Etikett: ok

Nu ska jag vara übersmart, hehe!

Av , , Bli först att kommentera 10

Sitter och funderar, hur i hela världsalltet, man kan tappa bort ett par jeans, seriöst?

Det är ju inte så att jag gått ut med ett par brallor på mig, och kommit hem utan. Inte heller har jag haft jeansen i en påse och sedan råkat kasta bort dom. Vi kan även stryka eventuella misstankar om stöld, torktumlartjyven, påslakansfenomenet där kläder åker in i påslakanet, eller att Winstone ätit upp dom.

Har gått igenom min garderob 3 gånger. Även Åkes, om utifall att, jag misstagit mig och lagt in dom där i tron om att det var hans. Men nä, dom är puts väck! I GIVE UP!!!

För det är väl oftast så, att då man ger upp, slutar söka och upphör med att fundera över försvunna saker, så poppar dom plötsligt upp igen, från ingenstans. Jag hoppas på det!

Nicco lånade ju min bil igår, hon hade en mission, en ny tatuering minsann, så här ser den ut, jag stal bilden från hennes insta:

Hon berättade för han som gjorde den, Pontus i Holmsund, att jag sagt att jag aldrig skulle göra en tatuering, och sedan ändrade jag mig till att jag aldrig skulle betala för en i alla fall, och då betalade ju hon och Theresé för den jag har på armen…jisses!

Så om jag nu är übersmart, så funderar jag ut nåt jag verkligen vill ha, men kör tvärsom tekniken, och påstår att jag aldrig i hela livet skulle göra eller köpa nåt dylikt, och sedan avrundar jag med…att jag då i alla fall, aldrig skulle betala för nåt så dumt hehee….sen inväntar jag min födelsedag och då vet jag vad jag får 😀

Sen tog jag med Winstone då jag skjutsade tillbaka henne hem (för att få igen min bil) och vi lät Tano och Winstone, träffa varandra. Tano glad och lekfull, Winstone värsta surgubben, men dom härdade då ut tillsammans även om Winstone inte ville ha honom alltför nära. Men det är en början, får vi göra detta lite oftare så kanske det går jättebra, till slut:

Idag ska jag betala räkningar, kul, plocka fram symaskinen och fålla upp några byxpar, åka och handla så jag får fylla upp skafferi och kylskåp, sen funderar jag på en tripp till Avion, kanske, men dit kan jag åka efter middagen, så får jag pyssla på lite här hemma först.

Gjorde semmelkladdkaka igår och att äta en bit av den är som att käka inkråmet i en semla, gott som tusan men sött. Jag bytte dock ut en del av mjölet till mandelmjöl, så lite mindre kolhydrater blev det i alla fall. Klicka på bild för recept och det var där jag lånade bilden:

Apropå gott, och sött, så köpte jag dom här godisarna:

Och dom är verkligen supergoda. Det som tar ner dom är att dom ersatt sockret med sötningsmedel, det är ok för mig, då jag i det fallet slipper ett sockerfall, men det bästa hade ju varit om man kunnat använda naturligt socker från frukterna istället.

Hoppas på en fin och solig dag, för er alla!

Lite saker uträttade

Av , , 6 kommentarer 12

Jag har gjort lite ärenden på morgonen. Apotek och Maxi stod på ”the do list”. Sen har jag pratat med hälsocentralen och min läkare ska ringa upp under dagen. Inga problem med magen eller operationsgrejen, men min rygg…

Det är väl inte världens konstigaste sak, egentligen, att man har ont. 3 nätter, sovandes i sittande ställning, magmusklerna ska användas sparsamt, inte så lätt då man ska upp från ryggläge, och sedan kanske man inte sträckt på sig, som man brukar annars.

Nå, jag sa att en akut tid behöver jag inte, jag har ju inte ramlat nerför någon trapp, eller fallit platt på rygg, däremot ska han väl kunna skriva ut lite tabletter som kan hjälpa. Smärtan skär ner till knäet, och jag skulle helst vilja lägga mig i en sträckbänk…går inte, eller lägga mig på mage…går inte, eller ryggläge på golvet med benen uppe på soffan…och det går inte heller, av förståeliga skäl.

Ja man får väl höra vad han säger, då han ringer. I övrigt känns det helt ok, förutom att det behövs jätte lite för att jag ska kallsvettas. En promenad från sängen in till tv rummet och jag får slå på fläkten och öppna fönstret…jojo 😀 Kan tänka mig att det till viss del beror på smärta, men att det tar energi för kroppen då den ska läka, och det energiintag man har just nu, är inte så fantastiskt stort.

Inte varje dag man får hämta ut ett paket på posten heller:

002

Theresé hade gjort i ordning lite småsaker och ett välkommen hem kort:

009 008 006

004 005

Spelet gissar jag att hon tycker vi ska träna på, innan Sally kommer nästa gång och Fred Flinstone, skulle vara vår maskot, till the RockStone racing team, i tidens begynnelse. Ett snyggt armband har hon pysslat ihop, som pryder min arm just nu, och Sally har nog pysslat ihop armband, hon med…mina färger 😀 Tack så mycket, för presenten!

Hoppas på en bra dag, för er allihop!

 

 

 

Det är f-n inte gott!

Av , , Bli först att kommentera 11

Japp, ljus i vårat hus blir påverkade av ett energifält, inte enbart värme, eller vad sägs om detta fenomen:

009

Jag förstår då inte hur det kunde bli så här, av fem ljus som brann, var detta det enda som blev på detta viset. Jaja, det ska vara spännande alltjämt.

En person sa: Ja, jag älskar lasagne, och det kommer att smaka så bra. Hm…jamen hur kan du veta det, sa jag, om du inte smakat på den än? Jomen det luktar ju så gott! Lukta gott kan det ju göra, men du vet ju fortfarande inte om det smakar bra? Joho, det känner man ju, på doften.

Du sa jag, äppelschampo luktar förbannat gott, men det kan jag tala om för dig, det smakar f-n inte bra. Hahaa…h*n skrattade gott och höll nog med om att så kunde det nog vara. Själv vet jag det, har ju testat 😀

Det fanns ett speciellt schampo då jag var i dom tidiga tonåren och jag och min kusin Anna, älskade doften…så mycket att vi inte kunde låta bli att smaka lite…det var inte gott, men äpple fanns helt klart med som smakämne, rekommenderas dock inte 😀

Idag efter jobbet ska jag kika in hos en Bo-Lage, det stod ju nämligen att läsa igår på vk.se att dom återkallar spriten med namnet Fireball, även om man hade en öppnad flaska skulle den lämnas in, och se, det är ju precis vad jag har i barhyllan, visserligen inte ens halva flaskan kvar, men pengarna skulle man få igen, så tack så mycket, säger jag. Det innehåller för höga halter av Propandiol och det är inte bra, vad det används till kan man läsa här: Wikipedia

011

Fast å andra sidan, guuu´vet vad man nu blivit förgiftad av, kanske man kommer att få framtida men, eller så har man redan fått det…hehee…det är därför man beter sig som man gör, ok, bra, då vet jag, tack för den, televerket!!!

Önskar er alla en trevlig måndag!

 

Skitkul…not!!!

Av , , 2 kommentarer 9

Hade verkligen skitkul igår. Laddade för långpromenad med Winstone, han kräktes först, jaja, det kan dom ju göra ibland, dom små djuren. Vi hann gå, 50 meter bort, sen satte han sig och gjorde numero 2, det var inte nice, och det fastnade i hans vita päls.

Det var bara att sno om, hem, putsa upp honom med tvättlappar och klippa bort där det inte ville släppa. Japp, redo för sväng två, nu gick vi åt andra hållet, hann gå 250 meter den här gången sedan var det dags igen, och nu blev det inga tvättlappar utan duschen och sedan ligga ute på gården och torka…huvva!!!

Han fick lite kokt ris, och sedan var det bra, ingen mer mat den dagen, nu läste jag i efterhand att man egentligen inte ska ge något överhuvudtaget om dom mår dåligt, bara vatten, första dagen. Nå, det hände inget mer igår, så jag får checka läget idag och se om det var tillfälligt. Ris får han idag med, bara för att skona magen.

På väg till jobbet igår, fick jag reta upp mig…igen. I rondellen vid lasarettet, tar jag innersvängen, det ligger en bil på högersida om mig, vi åker ut och tror ni inte att människan kapar kurvan, precis i fronten på min bil, det var bara ogjort att hon skulle knäppa framskärmen.

Jag tutar och det kan jag lova, att Buickens tuta, låter inte snällt, utan väldigt elakt, speciellt om jag också blir uppretad 😀 Hon vinkar med handen för att visa, typ…förlåt, jag gjorde fel. Mm, får gå för den här gången, tänker jag i mitt stilla (fast lätt uppretade) sinne.

Kommer ner till rödlysena vid tunnelbacken, hon lägger sig i vänstra filen och jag tar den högra, det blir grönt och hon kapar även den kurvan och åker in på högra körfältet…alltså….oj, en sån där gång skulle man få följa efter och ta ett snack med chauffören, snacka om att ha noll koll.

Lite ok, att göra det om du är ensam på vägen, men då krävs det, att man är just det, ensam, fast det är bara jag som säger att det är ok, egentligen inte alls, man får inte gena i kurvor och rondeller, end of discussion!

Idag har jag två tider att passa, en nu, om en halvtimme, så varför jag sitter här och skriver, begriper jag inte, och nästa vid 11.30 tiden, då är det tandläkaren som står på tur, usch…nog trodde jag att jag hade bättre saker att göra, än det. Hoppas ni får en bra dag, allihop!

014

Inget hände och väntan blev lååång

Av , , 4 kommentarer 12

 

Jag fick hämta igen Jeepen igår… obehandlad, dom plockade ner det väsentliga, kollade felet, sen meddelande dom att det inte bara var ett lager utan någon större grej som var på vippen att fara och den så kallade grejen hade dom inte hemma.
Så då fick dom plocka ihop bilen igen, jag hämtade den med förhållningsorder om att ta det lugnt och inte köra så långt, för dom hade även upptäckt att det var på väg att gå sönder på andra sidan, men hinner dom byta det här så kan det klara sig, och det vore väl för väl om det gör det, det är ju inte några små slantar det kostar.
Så någon gång under nästa vecka blir det operation ”rädda Jeepen”, men det tar bara en dag så det är ju ok. Kan ju alltid hoppas att det blir på ”rätt” dag, såna där saker har ju en tendens att inträffa då man har annat inbokat.
När vi åt middag för någon dag sedan så hittade Nicco ett majskorn som var något färgad, aha, sa hon skämtsamt, kanske en som tänkt bli ett popcorn. Så kom vi då helt osökt in på ämnet popcorn.
Jag tror mig ha skrivit detta tidigare, men i alla fall så har min mamma berättat när dom dör allra första gången kom i kontakt med popcorn. Detta var någon gång på slutet av 60 talet och mina föräldrar hade blivit bjudna på popcorn av några bekanta, och det var ju så gott, och hur kunde det bli såna där vita puffiga saker?
Jätteenkelt att laga till, fick mamma höra av vännen, det är bara att lägga dom in en kastrull och lägga på locket, vänta ett tag så är dom klara. Och mamma gjorde precis som hon blivit tillsagd att göra (varför krångla till det?). I med popcornen i kastrullen, som stod på bordet, på med locket och börja vänta.
Och nu till er alla som vet vad som krävs för att det ska hända någonting, så fattar ni ju att väntan blev lång… ja den kunde ju till och med ha blivit evig, eftersom inget händer utan värme. Och det fick hon ju veta sedan, vad hon gjort för fel.
Nicco skrattade och tyckte nog allt att hon borde ha begripit detta, men varför skulle hon ha gjort det då, egentligen? Har du aldrig handskats med just en grej förut, och bara får dom enkla beskrivningarna på vad som behövdes göras, så var det nog inte så lätt. Däremot kanske hon borde ha frågat varför det behövdes just en kastrull för det skulle ju annars ha kunnat räcka med en vanlig skål med lock 🙂
Vi kör nu oftast med mikropopcorn, men dom kan nog aldrig jämföras med rykande färska poppande hoppande korn från kastrullen, nysaltade med lite smörsmak, mm… får nog poppa en kastrull ikväll. Önskar er alla en fin fredag!

Först så går det uppåt och ett, två och …

Av , , 4 kommentarer 11

 

Med tanke på all tid vi tillbringat på lasarettet under dom sista sex veckorna så har det även blivit en hel del hissåkande. Anders, svärämnet i Järlåsa, bygger ju hissar och har ett företag som heter lyftteknik, och han hade aldrig hört talas om eller sett den där specialhissen vi har där, på NUS, den man bara hoppar… ok, man kanske inte hoppar utan man kliver in i den, och om man inte hoppar ur den (jaja jag vet, kliver ur) innan översta våningen så får man ju åka med runt, men man kommer inte fram på andra sidan med huvudet före… och det är ju en jädrans tur 🙂
Jag försökte mig på att fota inifrån den hissen för att visa honom men det blev aldrig nåt bra foto, Theresé får nog allt ta med honom dit, nästa gång dom kommer upp, så han får kolla in hissen.
Nån har också gett sig tid att klottra inne på väggarna där, alltså inte i själva hissen utan på väggen man passerar, undrar just hur många gånger man då har åkt för att hinna få till det, har man lite att göra då, eller?
I dom andra gamla hissarna, som finns i trapphus E, står det inne i hissen, längst ner på skylten: plan -2 (gäller endast hiss 73). Och då kan ni ju fatta att man fått grubbla lite, vart ligger plan -2, ganska långt ner, och vad finns det där, och fråga nummer tre, vilken hiss, har nummer 73, hm… (i bakgrunden hörs nu inledningen till filmen Hajen, dododo…).
Idag är Åke ledig, han ska till läkaren och få ett intyg om sin diabetes som tydligen transportstyrelsen vill ha, tack vare hans körkort, jodå, vilket jobb för ett litet papper, hade det varit så svårt att koppla ihop datorerna mellan transportstyrelsen och vårdcentralerna, så hade det där varit gjort för längesedan.
Nu ska det beställas papper, betalas pengar, beställas tid, skickas in osv osv osv, och innan man ens visste vart han skulle så hade två månader passerat. Det läggs åt sidan, glöms bort, hittas igen, och då är man tillbaka på ruta ett igen. Nåja, nu ska det väl snart vara fixat i alla fall.
Igår blev jag bjuden på lunch…. inte illa alls, av en Springare (känd härifrån vk, kan ni tänka 🙂 Det var som vanligt trevligt även om det som händer just nu, runt omkring, inte alls känns så trevligt. Vad många olyckor det är, vilka tragedier som utspelas bakom stängda dörrar, människor som dör, men det kan ju också vara tack vare allt man nu gått igenom, som man ser allt det där. Man lägger märke till det, på ett annat sätt, för det måste ju ha funnits och hänt tidigare också.
Jag jobbar då eftermiddag idag och imorgon, känns väl rätt så ok, man kommer ju som tillbaka i rutinerna på det sättet. Jag önskar er alla en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten