Etikett: känslor

Hjärna, hjärta eller mage 🤯❤️

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 december 2021 kl 08:51, 6 kommentarer

Hjärnan är komplex och för väldigt väldigt många inkomplett. Ursäkta, där spårade jag lite, kunde som inte låta bli. Men tänk dom som kommit fram till alla kopplingar man har däruppe, hur dom fungerar och vad som hör ihop med vad.

Kroppsdelar är kopplade till höger och vänster, och hjärnan arbetar hela dagar och nätter med att tala om för kroppen vad den ska göra. Hjärtat, tror jag är ihopkopplad på nåt magiskt sätt, och magen, den har en bred kabel dit upp.

Nu tänker jag på känslor och behov. Ett är ju till exempel att hjärnan säger en sak, förhoppningsvis det som borde vara det rätta, och hjärtat kan säga nåt helt annat. Och det kan då vara det du egentligen, allra helst, hade velat.

Magen är mer intuition, att man till och med kan känna pirret av förväntning eller oro och andra saker, just i magen. Magkänslan är inte att förakta.
Hur jag kan veta vissa saker utan att fått svaret serverat, kan jag inte förklara på annat sätt än ren tur. Även om jag kan tänka att oddsen på väldigt mycket av mina gissningar, må ju vara helt otroligt.

Ska ta dom 2 senaste exemplen. Åke såg på fredagsnöjet, På spåret. Jag sitter vid datorn och hör ju att dom rullar igång. Innan dom öppnar munnen säger jag Piteå. Och guess what, svaret var Piteå.

Igår var det, Alla mot alla med Pilip och Fredrik. Där visades en bild på Margaret Thatcher och frågan var när hon kom in i politiken. Jag sa 1979, och nu ska ni betänka, att mitt intresse för politik, och politiker, är lika med noll. Jag kunde lika gärna ha sagt 1990, som 1997 eller 1960. Men nä, 1979, lät bra. Och jodå, det var rätt.

Var tvungen att fråga Åke om han hade hört vad jag sagt, och det hade han. Klart jag funderade på vad jag ens tänkte då jag sa den siffran, och kom fram till att jag tyckte att bilden på henne, såg ut att vara från 70 talet. Kan ha varit frisyren, färgen på bilden…ja ni fattar. Så man fick en hint. Och ska man sedan säga ett år på 70 talet så finns det bara 9 siffror att välja på.

Men i stunden, satt jag inte och dividerade utan svaret kom direkt. Därför må ju hjärnan ha kopplat nåt som jag inte hann uppfatta. Piteå svaret kan jag dock inte ge nån förklaring på, överhuvudtaget. Hokus pokus…hehe. Kan tilläggas att förmodligen, är det hjärnan som gör allt, signalerna den skickar ut kan ju säga att din mage ska pirra av förväntan, eller känna obehag, inför något som faktiskt är obehagligt. Fast det är roligare att tro, att vi kan tänka med hjärta och mage också.

Varför jag ens började skriva detta, var den här bilden.

Nå, hur var det, gjorde ni precis som det stod där. Ska jag gissa så tror jag det. Ögat uppfattar vissa saker, snabbare än annat, eller tvärtom, det är egentligen hjärnan som säger åt ögat att titta på något specifikt, före nåt annat. Tycker i alla fall att det är fascinerande.

Här ska ni få nåt mer att fascineras eller förfasa över, fultomtarna. Kommer in i matrummet, hjärnan registrerar en bil som kommer emot mig i 140..

Dom har lämnat mekar platsen i en hast.

Och jag fattar nu, varför.

I lucklådan, låg det här, mer till det elektriska.

Så med det, hoppas jag att ni alla får en fin torsdag!

Vilka supermänniskor det finns!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 mars 2020 kl 07:34, 2 kommentarer

Det kom en filmsnutt i mitt flöde igår, en man utan armar som knäpper knappen i sina jeans på ett smart sätt. Här kan ni se vad jag satt och såg på:

Det absolut första jag tänkte var, fy tusan, att behöva göra så där, varje gång byxorna ska av och på.

Nu fattar väl jag att det kanske inte är varje dag man tar en byxa med knappar och dragkedja, men ändå. Ta kontrasterna, här sitter folk och gnäller över en plåt med brända bullar, eller att det blev ett hål på byxbenet, det regnar idag eller vad jobbigt att man måste diska. Vad är det, egentligen?

När jag letade efter just det där klippet så ramlade jag över en massa andra, som lever utan armar och ben, och alla dom är ju extraordinära. Om man går till sig själv och känner att jag hade ju gett upp efter en halvtimme, fast här kan man ju inte ”ge upp”, utan dom får lov att leva med det.

Så kom ett annat klipp, en tjej med tourette, som ska fixa frosting på 2 kex. Kolla på det:

Man skrattar då man ser det, det gör ju även hon, men betänk nu, att det hon gör, är med tvångstankar, hon kan inte låta bli. Och jag blev rätt så matt, då jag tänkte på alla som lever med detta. Att det blir motstånd i allt man gör och man måste tvinga sig själv att försöka låta bli.

Oj, vad glad jag är att jag inte har såna motgångar och ändå, vad roligt att dom delar med sig av sin vardag, och vad dom får kämpa med. Våra ”vanliga” liv med alla grå moln som kan hänga över huvudet ibland, ter sig väldigt små och fjuttiga, i förhållande till dessa supermänniskor.

Sen vet vi väl allihop, att alla kämpar säkert med sina saker, oavsett hur vi ser ut eller om vi har nån diagnos. Livet för en människa med både armar och ben, kan ju ändå leva i misär och med djupa tankar och som också får kriga varje dag för att orka fortsätta. Enda skillnaden är att där ser man inga fysiska problem, och vi som inte lider av något sådant, kan ha svårt att förstå.

Därför är det superviktigt att vi möter människor utan fördomar, och att vi inte förringar det dom kanske delar med sig av och som vi kanske tycker är petitesser. Det har vi lärt oss nu, hoppas jag, att vi äger våra känslor själv så ingen kan ju tala om för dig hur du ska känna eller må.

Apropå mannen utan armar, så gick jag förbi männen med armar som dom sitter och håller runt trädstammar, nere på strandpromenaden, igår. Nån har roat sig med att sätta dit gyllene gubbar i deras famnar:

Och med det säger jag: ”Västerslätt over and out” och önskar er alla en fin tisdag!

Det är nog inget man dör av!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 mars 2018 kl 10:22, Bli först att kommentera

Så var det rocka sockorna dagen och jag påminner än en gång, om att det är fint, att det finns en speciell dag för detta, men…för dom som lever med down syndrom, handlar det inte om en dag/år, utan varje dag, året om.

Prova gå i mina skor en dag, och testa någon annans, en annan dag. Jag tror att man inte skulle byta med någon, överhuvudtaget, om man kunde, man vet ju bäst själv, vad man har och hur man är, inte hur andra har haft det eller hur dom lever idag.

Men ibland kunde jag ändå önska att man kunde få ta någons smärta, för en stund…så att den som lider, har ont, mår dåligt, ändå skulle få en liten paus i allt elände. Då det gäller kortare stunder så kan man ju faktiskt härda, tänker jag.

Och nu kommer Niccos visdomsord, igen. Är det kallt i vattnet, frysande kallt, så kan man ändå bada, varför inte? Det är ju bara en känsla!!!

Nåt jag tänker på varje gång jag sitter hos tandläkaren, han säger titt som tätt att jag är duktig. Känns lite lustigt ändå, som om han pratar med ett barn 😀 Duktig…mja, jag har sagt det åt honom fler än en gång, det är ju bara en känsla, och då småler han 😀 Fast det är egentligen ett jättebra sätt att faktiskt härda en stund, man vet ju att det går över, och man lär inte dö av det heller.

Idag har jag en underbar känsla, det är min guldvecka, vilket innebär att jag är ledig fram till måndag. Jag var så trött igår så jag vet inte ens om jag vaknat en sekund i natt. Hörde Åke i morse och trodde att det skulle vara kört. Men jag somnade om och vaknade strax innan 8, och det brukar inte hända ofta.

Tyvärr har det krupit fram en hel del moln, annars var faktiskt min tanke och plan, att jag skulle sätta mig ute på bron, det var riktigt varmt där, kände jag då jag och Winstone gick ut. Nåja, jag får se, solen tittar kanske fram igen, på ett tag. Önskar er alla en trivsam onsdag!

Sluta sätt ord i andras munnar!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 oktober 2017 kl 10:03, Bli först att kommentera

Ja jisses, hur mycket energi ska man lägga på detta med #metoo, jag känner dock att folk som förringar och gör det till nåt som är, bara för att boys will be boys, så är det människor som inte tänker på andra än sig själv. Och jag hoppas att era döttrar, eller deras döttrar i sin tur, aldrig blir utsatta för trakasserier av något slag, för dom har inget stöd från erat håll i alla fall, inte om man ska tro det ni skriver.

Ni sätter ju era ord, i deras munnar…”det var väl inte så farligt”. Nä, du kanske inte tycker det, men det är ju dina känslor, ingen annans. Sluta säg vad andra ska tycka och tänka, har ni inget vettigt att komma med, så håll käften!!! Ursäkta uttrycket…

Nån skrev…en känd politisk figur från Umeå, varför tar folk upp sånt som hände för flera år sedan. Jag tror att jag kan svara på den frågan. Därför att, när nåt sånt här händer, att vi alla fått lära oss från tidig början, via media, sociala plattformar, genom andra människors åsikter, att ”du får skylla dig själv”, ”vad gjorde du för att undvika detta”, ”det förstår du väl, att pojkar alltid har varit så här”…behöver jag fortsätta?

Skam, och tron att man får skylla sig själv, kan sitta väldigt djupt rotad, och vem vill prata om vad man tror är sitt eget fel? Väldigt få, vill erkänna sina egna fel och brister, fast i dom här fallen så är det ju någon annan som är skyldig.

Nu ska jag försöka undvika att läsa korkade människors, dumma ogenomtänkta kommentarer eller inlägg, jag tänker att deras ord får stå för dom och att det är dom som får framstå som idioter med väldigt liten empati och förståelseförmåga…synd om dom…stackars!!!

Vi fyllde upp båsen vi hyrde igår, och det ramlade in lite kronor innan stängningsdags…kul, det är bara att hoppas att det fortsätter. Och vi lär väl söka efter mer saker att lägga ut där, dumt att ha dammsamlare hemma.

Kanske man tar några kratt tag därute, mycket barr och skräp ligger där under tallarna:

Duken på bordet ligger kvar som minne från en tid som var, då vi intog morgonkaffet härute. Nu lär det dröja ett tag innan nästa gång.

Fast april känns ändå inte så långt bort, nån gång har vi nog till och med suttit ute redan i mars, för att solen värmt och för att vi har kunnat. Mars…jamen hallå, 4-5 månader, det smäller bara till 😀 Ha det gott, allihop!

Det är ”bara” en känsla!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 augusti 2017 kl 08:04, 2 kommentarer

Nu blir det en repris på ett ämne som man säkert inte kan prata för lite om…känslor, upplevelser, bagage, uppväxt, smärta…livet och döden.

Ni vet, det där som Nicco en gång sa till mig, då jag påstod att hon inte skulle kunna bada, för det var för kallt i vattnet, och jag fick till svar: ”Klart jag kan, det är ju bara en känsla”, och finns det nåt bättre sätt att förklara det på, än så?

Allt vi upplever handlar ju om våra känslor, vad jag känner, kanske inte du känner, det jag tycker är en klackspark, kanske du tycker är en av dom jobbigaste sakerna du dealar med. Min fysiska smärta, ja, psyket likaså, kan ju aldrig jämföras med någon annans. Hur skulle den kunna det?

Mina eller dina upplevelser från födseln till dags datum, är just mina eller dina, mitt bagage, eller min ryggsäck…må kanske väga lika mycket som din, men innehållet lär ju inte vara identiskt.

Man brukar lära sig på vägen, hur man hanterar situationer, men för mig, kanske det tog 30 år, och för dig…25 eller 50, det finns många som gör samma misstag flera gånger innan dom inser, att om utgången blir densamma, kanske det är dags att byta taktik. Se saker från en annan synvinkel.

Att sluta snurra runt i rondellen och inte veta vart man ska svänga av (där kom den Helena 😀 ) ja ni vet ju, man brukar ju oftast tala om vägar och vägskäl, höger, vänster, backa eller köra framåt. Det är inte alltid man vet vilket håll som är det bästa, men varför slösa tid och energi på att försöka klura ut det, istället för att testa, oftast, finns det sätt att lösa det mesta på, om man bara håller sig kall…man går inte under för små saker, om jag missar den där första avfarten i rondellen, som jag hade tänkt ta, jamen då får jag väl ta ett extra varv, men jag kommer tillbaka…I hope!

Rondellen hittade jag HÄR

Att backa, kan däremot vara lite svårare, speciellt i en rondell 😀 Fast här skulle man kunna säga att allting går…allt, utom att lugga en flintskallig! 😀

Vad jag egentligen vill komma fram till är, att man ska aldrig döma en annan människa, för vi vet absolut ingenting, om vad den har varit med om. Att vara dömande, kanske är det lättaste sättet, man kan ju slänga ur sig vad som helst, utan eftertanke, och bara gå vidare, men vad du då har sått, i någon annans hjärta, det vet du inte.

Jag skulle vilja påstå att dom som lever på det sättet, förmodligen inte mår så bra själv, och att trycka ner någon annan, blir deras egna sätt att lyfta sig själv…på ett skruvat sätt. Jag förstår dock att det kan vara väldigt svårt att själv se eller höra hur man låter eller beter sig, om man fastnat i det mönstret.

Nu, mina vänner, ska jag inte gräva ner mig mer i detta ämne…för då riskerar det att bli en romanserie, på x antal böcker…vissa inbundna och tunglästa 😀

Önskar er alla en mycket trevlig fredag…kanske vi se på Nolia, vem vet, jag har inte bestämt mig än, om jag ska dit.

Upp och ner, hit och dit…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 mars 2017 kl 08:36, Bli först att kommentera

Tänkte på det här med, hur man påverkas av andras känslor. Rätt så tydligt blir det, då man är på en begravning, nånstans tror man att det kommer inte att bli så ledsamt, hon eller han, kanske levt ett långt liv, och då gör det som mindre, det är tidens gång, och inget man kan göra något åt.

Men nej, det spelar ingen roll, då andra gråter, eller talar med bruten röst, då är det svårt, man känner deras sorg och saknad. Och plötsligt påminns man, om andra gånger man suttit där, och hur man kände då.

Samma sak, fast tvärtom, då människor som skrattar och mår gott, och kanske till och med, fäller en tår av ren glädje, då känner man deras lycka, och man gläds tillsammans med dom. Och här är det ju lite lustigt, det har ingen betydelse om man känner dom eller inte, kanske nåt man ser på tv, och ändå rycks man med 😀
Mja, empati, är väl ordet jag söker, vad eller hur, vore livet utan det? Att kunna känna för andra, glädje, sorg, saknad, eufori, nedstämdhet, hoppfullhet, drömmar och fantasier. Det är väl livet, om inte annat! 😀

Och alla går vi igenom allt detta, plus lite till, under våra år på jorden, det är väl också därför, vi ibland refererar livet, till en berg och dalbana. Vissa har en bana med fruktansvärda höjder och dalar:

Här, hittade den bilden

Medan andra klarar sig med banor, avsedda för barn, inte så skräckinjagande, fast ändå roliga.

Och HÄR finns den bilden

Jag var ju på begravning i lördags så det är väl därifrån mina tankar kommer. Prästen följde med på samlingen efteråt, han hade lite bråttom, eftersom han skulle vidare till ett barndop, och där har vi ännu ett av livets ytterligheter, från begravning då en människas liv tagit slut, till ett dop, för ett barn i livets början.

Önskar er alla en fin måndag!
Bild...HÄR

Nytt jobb på g, kanske :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2016 kl 09:15, Bli först att kommentera

Jo jag fixade även gårdagens besök hos tandläkaren, även denna gång, smärtsamt, innan han tagit död på tanden, totalt. Första gången hittade han bara 2 rotgångar, igår, grävde han fram, 2 till…men nu så, ska det väl inte vara allt kvar, tänker och hoppas jag.

Sen var det ju det här med känslorna…smärta som man vet vart den kommer ifrån, kan man övertala sig själv, om att det är en känsla, och dessutom, väldigt olika från människa till människa. Att föda barn…känns, men man vet ju varför, så det är bara att härda.

Hade man lika ont, och inte var gravid i nionde månaden, bör man nog söka akuthjälp, och lyssna på dom riktiga känslorna. 😀

Nu kändes det nästan som om jag skulle kunna söka jobb på 1177, sjukvårdsupplysningen. Jag har nog nästan alltid blivit hjälpt av dom, men ibland finns det stolpskott, även där. Nicco har pratat med ett sådant, i förrgår. Och dom hamnade i en liten dispyt, faktiskt. Och jag tycker det känns väldigt lamt, då dom inte råder en att söka hjälp, då man googlar på saken och det står, svart på vitt, att man ALLTID ska kolla upp om nåt sånt här inträffar.

Men det tyckte inte stolpskottet. Så då ringde hon vårdcentralen igår, och det var klart att hon fick komma…*suck*. Där ser man, hur olika det kan vara, och hur viktigt det är att kunna stå på sig.

Nicco flyger iväg idag, först Stockholmo, några dagar, sedan väntar Budapest, och alla äventyr där.Som att kanske hitta en fiiin present till mamma, very importante 😀 Dom får då förhoppningsvis en förlängd sommar då det brukar vara rejält varmt därborta, den här årstiden. Här får vi idag nöja oss med solens strålar att få upp värmen, men det ser ju då betydligt mer lovande ut, att det ska funka idag, om man jämför med gårdagen.

Jag ska strax ut och testa värmen, med Winstone, och han vill antagligen inte gå in, då vi kommer tillbaka, han är ju som en utehund. Och det finns fler djur som vill vara ute, bland annat den sibiriska nötkråkan, alias kottbombaren, som kom för någon månad sedan, och som fortfarande håller på tömma våra tallar på kottar.

Jag önskar er alla en toppen fredag!

En starköl och lite porrfilm vs lättöl och barnfilm

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 april 2016 kl 09:37, Bli först att kommentera

Ibland sköljer minnen över en, på grund av dofter, ljud, och kanske känslor, jag vet inte, det är svårt att förklara. Igår handlade det om att det var fredag, helg, ni vet. Då ”vanligt” folk är lediga, förr var affärerna stängda efter 14, eller nåt sånt och då var det bara att glömma den där bortglömda mjölken på söndag, för då var det stängt.

Vi hyrde ofta en videofilm, över helgen, och det kändes som lyx… på den tiden. Man bullade upp med popcorn, godis och dricka.

Nåt att se fram emot. Men tyvärr, det där har försvunnit. Hyra film, vadå, det går ju saker på tv hela tiden.

Fredag, är det ju heeela tiden också, alltså, man hinner ju inte ens inplanera nåt hyresuppdrag, så var fredagen borta och snart är vi där igen 😀

Dyrt var det att hyra också, back in the days. Kommer ihåg en gång då vi hyrt en film på Ugglan, och Theresé, kom åt nån knapp å videon, och spelade över hela filmen. Det var gruvsamt att lämna igen den. Hur mycket skulle inte det kosta…ujuj.

Nu kommer jag inte ihåg, om det blev nån straffavgift, men jag vet att vi sedan sa, att en hyrfilm, inte skulle gå att spela över, för dom brukade ha sprättat bort dom där flärparna på sidan av banden, av just den anledningen, att ingen skulle spela in nåt annat på dom. Så då kunde man ju tycka att dom fick skylla sig själv…typ.

Jag jobbade några år på en leksaks grossist, som sedan utökade och blev även en leksaksbutik. Han, chefen, beställde en massa videofilmer, och sålde relativt billigt. Det var såna där okända tecknade filmer. Detta blev ett katastrof köp, för honom, en liten bit in i filmerna, bjöds det på porr istället. Han fick plocka bort alla filmer och se pengarna som förlorade.

Kan ju inte annat än le…förpackningen ljuger ibland, som då pappa köpte lättöl men han svor på att det var starköl i flaskan, och ibland blir det fel.

En sån gång kunde den som var sugen på lite porr och starköl, sitta med en tecknad film och lättöl, med andra ord 😀

Jag hittade i alla fall en flaska i barhyllan igår, apropå alkohol, som jag testade, den var god:

Smultronvodka, jo man tackar 😀

Hoppas på en bra lördag, för er alla (snart fredag igen)!

Det kan man ta, en sämmerdag!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 april 2016 kl 10:06, Bli först att kommentera

Mitt personliga citat, enligt Facebook, och ja, det är väl sant:

”Du har redan varit med om mycket i livet, men det har också gjort dig till den du är idag! Dessa erfarenheter är vägledande för dig och har gjort dig till en otroligt stark personlighet. Du låter inte något komma i vägen för dig vilket gör att andra alltid kan lita på ditt stöd!”

Jag tänker att vi alla, har varit med om mycket, konstigt vore det ju annars. Och att sånt vi upplever, stöter på, avhandlar, går igenom, formar oss till den vi är…inget konstigt, med det heller.

Sedan återkommer vi till detta med känslor, och att vi alla upplever dom, på olika sätt, och det kan man inte resonera bort, diskutera, ja, men inte radera. Jag äger, det jag tror på, det jag känner, och det jag vill. Men man kan också så vackert säga, att inget är hugget i sten, en människa kan ändra sig, och det vet vi nog allihop.

Se på mig bara, ingen träning (jo lite, hemma, så där sporadiskt), under 5 års tid, och nu är jag där igen. 3 dagar i veckan, och jag känner mig så nöjd efter dom pass jag gjort. Sen kollar jag i pärmen, vad som var sagt från början, att jag skulle göra, och sedan ökar man på.

Jag har med andra ord gått från lite, till mer, och det kommer att ökas på…kul! Och det var inget jag trodde, för över ett halvår sedan. Jag har ändrat mig 😀

Jag och Winstone satt ute ett tag igår med, inte lika varmt som dagen dessförinnan, men det var i alla fall sol. Och nu pratade jag med Tina…medan jag njöt av solen. Dom hade lika fint därnere i Kungsängen, som vi. Nu är vi där igen, då allting inomhus, förfaller, jag menar, vem vill dra runt på en snabeldrake, då man kan sitta ute, eller städa i skåpar, lådor och andra skrymslen. Nä, nu läggs det mesta på is, åtminstone till en sämmerdag, då det kanske regnar, är kallt eller bara blåsigt.

Önskar er alla en fin onsdag!
Bild hittad på FB

Du äger dom…själv

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 mars 2016 kl 09:26, Bli först att kommentera

Nu håller man på vara less att gå med vinterkängorna, så jag grävde fram ett par gympaskor igår…dålig kvalitet och tejpade i hälen. Nå, jag tog dom i alla fall, när jag gick ut med Winstone. Efter 50 meter kom jag på att jag inte var ubersmart. Om han skiter, så gör han ju det i en snöhög, 5 meter bortom nåt slaskhål…typ.

Nå, jag åkte i alla fall till Avion och köpte ett par nya skor, dom kan jag ju ha då jag går ut själv, men så länge det ligger kvar snöhögar och blöta, så kommer jag att ha vinterskorna då jag och Winstone går ut.

Sedan blev det då den där kaffedejten med Sussie, och 3 timmar gick så fort, att då jag skulle berätta en annan sak, så fipplade jag till med mobilen och såg klockan, och höll på smälla av. Det hade hunnit bli middagstid och hon skulle egentligen ha varit hemma en timme tidigare, ja där ser man, hur fort det kan gå 😀

Vi pratade om allt ni bara kan tänka er…utlandet, semester, barn, skor, hälsan och en massa känslor. Jag sa till henne att en sak som för evigt har fastnat hos mig, och det var den gången, för kanske 4-5 år sedan, då Nicco prompt skulle ner till sjön och bada, men det var kallt i vattnet och kallt och grinigt i luften, så jag sa nåt i stil med: Att det kan du ju inte göra, det är ju svinkallt!!! Jamen, svarade hon, det är ju bara en känsla!

Så sant, lite kyla har ingen dött av, det är vad man känner, och vi alla känner olika. Våra upplevelser av samma händelse, kan också skilja sig jätte mycket. Men vi äger våra känslor, och det vi anser att vi känt, kan ingen ta av oss.

”Smärtan du kände igår, kan vara styrkan du har idag”

Jag skyndade mig hem, och hann nätt och jämt äta middag innan det var dags att gå iväg till ”hemmahosgänget”, vi var hos Marianne istället, och det gick ju bra. Kerstin skrapade in 150 kronor på sin lott, alltid något, och förmodligen den högsta summan vi hittills fått in på 1 lott.

Bild hittad HÄR

Önskar er alla en fin torsdag!

Etikett: känslor

Hjärna, hjärta eller mage 🤯❤️

Vilka supermänniskor det finns!

Det är nog inget man dör av!

Sluta sätt ord i andras munnar!!!

Det är ”bara” en känsla!

Upp och ner, hit och dit…

Nytt jobb på g, kanske :D

En starköl och lite porrfilm vs lättöl och barnfilm

Det kan man ta, en sämmerdag!

Du äger dom…själv

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten