Etikett: spade

Lainejaur – Arvidsjaur ToR

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 juli 2023 kl 11:51, Bli först att kommentera

Winstone tyckte vi skulle ta Playa del Lainejaur svängen igår. Det här är vår lilla badstrand, inte så stor, men trevlig botten, och bra lutning.

Drog igång gräsklipparen (för att väcka Nicco) och hann gå några rundor med den igår förmiddag.

Vi gjorde oss i ordning för Arvidsjaur svängen, djuren fick stanna hemma. Som tur är så är det inte mer än 6,3 mil, mellan Lainejaur och Arvidsjaur. Så dom hade det absolut bäst här hemma.

Började med en lunch hos Hans på Hörnet. Det var gott, kan rekommenderas.

Vegetariska sortimentet var dock inte så stort. Nicco fick en tadaa…bakad potatis med absolut nada på, och lite sallad bredvid. Där kunde dom kanske kostat på ett kryddad smör av nåt slag, men dom kanske aldrig fått frågan förut, om den vegetariska menyn, alltså.

In på klädaffären, snabbvisit på Elon och sedan blev det Röda Korset. Kul att titta in på såna här ställen. För på dom flesta ställena är det ju så olika saker, beroende på vart i landet du är. Jag köpte bara en endaste liten grej, haha. Den påminde mig om barndomen. Mina föräldrar hade en likadan som stod på nyckelskåpet. En kaffe eller tekanna gjord av 5 öringar.

Nicco hittade desto mer. Hon är lite dragen åt tavelramar, och där fyndade hon absolut. Billiga fina ramar, fanns det gott om.

Plötsligt kommer det fram en kvinna som ursäktar om hon stör och frågar om det möjligtvis är jag, som bloggar på VK. Det är ju precis sånt här som är så kul. Jag vet ju att jag har läsare, men inte vart i landet eller vilka det faktiskt är. Men ibland kommer dom fram och bara säger vad dom tycker. Så himla trevligt, säger jag.

Och tack till dig, kvinnan i Arvidsjaur, som tackade mig, för mitt bloggande och att du uppskattar den. Det är ju såna som du, som blir betalningen av det jag sitter och gör, varje dag Och nej, du störde inte alls

Utanför Ica kom plötsligt, vad som måste vara den coolaste campingbilen vi skådat. Nicco tycktes hinna se att den var från Schweiz.

Ner på souvenirbutiken.

Vi började på baksidan, där det finns en liten loppis, och en kossa. En sån där ”villhöver” grej.

Jag hittade en gräddsnipa med tillhörande sockerskål (vild gissning), och dom ville jag ha.

Inne på butiken finns ju allt mellan himmel och jord. Jag köpte en present till min kund, hemma i Umeå. Tror att dom här kommer att gå hem där. Ett par torgvantar.

Själv införskaffade jag ett par vantar till vintern. Kändes varm och skön eller så är jag onormalt frusen, för årstiden.

Pepparkaksformar, kan man liksom strunta i dom här…nopp. Fast jag undrar om det är så lätt att få ut några kakor från dom där formarna?

Avrundade det där stråket med en fika på Tant Sveas. Var ju tvungen att fota lite därinne. Underbart!!

Toalettkonst finns också på stället

Jag köpte en vaniljkaka, men bilden blev jättedålig så den hoppar jag. Men jag kan tala om att det var den godaste kakan ever. Köpte även något annat, som jag inte törs visa på bild. Men om ni är nyfiken och vill veta, så… hörs vi på messenger…*nickar*

Ica för inköp av Fetaost, vidare på jakt efter en jordspade. Den som fanns här, hade gjort sitt. Gammal som gatan och träskaftet håller nog inte en livstid.

Så nu är vi delägare i denna pjäs. Delägare = ägare till halva var, 50/50.

Den hittade vi inne på XL Bygg i samma lokal som Ugglan. Sist, en snabbrunda inne på Dollarstore, innan tillbaka resan.

Vi kom oss hem men inte utan att det faktiskt hade kunnat bli en ofrivillig detour till Brunmyrheden. Åke ringde så jag pratade med honom. Nicco frågar om det där där vi ska svänga och jag svarar: Jaa!! Är du säker säger hon då hon bromsat in och svängt till höger. -Ehhm njaeee.. nej säger jag och det var ju en himla tur, haha.

Nicco bjöd på en lika god middag igår som förra kvällen. Nu med sötpotatis och fetaost med samma stuk som tidigare. Sen, mina vänner, blev det arbetshandskar på. Nicco tog upp den sista svartvinbärsbusken och sedan blev det handsågning, krattning, och köra bort allt ris, kvistar och större grenar. Nu ser det riktigt bra ut.

Kvar är det där sista finliret, men man var tvungen att ta det som var i vägen, först.

Vi unnade oss en grillkorv och lite dricka till

Idag ser vi allt en liten sol på himlen, det innebär då att den faktiskt finns däruppe. Så trevligt, måste jag ju säga. Önskar er alla en toppen dag!

Järnspade mot grus och sand på asfalt….aarrggh

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 april 2022 kl 10:38, Bli först att kommentera

Idag är det Morotens dag, minsann. Vi har inga morötter hemma så jag firar vitamin C och bibliotekariens dag istället. Det gör nämligen Mary och ett gäng amerikanare. Hon lägger ut något nytt varje dag, och just idag var det detta.

I sökandet efter nåt annat så ramlade jag över en lista över världens mest hatade ljud . Klicka på bilden för att komma dit.

På plats nummer

10. Borrmaskin

9. Barngråt

8. Skrikande bromsar

7. slipmaskin

6. Kvinnoskrik

5. Naglar mot svart tavla

4. Linjal mot flaska

3. Krita mot svart tavla

2. Gaffel mot flaska

1. Kniv mot flaska

Ehh ok, jag tycker nog att järnspade mot grus eller sand som ligger på asfalt, är värre än så.

Och ljud vi älskar

4. Porlande vatten

3. Åska
2. Babyskratt

1. Applåder

Hm…javisst, fast även här tycker jag att eld som sprakar, ett drakflyg som passerar eller akustiken i en stor salong. Slår det mesta över älska ljuden. Man kan också älska den absoluta tystnaden.

Men lite genomgående verkar det vara basljud kontra skrik och vassa ljud, som står mot varandra.

Ett skrattande barn, smittar ju av sig och man kan inte låta bli att börja skratta själv.

En sång kan också beröra. Lyssna på dessa otroligt duktiga sångerskor sångare. Om ni klickar på den understrukna texten ”visa på youtube”, så kommer ni dit.

Och sedan är det ju inte bara ljud som berör eller gör en glad, Saker man gör eller planerar, kan också glädja. Och se… det här hamnade i inköpskorgen igår. Gissa om ett litet partytält kan komma till användning i framtiden

Ha en fin måndag, allihop!

Inte alla som skrattar 😌 men några 😊

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 februari 2021 kl 11:00, Bli först att kommentera

Fotade hus igår. Här är baksidan på ett hus mot Näckrosvägen. Och det bortersta balkong taket ser faktiskt ut att svikta lite, av snötyngden.

Och här är det en som fått sig en snögardin, haha…jisses.

Men det är nog inte alla som kan skratta åt vad snön kan ställa till med. Det gör säkert inte ägaren till detta garage i Vännäs. Tur att det är materiella ting som går till spillo och inga människoliv, inte i detta fall, åtminstone.

Jag lyckades med uppdraget igår och känner mig nöjd över min insats, även om man inte kan påstå att det var helt riskfritt. En av dom vi pratade med, på stället vi var, tyckte att jag var hängiven, nanting, som till och med hade med mig en spade. Jodå, man är om sig och kring sig.

Det är även dessa djur i det här klippet, och dom är dessutom lyckliga, haha. Kolla in katten som slänger sig framför fötterna på vandraren. Man hade ju inte kunnat fortsätta gå, inte jag.

Nu är min plan att åka och handla. Bilen är preparerad och körklar, med andra ord, uppvärmd. Infarten är både igentäppt med över en halvmeter is och snöblock…så jag hann ställa in resan, men efter 45 minuter kom traktorn och rensade just den biten. Så nu är vägen farbar igen. Hade jag hunnit hade jag rusat ut på bron och gjort lyckovågen.

Och med det lämnar jag detta inlägg och önskar er alla en fin tisdag!

Moget…jag vet 😛

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 februari 2021 kl 09:42, Bli först att kommentera

Nu vart det som upplagt för att bli dagavill. Jag brukar ju alltid vara ledig måndag och tisdag då jag jobbat helg. Fast inte den här gången, jag är ledig på torsdag istället. Så igår, hade jag lördag, sen hade jag söndag idag, men alla i huset var ju borta då jag klev upp.

Tur att det brukar reda ut sig, till slut. Så där lagom till nästa arbetshelg.

All snö vi har är väl en av dom större snackisarna idag. När ska det ta slut. Var tvungen att rensa 3 plogvallar då jag kom hem från morgonpromenaden. Inte överdrivet stora, men tillräckligt höga för att Audi ska ta i, under, när jag ska ut.

Det värsta är att det är ihop tryckt snö, tung och hård. Och jag blir bara förbannad och slänger klumpar hit och dit. Moget…jag vet 😛

Ännu roligare blir det då jag åker på jobbet, för jag blir förmodligen tvungen att ta med lillspaden från bilen. Vi måste nämligen uträtta ett ärende, och har dom inte skottat där, då blir det problem.

Fast hur var det nu… problem är till för att lösas. Och det mesta brukar ju gå vägen. Jag drämmer ingen känga i skallen på snöskottarna, men jag undrar ändå, vem som bestämt att man kan strunta i att ta bort snön där den blir ett sånt hinder, att skulle ambulans göra utryckning, så kommer dom inte fram till dörren.

Jag kanske skrev det, första snösvängen. Det där om att man inte blir överraskad av snön, vi vet ju alla att den kommer. Mm, och det visste vi ju, då den kom. Men det var ju inte så att kommunen sköt till en extra slant för att kanske få in mer folk med resurser att kunna hjälpa till. Konstigt 🤔

Nåt mer jag vet, helt säkert, är att jag är mormor. Men det här…det visste jag inte, hahaa… (lånat från en vän på FB).

Mary från Duluth, la ut den här bilden igår

Jag kommenterade med knagglig engelska, att det där är nog ett fenomen i många länder. Åtminstone där det finns snö, och bilar, tänker jag. Jag och Åke körde team work då vi kom ut från Ugglan köpcentrum för en massa år sedan. Vi sparkade på bilen från bägge håll. Lite skämmigt blev det, då vi upptäckte att det inte var vår bil. Den såg dock likadan ut, haha…

Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Gubbarna gled och sen utför stupet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 mars 2019 kl 11:00, Bli först att kommentera

Ja nu sitter jag här med en lätt svullen fotknöl, jojomensan.

Hög skaderisk i min ålder, eller ska vi skylla på mars månad, eller kanske på vad man heter, mjo, det är nog enklast.

Vet dock inte vilket namn vi ska välja, Maria…Lundmark, eller Hällsten:

Hade en tid att passa igår, och fem minuter innan jag skulle iväg kommer traktorn och skovlar upp en jätte fet snöklump i vår utfart, och en bred remsa med tung blötsnö. Hade vi haft kvar jeepen, hade jag inte brytt mig ett skvatt, då hade jag bara gasat rätt igenom. Men inte med Audin.

Så jag tar spaden och går dit, kliar mig i huvudet då jag kommer på att jag ska inte skotta, jag och mitt revben. Har spaden som stödkäpp och börjar sparka på klumpen, låter underbenet arbeta, från knäet och ner. Går bra, tills nåt träffar fotknölen eller så är det min fot som vrids, det gör ont som f-n och jag haltar iväg med mummel av svordomar i skallen.

Jaja, vad gör det om hundra år!

Nicco, Georgo, mamma, Sivert och Ewa, vår B:son och jag och Åke, firade Nicco igår kväll. Med min specialtårta, gissa om jag var glad att jag inte är en konditor, for real!
Står och gör till mig med både chokladbottnar och vanliga vita, bygger lager på lager av lager med både vaniljfluff, jordgubbsfluff, chokladfluff, handplockade hallon av jag o Åke:

Krossad ananas och en hög med grädde, allt gjort med mjölkfritt innehåll. Även grädden då, och på toppen skulle jag då lägga jordgubbarna. Och det var då jag insåg att jag hade panikat om detta hade varit ett beställningsjobb.

Den där grädden var ju som omöjlig att hålla nåt kvar, gubbarna gled omkring en stund och sedan nerför stupet. Jag skrev till Nicco:

Nå, tårtan blev god i alla fall även om den inte hade vunnit några priser, utseendemässigt 😀

Ikväll ska vi knata över till Jan A och Ingegerd, vi är dit bjudna på middag och samkväm, blir trevligt. Hoppas på en trevlig lördag, för er med!

Vårt place, uppe vid vattentornet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 oktober 2016 kl 09:06, Bli först att kommentera

Jag och Winstone, bjöd in oss på kaffe hos mamma på Mariehem, igår. Och då vi lämnade henne så tog vi en promenad upp till vattentornet. Det var längesedan jag var där, och min skolväg, gick ju där i skogen, under 3 års tid då man var stationerad på Bräntbergsskolan.

Jag hade ju även en hund, på den tiden, då man var Mariehemsbo, Lady, eller Tolletott, som hon också fick heta:

Så med henne var man åtskilliga gånger däruppe och vandrade på.

Vattentornet var också en samlingsplats, för oss, ungdomar. Vet inte om jag skrivit om detta förut, inte otroligt, men här kommer det i så fall, ännu en gång 😀 Jag och min bästa kompis på den tiden, Urban, gick runt där för x antal år sedan och var nyfikna på den där kullen, på baksidan av vattentornet. Det finns ett rör som sticker upp där, och gör så, än idag:

Av någon anledning, var den lilla fyrkantiga pansardörren öppen, och detta fick vi ju naturligtvis se. Man kunde krypa in i en liten gång, det var inte ståhöjd därinne. Kröp man fram, låt oss säga 2 meter, så öppnades det upp lite och där var som en rund kula, om man kikade ner, med 3 bänkar som gick runt där man kunde sitta och en hylla på ena sidan.

Kulan var vattenfylld upp till bänkarna, det luktade rost och vattnet var rostfärgat. Det där, mina vänner, blev ju jätte spännande, vilket fynd!!!

Jag och Urban fixade hinkar, trasor, säkert nåt ”luktagottmedel” och begav oss dit upp, värsta städpatrullen…och rensade upp i kulan, tömde ut allt vatten och donade på. Vilket mys ställe det blev 😀

Ryktet spreds, givetvis, och avundsjuka, väcktes…vi hade satt på ett eget hänglås, på den där dörren. Så det var liksom vårat place, tyckte vi. För ett tag, i alla fall. En dag då vi kom upp dit, så hade låset bytts ut. Och ett annat gäng hade tagit över. Deras lycka över att ha ”stulit” vårt place, blev dock kortvarig. Deras lås byttes också ut, och nu var det nog allt kommunen, eller vem som nu äger detta, som låg bakom och hade återställt ordningen.

Ja, vi fattade nog då, att detta inte var nåt som vi fick göra, men tyckte väl att det var onödigt att ha ett sånt där ställe, utan att det skulle kunna användas 😀 Nåja, jag gissar att det vi gjorde, numer är preskriberat. Och jag kan meddela att kulan, inte finns där längre, nu är i alla fall dörren övervuxen, …eller borttagen, vem vet, jag tänker då inte ta med en spade och kolla om jag hittar dörren igen.

Avrundar med 4 bilder som min pappa tagit, 67-68, från vattentornet. Och med dom önskar jag er en trevlig tisdag!

En annan camping

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2011 kl 07:22, Bli först att kommentera

Efter campandet vid Fyrisån, bestämde vi oss för att satsa på en annan camping. Theresé hade lokaliserat en som låg ganska lämpligt till. Innan vi körde in så pratade vi med campingvärdarna för att försäkra oss om att en 12 meters buss skulle rymmas där, det var inga problem, sa dom och pekade ut en plats vi skulle få stå på.

Allt var verkligen frid och fröjd, lite folk, inget stök och bök. Niccolina hade fått sig en leksak, och här går våra minnen isär, jag har nämligen för mig att hon fått ett flygplan eller fågel, som skulle dras upp för att sedan släppas av. Hon och Åke tror att det var en typ av drake, nå, det spelar ingen större roll, det som hände, hände i alla fall.

Åke skulle nu testa denna leksak och det gick inte som planerat, den fastnade nämligen rätt så högt upp i ett träd. Nu plockade han fram en sån där vikstege, och med sina träskor på fötterna klättrade han sedan högst upp, på det absolut sista steget, där man inte ens ska stå, och i händerna håller han ett kastspö som han sträcker upp mot, och in i, trädet.

Här skyndade jag mig in i bussen för att plocka fram kameran, jag förstod faktiskt, utan större matematiska kunskaper, att detta skulle inte sluta som han hade tänkt sig. Tyvärr, min reaktion var inte så bra, jag fick bara ett kort då han landade på backen. Givetvis tippade hela alltet och han hade bara tur som inte bröt några armar och ben…men leksaken fick han med sig ner.

Sedan satte det igång att hällregna och det var inte nådeligt hur mycket vatten det kunde komma på den fläcken där vi stod. Dessutom hade vi fått ställa bussen längst ner i ett svagt nedförslut, och ovanför var det en nyplanterad gräsmatta, kan ni gissa vad som hände då vi skulle därifrån, dagen efter?

*Slurp* så sjönk bakhjulet ner i geggan, och den ville inte komma upp. Åke bar stenar och grus, som han slängde in under hjulet, jag offrade vår nya dörrmatta, den sköt iväg som en raket, campingvärdarna öppnade inte dörren då vi knackade på för att fråga om dom hade en spade att låna ut, dom vågade kanske inte.

Till slut, mitt i alltihop, kommer det tre tyska killar, vi förstår inte vad dom säger men dom visar med händerna att dom ska hjälpa oss att putta på, och se…med fyra människokrafter därbak och Åke som gasade, så släppte äntligen geggan, greppet om bussen och vi tog oss upp. Vilken pärs! Vi försökte lappa ihop hålet i gräsmattan så gott vi kunde, med våra händer och fötter och sedan lämnade vi placet för gott.

Nu sa då Nicco, då vi satt i Kubbe och mindes alla resor, att hon minsann inte hade haft en lätt uppväxt. Inte fick hon leka med vem hon ville, och inte fick hon äta vad som helst (läs blogginlägget ”vi äter inte lera”), och sina leksaker fick hon då heller inte ha för sig själv…stackars barn 🙂

Önskar er alla en fin dag i solen, själv ska jag hämta en bilbarnstol som jag hyrt på barnens hus, åka på maxi, hälsa på Bo-Lage, och ikväll hämtas Theresé, Anders och Sally upp på flyget, dom landar efter sex ikväll. Och sedan ska vi bara ladda för den stora cowboy festen i Maltträsk, som går av stapeln imorgon.

Inte bara vi är knäpp

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 december 2010 kl 06:03, 6 kommentarer

Så här har den här blomknoppen på vår julkaktus, sett ut sedan i somras, rosa, hård och fast.

Stod och skulle ge den lite näringstillskott…i form av vatten, för några dagar sedan och upptäckte att den blommade på andra sidan, i rött. Det är inte bara vi som är lite knäpp och konstig ibland, utan även våra blommor 🙂

När Nicco och Saga hade sitt Harry Potter maraton, så hade dom passat på att fixa i Niccos rum, såg ju ut som ett smärre bombnedslag, men dom tyckte nog att det var mysigt att ligga därunder filten:

Igår då jag kom ut på jobbet så hade jag givetvis glömt saxen hemma, den som jag skulle ansa björken med, men idag är den packad i väskan och kommer att få göra sitt jobb. Även spaden ligger kvar, det var mer snö än jag trott, så jag får allt ta lite åt gången om jag inte ska dräpa mig själv.

Nu håller det på dra ihop sig till Nyårsafton, Theresé, Anders och Sally kommer åkandes/körandes från Järlåsa, imorgon och blir väl kvar till söndag eller måndag. Theresé ringde igår och undrade om vi fått någon uppgift ännu, på nyår, vi brukar få göra förrätt, efterrätt eller fördrink, lite mixat sådär, men än har det inte dimpt ner något önskemål, får nog sms:a till Lena idag och höra om dom har några planer. Det blir väl på Lundalogén vi ska vara, då Brälla sa att dom inte fått någon avbokning än.

Nä, nu har jag surfat och skrivit klart, frukost och iväg. Ska prova mig ner på strömpilen efter jobbet idag men känner mig lite misstänksam på att det kommer att krylla av folk där, kan det bero på att nyår är i antågande eller för att dom har mellandagsrea? Jaja, vi får se! Ha det gott!

Etikett: spade

Lainejaur – Arvidsjaur ToR

Järnspade mot grus och sand på asfalt….aarrggh

Inte alla som skrattar 😌 men några 😊

Moget…jag vet 😛

Gubbarna gled och sen utför stupet!

Vårt place, uppe vid vattentornet!

En annan camping

Inte bara vi är knäpp

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten