 3 dagar, veckan därefter men efter det… då har jag 5 veckors semester minsann. Och hoppas på finväder, fast med lite högre luft än det var under 30 graders perioden.

Önskar er alla en fin söndag och njut nu, av dom kommande 24 timmarna…hörni ni ni!!

 

Vilka supermänniskor det finns!

Av , , 2 kommentarer 16

Det kom en filmsnutt i mitt flöde igår, en man utan armar som knäpper knappen i sina jeans på ett smart sätt. Här kan ni se vad jag satt och såg på:

Det absolut första jag tänkte var, fy tusan, att behöva göra så där, varje gång byxorna ska av och på.

Nu fattar väl jag att det kanske inte är varje dag man tar en byxa med knappar och dragkedja, men ändå. Ta kontrasterna, här sitter folk och gnäller över en plåt med brända bullar, eller att det blev ett hål på byxbenet, det regnar idag eller vad jobbigt att man måste diska. Vad är det, egentligen?

När jag letade efter just det där klippet så ramlade jag över en massa andra, som lever utan armar och ben, och alla dom är ju extraordinära. Om man går till sig själv och känner att jag hade ju gett upp efter en halvtimme, fast här kan man ju inte ”ge upp”, utan dom får lov att leva med det.

Så kom ett annat klipp, en tjej med tourette, som ska fixa frosting på 2 kex. Kolla på det:

Man skrattar då man ser det, det gör ju även hon, men betänk nu, att det hon gör, är med tvångstankar, hon kan inte låta bli. Och jag blev rätt så matt, då jag tänkte på alla som lever med detta. Att det blir motstånd i allt man gör och man måste tvinga sig själv att försöka låta bli.

Oj, vad glad jag är att jag inte har såna motgångar och ändå, vad roligt att dom delar med sig av sin vardag, och vad dom får kämpa med. Våra ”vanliga” liv med alla grå moln som kan hänga över huvudet ibland, ter sig väldigt små och fjuttiga, i förhållande till dessa supermänniskor.

Sen vet vi väl allihop, att alla kämpar säkert med sina saker, oavsett hur vi ser ut eller om vi har nån diagnos. Livet för en människa med både armar och ben, kan ju ändå leva i misär och med djupa tankar och som också får kriga varje dag för att orka fortsätta. Enda skillnaden är att där ser man inga fysiska problem, och vi som inte lider av något sådant, kan ha svårt att förstå.

Därför är det superviktigt att vi möter människor utan fördomar, och att vi inte förringar det dom kanske delar med sig av och som vi kanske tycker är petitesser. Det har vi lärt oss nu, hoppas jag, att vi äger våra känslor själv så ingen kan ju tala om för dig hur du ska känna eller må.

Apropå mannen utan armar, så gick jag förbi männen med armar som dom sitter och håller runt trädstammar, nere på strandpromenaden, igår. Nån har roat sig med att sätta dit gyllene gubbar i deras famnar:

Och med det säger jag: ”Västerslätt over and out” och önskar er alla en fin tisdag!

Nån måste vara drivkraften och här finns en av många!

Av , , 4 kommentarer 15

Det finns många som skänker bort en slant, så här i juletider. Man känner sig kanske ödmjuk inför vad man själv har, och vad andra aldrig fått uppleva eller äga. Många bäckar små, som man så vackert brukar säga.

Och sen har vi dessa eldsjälar, som lägger en del av sin tid för att få göra nåt alldeles speciellt, och som driver på det där lilla extra som behövs för att vi alla ska få en liten spark därbak, och dela med oss, lite lite till.

Visst finns det många olika sätt man kan göra saker på, tusen miljoner olika bra idéer på hur man kan fixa saker, men det krävs alltid, att någon är drivkraften och som gör att saker händer.

Igår poppade detta upp i flödet på FB, och här har vi då en av alla dessa eldsjälar som önskar att få en sant till en insamling. Det jag gillar mest, är att just pantburkar och flaskor, finns väl hemma hos oss allihop, och det rör sig om några små stackars kronor (om man nu inte sparat i flera år).

48409061_382126969259369_6651165403735130112_nVad bra, tänkte jag, då jag började läsa, och såg i mitt inre, vår pantkasch, som hänger där på hatthyllan, klart hon får ta den. Men så läste jag vidare, och insåg att det skulle bli en dyr upphämtning om dom skulle måsta åka från Uppsala trakterna och hit. Men swish, finns ju som alternativ 😀

Enkelt, snabbt, och du väljer själv, om du vill ge 10 kronor, en femtilapp, eller hur mycket som helst. Det gillar jag också, ska inte finnas ”minst” this or that, utan allt går bra och tas tacksamt emot. Så swish swish, säger jag och hoppas att du spräcker den där gränsen från ifjol 😀

När jag gick ut med Winstone igår, där vid nio tiden, så klädde jag mig för att möta -8,5 grader, lite små hurvigt. Kommer hem och plötsligt ser man inte ut genom fönstren:

48426795_10156814355461585_5427230007913086976_nKollar temperaturen som sjunkit ner till -3…-2…-0.5, man såg hur det tickade nedåt, ganska coolt ändå 😀 Och idag, i detta nu, ligger vi på en +1.1, här på slätten. Ganska behagligt, kan jag gissa, fast ibland är det ändå som om kylan biter sig fast och kryper in i benmärgen, precis som fukten på sommaren gör att det känns äckligt varmt, så är det som om det blir fukt på vintern som omvandlas till ett kallt hölje som kryper in under skinnet.

Blir till att fixa lite här hemma idag, folket kommer från Järlåsa i eftermiddag, vet dock inte om jag hinner träffa dom innan mitt arbetspass börjar, men då får det bli efteråt.

Nu…ska jag dricka upp mitt kaffe och påbörja lite av det som ska göras idag. Hoppas på en bra annandag ju, för er alla!

49144922_10156816514586585_8580222884964728832_n

Tips… någon?

Av , , 2 kommentarer 9

Vi gick samma sväng igår som i förrgår och nu var isen borta, vad härligt… och vad man längtar till asfalt under skosulorna, så man har lite fäste, nu är det mest slask och blött. Det var ju till och med så varmt i solen att man lätt hade kunnat sitta ute på bron, helt otroligt, men idag är det grått igen… nåja, det vänder så småningom.

Jag var med Eloise till veterinären igår, och tyvärr, en tand till måste dras, annars såg hon väldigt fin ut i tandköttet och dom övriga tänderna, men det är väl bara att göra det, hon kan ju få väldigt ont annars, och det är nåt hon aldrig säger, heller. I djurens värld klagar man nog inte, för då är man näste att ryka ur gruppen.

Idag ska jag se om jag kan få till ett pass, det blev ju inget förra onsdagen, då vi valde att sitta på det där ”nya” stället och fika istället, Tina och jag 🙂 Fast vi ska träffas efteråt, på stan, och kanske utnyttja ännu en kupong hon har, om att käka lunch, ät 2 betala för 1, det är ju lämpligt det.

Satt och kollade runt på nätet om jag kunde hitta ett recept på en kanongod fördrink, hm… inte lätt det där. Kanske någon av er som har ett tips? Helst inget med vin i, jag hittade en enkel sak som såg uppfriskande ut, men jag har inte fattat än vad själva spriten är??? Den heter Cinzano Orancio, men är det en whiskey eller vad…?

108_3150

Har å andra sidan fått en hel lunta med recept på screwdrivers av Tina, kanske ska gå igenom dom igen, med risk för att man måste för-testa 😀

Jag brukar aldrig ha fördrink då jag bjuder på middag, men vad fasen, någon gång ska väl vara den första 🙂 Middagen vet jag redan vad det blir och efterrätten är planerad, lätt och förhoppningsvis gott.

Nä, nu ska jag få upp Nicco ur sängen och sedan väntar frukost innan utgång… ha en fin dag, allihop!

 

Maria Lundmark Hällsten