Etikett: hamstrar

Det har jag sagt förut…

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi pratade om husdjur på jobbet igår, och jag sa att vi haft några stycken genom åren. Mitt första djur var nog den där killingen. Sen fick jag en kanin, men bara under sommaren, jag kommer inte ens ihåg vad den hette. Efter det blev det nån hamster och sedan chow-chowen, Lady.

Hon hade jag då jag och Åke började dejta, han hade ju karelaren Bronco, så när vi flyttade ihop så fick hundarna stanna hemma hos våra respektive föräldrar. Och för hundarnas del var det nog den bästa lösningen. Vi testade nån gång att ta hem Lady men hon stod bara och skrapade på dörren och ville ”hem”.

Sen har vi provat på att ha fiskar, grodor, kaniner, katter och hund.

064 2015-11-29 11.01.12 2016-01-13 09.39.01 enyaEn av kaninerna, Caligulaminus, även kallad Pricken, var just en udda prick. Han hade vi lös i lägenheten, det gick alldeles utmärkt, för han gick på kattlådan och gjorde sina behov. Han ville inte att man skulle ta i honom med händerna, så klappa honom fick man göra med fötterna…det gick han med på.

Då vi flyttade till Västerslätt så hade vi parkett i alla rum, vilket han inte gillade, det var ju som att leva livet på en halkbana. Jag fick lägga ut mattor så han kunde röra sig någorlunda fritt. På lördagskvällarna, förväntade han sig något gott. Han hade en godisskål som jag då la ner lite torkad frukt i och han kom rusade, hoppade upp på soffan och ställde sina framtassar mot axeln och bad därmed om lite gott.

Han blev modiga 8 år, och levde då 2 år på övertid, då veterinären inte trodde att just den storleken på kaniner, skulle bli just nå äldre än 6 år. Nu säger ju jag att efter dessa djur vi har hemma nu, så kommer det inte att bli några fler…fast jag vet…det har jag sagt förut.

15391226_10154769096636585_6861048018520278135_nÖnskar er alla en fin måndag!

15349651_10154769096806585_1681102996547617968_nDom två sista bilderna har Nicco tagit, bara så ni vet.

Den fick en ond, bråd död

Av , , 2 kommentarer 7

 

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂
Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.
Bild lånad från google.se
Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.
Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.
Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.
Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.
Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.
Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.
Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.
Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.
Önskar er alla en fin onsdag!