Det fösta som hände igår var då jag vaknade av att jag drömde att Theresé var på profylax kurs. Ni som har barn vet säkert att det handlar om en kurs man åtminstone förr, fick gå för att lära sig att andas på rätt sätt då värkarna satte igång. Vet ni vem som är skyldig till varför jag drömde det? Jo en Åke. Han låg och puffade då han sov, alltså höll igen andningen och släppte ut det med jämna mellanrum så det lät exakt som andningen man fick lära sig.

Sen hade vi då loppisen som fortsätter idag mellan 11-15. Jag kommer att servera nybakad citronkaka till kaffet. På kvällen gick Åke, Jennifer och jag ut med 4 andra grannar och åt middag på Thairestaurangen. Vi skulle egentligen ha varit några fler men på grund av sjukdom så fick dom skjuta på det till en annan gång. Vi åt i alla fall väldigt god mat och framför allt, MYCKET. Fattar inte hur dom fick plats med all denna mat på en tallrik, jag fick lämna en hel del, man orkade inte. Trevligt sällskap och mysig miljö, det kan vi göra om.

Hemma igen så hade då Åke spelat på V75, kolla in detta urklipp från Vk.

Många delade V75-vinst i Umeå

Vid lördagens V75 på Jägersro blev det en storvinst till Umeå. Den totala utdelningen för en så kallad andelskupong blev 167250 kronor, en vinst som delas av 77 glada andelsägare, de får 2172 kronor vardera på en satsad hundralapp.

Det var en andelskupong som från Sigge Boys som hade lyckats pricka in alla sju rätt.

Och här är då en av dom lyckliga vinnarna. För att ha spelat för hundra kronor så får man väl vara glad, och kanske….men bara kanske så kunde jag få en fiiiin julklapp *blink blink*

Eftersom dom oftast bara visar sk-t på tv:n så satte vi på lite musik. Började med The Clash och det som var lite kul var att dom har gjort en version av låten Cadiilac och den spelade vi samtidigt som Åke rycker fram denna skiva för att visa mig

Den innebär en del minnen då Theresé ofta fick lyssna till den då hon var liten och dessutom tyckte hon att den var bra men jag tror att hon högst motvilligt skulle erkänna det idag.

Åke gick i säng och jag och Jennifer satt kvar och surrade en stund, vi håller på att leta fram gamla kort på Tex, kompisen vars begravning vi var på i fredags. Jag tyckte nämligen att vi skulle kopiera en del bilder och skicka till hans son, det kan ju vara kul för honom att få se sin pappa på lite annorlunda sätt än han kanske var van. I alla fall så finns det ju en hel del bilder att gå igenom och jag pekade på ett kort och frågade Jennifer om hon visste vem tjejen på bilden var. Näe, säger hon och jag säger då. Men det är ju din faster Camilla. Ni skulle ha fått se hennes uttryck då jag sa det. Hon har nämligen ingen faster eller farbror, jag sa fel, det var ju hennes kusin. Men minen var obetalbar, ungefär som, VA, har jag en hemlig faster som ni inte talat om för mig? Jag garvade så mascaran och tårarna rann, hon skrattade lika mycket, säkert åt mig som inte kunde sluta skratta.

Jag har ju en lillasyster som är ett år yngre än Theresé, så hon är ju moster till Theresé och Jennifer. Kusin Camilla föddes ett halvår efter lillasyster Emma så ibland kan det vara svårt att hålla reda på vem som är vem till vem.

Nu får ni ha en fin första advent, tänd ett ljus ikväll och starta nedräkningen till julafton.