Etikett: Luleå

Nån annan tog över projektet och vi fick oväntat besök

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 november 2023 kl 12:09, Bli först att kommentera

Igår rullade Niccos framtids projekt, vidare till nån annan som nu får lov att projektera.

Camaron vi köpte 2014, där planen var att den skulle göras i ordning, för att jag skulle få lite att tävla emot.

Men tid, mina vänner, och pengar, för all del. Det är något man ska räkna in i ekvationen, och gör man en ordentlig uträkning, utan positivitet, hade man nog kommit fram till att det inte skulle bära hela vägen.

Chassit har stått i flera år, även motorn som köptes separat. Efter lite påtryckning av moi, så satt Nicco ut annons och tjopp tjopp så blev det fart och snabbt var det en man från Luleå som betalade in 5000 i handpenning och igår var han här med bär och körhjälp. Känns ändå roligt att den eventuellt kommer till liv efter år i delar. Den var ju även i delar och molekyler då vi hämtade hem den från Norsjö.

Det blev ombesiktning på min Audi. Handbromsen (inte alls ovanlig), och sen var det kulan som inte låste fast ordentligt. I övrigt såg den tydligen fin ut, under, haha. Själv tycker jag att det känns och syns som om man åker runt i ett rostlik, ful och dann. Och den fördömda gula lampan lyser fortfarande och den går Inte alls som den ska…

Arla morgonpromenad med Winstone i ett kallt men vackert landskap. Lördag och söndags promenader på morgonen, är dom bästa. Innan alla vaknat till liv och dragit igång dagen 🧡

Åke gick ut för ett tag sedan och skulle se om han kunde fixa kulan. Han kom in och berättade att vi hade besök. Kolla bara

Rådjuret stod och käkade gräs runt häcken. Inte alls rädd…

Nu ligger den i häcken bakom garagetältet. Jag delade upp ett äpple och slängde ut. Får se om den tar det. Åke var frågade till några djurspår han inte kände igen för två kvällar sedan. Nåt som gått på altanen, det borde ju nästan ha varit rådjuret då. Hur roligt det än må vara med djur så är det ändå tråkigt att den hittat hit. Då får man ju vara rädd att den blir skrämd och springer rätt ut i trafiken.

Höstljus pågår fram till imorgon, 19 november och den 17 november avrundades Höstljus med att kulturcentret Idean tände tusentals ljuslyktor i Vänortsparken, skapade av Umeås förskolebarn. Larsa Berggren var där och tog den här superfina bilden, som jag fick låna av honom. Ett bra avslut på dagens inlägg, tänker jag. Och med den önskar jag er alla en toppen lördag!

Leva i den snabba filen/living on the fast lane

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 november 2022 kl 09:22, Bli först att kommentera

Frågade Åke igår, ifall det inte brukar vara skyltsöndag till första advent. Nja, han trodde inte det. Fast vid en snabb googling så står det att från en början, var det 2 helger in i december. Men sedan har det fallit sig mest naturligt att ha den i samband med första advent. Här en äldre bild jag hittade på nån annans blogg, bilden kommer från PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 30 november 1987. Det är skyltsöndag i Piteå.

Hittar inga bilder från Umeå men här en från Luleå, -60 tal.

Julskyltning 1963. Tomtenissar leker med leksakerna i skyltfönstret. Foto: Okänd

Jag sa att då har dom väl skippat den nu, eftersom Black friday om snart 2 veckor, black friday 10 dagar innan, skynda fynda innan Black friday, och vi fortsätter till er lycka med black friday fram till jul, är vad som blivit av alla traditioner. Hann bara skriva det så fick jag ett sms. Nä, det är ju måndag idag, cyber monday

Sorry men i och med alla dessa sms och mejl om erbjudanden så har jag börjat rensa bort dessa och stoppar aviseringar och nyhets uppdateringar. Är less på reklam.

Inte bara på grund av den svarta fredagen, utan även därför ursprunget till skyltsöndag var väl att allt var stängt på söndagen och man skulle gå ner på stan för att få se hur dom skyltat inför julen, i deras butiker. Idag är det helt förlegat.

Allt finns tillgängligt, 24-7, och det kan ju vara av den anledningen, vi måste ställa om oss själva till att försöka leva, från dag till dag för att se alla små saker. Dom där grejerna och upplevelserna som vi annars missar. Allt flashar bara förbi, och ska gå så snabbt och enkelt som möjligt.

Skyltsöndag, vad är det för trams? Gå med barnen hand i hand och titta om man ser Tomten dyka upp med en påse med nån skumtomte och mandarin i. Lottstånden, och doften från kokt korv eller nåt fikastånd där det serveras glögg och pepparkakor, medan alla går fram i sakta mak.

Nä, fasen, skippa det, stanna hemma och sätt på dig dina virtuella glasögon och bege dig ut på äventyr i ditt teverum istället.

Mm, jag vet inte jag. Visst är det kul med utvecklande av saker, fast varför kan man inte fördela allt, så man ändå har möjlighet att få ha kvar lite av det där att längta efter nåt. Låta det ta den tid det tar, innan vi är där. Och att få uppleva det på plast med allt vad det innebär. Svårt att toppa det med ett par brillor…eller

Läste i alla fall, vi googlingen att här i stan firades skyltsöndag med ute bio på Rådhustorget. Fast jag vet inte vad det har med skyltsöndag att göra.

Nåja, jag jobbade 3 timmar fast jag var så trött att jag gruvade för att åka dit. Sen var det pest och pina på kvällen. Behöver bara nudda överarmen för att det ska ömma och värka. Så nä, jag hade inte gått ner på stan för att se på nån utebio, ändå.

Vi åt en risgrynsgröt som jag hällde ihop i min croc pot, och en macka med kokt skinka på för att fira första advent, istället. Det räckte gott.

Apropå mat, så blev det återigen diskussioner i en matgrupp på fejjan. Inläggs startaren la ut en bild på vad han ätit till första advent och med på bilden fanns en spritflaska.
Nu råkade en av medlemmarna i gruppen tycka att det var onödigt. Hon är less på att se spritflaskor poppa upp lite varstans. Givetvis tycker många att det var en ovidkommande kommentar, då man dricker det man vill, till sin mat. Men kvinnan fortsätter tycka att hon har rätt till sin åsikt.

Jo men det har man ju. Jag brukar oftast inte idas lägga mig i, gjorde inte det heller, men var sååå sugen på att skriva om den där kvinnan som blev bjuden på en snaps. Men hon svarade… -Nej tack, jag tycker faktiskt inte om sprit. Och får till svar: – Näää, vem faaan tycker inte om sprit?

Jag är ju lite såld på snygga flaskor och burkar och gillar mina sprithyllor och special flaskor, men vissa får faktiskt förbli, skådebröd. Åtminstone till det absoluta rätta tillfället kommer, och man offrar sig 😁

Ledig dag idag, skönt. Hoppas på en bra dag för er alla, grådasket till trots.

Hjärna, hjärta eller mage 🤯❤️

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 december 2021 kl 08:51, 6 kommentarer

Hjärnan är komplex och för väldigt väldigt många inkomplett. Ursäkta, där spårade jag lite, kunde som inte låta bli. Men tänk dom som kommit fram till alla kopplingar man har däruppe, hur dom fungerar och vad som hör ihop med vad.

Kroppsdelar är kopplade till höger och vänster, och hjärnan arbetar hela dagar och nätter med att tala om för kroppen vad den ska göra. Hjärtat, tror jag är ihopkopplad på nåt magiskt sätt, och magen, den har en bred kabel dit upp.

Nu tänker jag på känslor och behov. Ett är ju till exempel att hjärnan säger en sak, förhoppningsvis det som borde vara det rätta, och hjärtat kan säga nåt helt annat. Och det kan då vara det du egentligen, allra helst, hade velat.

Magen är mer intuition, att man till och med kan känna pirret av förväntning eller oro och andra saker, just i magen. Magkänslan är inte att förakta.
Hur jag kan veta vissa saker utan att fått svaret serverat, kan jag inte förklara på annat sätt än ren tur. Även om jag kan tänka att oddsen på väldigt mycket av mina gissningar, må ju vara helt otroligt.

Ska ta dom 2 senaste exemplen. Åke såg på fredagsnöjet, På spåret. Jag sitter vid datorn och hör ju att dom rullar igång. Innan dom öppnar munnen säger jag Piteå. Och guess what, svaret var Piteå.

Igår var det, Alla mot alla med Pilip och Fredrik. Där visades en bild på Margaret Thatcher och frågan var när hon kom in i politiken. Jag sa 1979, och nu ska ni betänka, att mitt intresse för politik, och politiker, är lika med noll. Jag kunde lika gärna ha sagt 1990, som 1997 eller 1960. Men nä, 1979, lät bra. Och jodå, det var rätt.

Var tvungen att fråga Åke om han hade hört vad jag sagt, och det hade han. Klart jag funderade på vad jag ens tänkte då jag sa den siffran, och kom fram till att jag tyckte att bilden på henne, såg ut att vara från 70 talet. Kan ha varit frisyren, färgen på bilden…ja ni fattar. Så man fick en hint. Och ska man sedan säga ett år på 70 talet så finns det bara 9 siffror att välja på.

Men i stunden, satt jag inte och dividerade utan svaret kom direkt. Därför må ju hjärnan ha kopplat nåt som jag inte hann uppfatta. Piteå svaret kan jag dock inte ge nån förklaring på, överhuvudtaget. Hokus pokus…hehe. Kan tilläggas att förmodligen, är det hjärnan som gör allt, signalerna den skickar ut kan ju säga att din mage ska pirra av förväntan, eller känna obehag, inför något som faktiskt är obehagligt. Fast det är roligare att tro, att vi kan tänka med hjärta och mage också.

Varför jag ens började skriva detta, var den här bilden.

Nå, hur var det, gjorde ni precis som det stod där. Ska jag gissa så tror jag det. Ögat uppfattar vissa saker, snabbare än annat, eller tvärtom, det är egentligen hjärnan som säger åt ögat att titta på något specifikt, före nåt annat. Tycker i alla fall att det är fascinerande.

Här ska ni få nåt mer att fascineras eller förfasa över, fultomtarna. Kommer in i matrummet, hjärnan registrerar en bil som kommer emot mig i 140..

Dom har lämnat mekar platsen i en hast.

Och jag fattar nu, varför.

I lucklådan, låg det här, mer till det elektriska.

Så med det, hoppas jag att ni alla får en fin torsdag!

Vatten i annan form

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 maj 2021 kl 09:12, 2 kommentarer

Sivert skickade en sista bild från stugan innan dom åkte hem igår.

Inte lika fascinerande, som bilden från dagen innan. Men inget som överraskar heller. Så länge man inte behöver plumsa i snön i flera dagar, är det väl bara en annan form av vatten.

Igår for Theresé, Anders och Sally, 30 mil söder om Uppsala och hämtade hem deras Bobby. Namnet kommer från rasen som är en Bob cat. Här, en av bensträckar pauserna efter vägen.

Och här, i hans nya hem.

Tanken igår var att ta ut Camaron och köra ut till Stilservice, för att köpa clips till rutan som ska bytas till veckan. Killen på Carglass, sa att dessa clips är inget dom har, och dom kan saknas eller gå sönder, vid bytet. Därför var det smart drag att få tag i ett gäng så det finns ifall det behövs.

Men… Camaron stod därinne, dammig och övertäck, regnet strilade ute och då försvann mitt sug efter att ta ut den. Vi tog Audin istället, tjopp tjopp, så var det gjort.

Körde en sväng till lill Coop, där jag möblerade om hela deras dryckestrave…Oops!

Det var nämligen så att jag visste att dom eventuellt skulle ha drickor som jag var sugen på, och ja, det hade dom, men dom stod längst ner på golvet med 3 välfyllda backar ovanpå. Ni vet, såna där backar som är för 1½ liters flaskor. Dom rubbar man inte.

Och jag åker inte dit för att åka därifrån, tomhänt. Med en tjej i butiken som sitter i kassan, och ingen annan personal i sikte, så fixade jag fram flaskorna själv, men det kan ha blivit lite oreda i deras backar. Äsch då, det kanske dom skulle ha tänkt på innan, att inte gömma dessa, längst ner.

Saknar en och det är med Åkerbärssmak. Dom tillverkas av nyckelbryggerier i Luleå.

Idag kan det bli en tripp till Holmsund, vi får se. Har ju en gammal kompis, Mats Boström, som äger en firma som han flyttat dit, till nyrenoverade lokaler. Han håller på med robotteknik. Han skulle ringa då han var på plats.

Hoppas på en fin söndag för er alla och här, ett tips, och kom ihåg, allt du läser, är inte sant.

Robinson 2.0

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 april 2020 kl 10:02, Bli först att kommentera

Tog en efterlängtad promenad runt Umestan igår.

Vi, jag och Winstone, gick inte igenom företagsparken utan tog gångbanan jämte vindelvägen, bort till gång och cykelbron. Promenaden tog exakt 1 timme, och halvvägs hade jag önskat en bänk, då hade jag satt mig ner en stund, men det kunde jag fetglömma.

Fördrev tiden med att fundera ut ett nytt Robinson koncept, hm:

Jag följer ju den dokussåpan, slaviskt, och tänker precis som med Farmen, det hade varit så kul att vara med. Men det finns inte en chans i hela humhummet, att jag ens skulle klara av en av dessa tävlingar. Det ska klättras, hängas, balanseras, jag hade legat efter 2 meter.

Men, picture this! Robinson för alla över 65, haha. Detta kommer inte att utspelas på nån paradisö i stilla havet, oh nej, utan det får bli nån liten privat Ö utanför vår kust, möjligtvis lite mer söderut, än Umeå.

Här går tävlingar ut på att baka och få till den högsta sockerkakan, baka och grädda en bulle som mäter exakt 10cm i diameter, virka längst på en timme, tysta leken, den enda fysiska tävlingen är fingerkrok och stå längst på ett ben:

NEJ, stopp och belägg, där kom kusin Jenny med, och då blev det genast lite för komplicerat, haha, så här kan det se ut, tänkte jag:

Man kan också lägga in minneslekar, och korsord, finalveckorna så blir det lite styvare tävlingar. Tänd upp en eld och få till ett pinnbröd snabbast, eller lägg patiens, idioten, så fort man kan och den som klarar den först, vinner. Eller stå på händerna, försten att ge upp åker ut:

Nähäpp., här kom hon med igen, jag ska visa hur långt jag kommit i att stå på händer, och så här kan det då se ut i Robinson 2.0:

Här kommer det aldrig att röstas ut, utan det är alltid sisten i alla tävlingar som får lämna. Mycket rättvis, på min ära! Och tillåt mig nu att fråga varför inte detta kan genomföras? Robinson är upplagt för dom över 18, och det kommer förmodligen aldrig att vara en 65 plussare som vinner.

Sen finns ju Wild kids för våra barn….ja, bra, men pensionärerna då? Javisst, några kanske måste ha lov att få ta med sina mediciner, och det kanske måste finnas minst en eller två läkare inom räckhåll, men livserfarenheterna, kan ingen ta av dom, i guess 😀

Nicco var med i luren igår och spånade, hon med, på vilka grejer man kunde köra med. Fast hon tyckte nog att jag spårade lite, ändå. Men det kanske ni inte visste, Nicco skickade in en ansökan till Wild kids, back in the days, och hon blev uttagen för intervju.

Vi fick välja att åka ner till Sundsvall eller upp till Luleå för intervjun, men tyvärr, och jag vet utan att vara jäv, att hon hade gått långt i den tävlingen, men hon hade lyckats bryta ett ben i foten och gick med kryckor. Givetvis fick hon frågan om hon trodde sig kunna vara med utan problem, och jag gör en kvalificerad gissning, att dom valde bort henne för att inte riskera, framtida men…så synd, men men…

Om nu nån stjäl min idé till Robinson 2.0 så vet jag ju att jag får vänta 12 år innan jag kan ansöka, men då tycker jag att jag borde ha en given plats som hittat på det, och jag får åka lite i gräddfilen, eller hur? 😀

Ha en fin dag, allihop!

Al Pitcher…det är en kul kille :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 mars 2018 kl 10:21, 2 kommentarer

Oj vilka stela leende man kan ha, efter att ha haft en kamera i ansiktet i 45 minuter så tappade man som känseln och visste inte om man log längre eller om man hade ett grin i fejjan. Nå, fotograferingen gick i alla fall bra, en trevlig tjej som åkt från Luleå för att fota oss. Winstone fick också vara med på ett hörn, han är ju omnämnd i texten så det kunde ju passa.

Nicco tog med Sally på Stora Hopp och Skoj, det fick bli hennes julklapp till Sally, som tyckte det var jättekul, även om jag blev något förskräckt då Nicco skickade en faceplant bild:

Nä, hon landade inte på näsan utan det gick bra 😀

Efter middagen laddade vi upp inför Al Pitcher uppträdandet, lite chill i soffan, innan Åke skjutsade iväg oss. Al Pither…ja vad säger man?

Jag tror vi skrattade oss igenom nästan dom 2 hela timmarna han höll igång. Han sa att det oftast brukade ta 1½ timme, men nu drog det iväg då publiken kom med knäppa uttalanden hela tiden, och det var väl det som blev så dråpligt. Vi, fattar ju, hur vi är, som norrlänningar eller för all del, som svenskar, det är lite skillnad på mentaliteten, kan jag tänka, på en från Nya Zeeland och vi.

Man kan inte heller återberätta det som var så kul, man är nog tvungen att vara där för att förstå. Och ja, jag kan mycket väl tänka mig att gå och se en till föreställning av honom, om nåt år, eller så. Man vill ju ändå ha nåt nytt. Vi gick sedan ner och presenterade oss för honom och Theresé fotade:

Jag försöker mig på att återberätta en sak av allt han sa. Hans barn vill nämligen ha husdjur och dom lånade då hem grannens katt, som skulle få tillbringa 5 dagar hemma hos dom, för att barnen skulle få se hur det var att ha ett djur.

Alla som har eller har haft en katt, vet hur dom låter då dom ska försöka få upp en hårboll…not so nice, och nu lät han precis som vid ett sånt tillfälle, fast tio gånger högre och värre 😀 Dom fattade inte vad katten höll på med.

Nu föll det sig så att han skulle ut på en liten turné norrut och lämnade därför hans familj med katten. Han höjde ett varningens finger och sa: Svara aldrig i telefon om den ringer då du somnat, låt det bara ringa klart.

Hans mobil ringde, och han såg på displayen att det var hans fru. Han svarade lätt sömndrucken, Oh hello darling (typ) och fick till svar: It´s the cat!!!
Han fattade ingenting, kliar sig i huvudet och tror att han drömmer, katten…vad fan vill katten, och vad har katten gjort med hans familj, han visste inte heller att katter kunde prata, hahaaa… It´s me, your idiot, sa frun och då landade han igen. Hon ville meddela att kattens bajs såg konstigt ut och ville att han skulle googla på det…ja och så vidare…

Här var nu min teori att katten förmodligen spytt upp nån hårboll och har man aldrig sett det förut så kan man verkligen fundera vad det är för nåt, det ser ju ut som skit fast lite ludet så där, nåja, nog om detta.

Efter föreställningen gick vi in på TC och tog nåt drickbart, jag och Nicco testade en Blueberry fields, inte alls så tokig, men aningens för mycket blåbär i botten.

Sen blev det en Taxi hem, Sally hade slocknat uppe i Niccos soffa, hon hade haft Mello fest där, med godis och jos, tyvärr missade hon slutet, men hon var inte sur för det, hon fick veta nu på morgonen vem som vunnit och hon tyckte att vinnaren var helt ok, själv har jag absolut ingen uppfattning eftersom jag slutade se på den där festivalen efter Carola Häggkvists vinst, 1983…sådeså!

Nu är Theresé och Sally på hemväg igen, dessa dagar gick jättefort. Men det beror säkert på att dom hade mycket att göra, så det blev inte så mycket tid här hemma. Ha en fin söndag, allihop!

En liten farstu, har jag i alla fall!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 februari 2018 kl 08:43, 2 kommentarer

När vi hämtade ut Audin på Motorcentralen hände en kul grej… Då dom slog in reg numret så hade jag plötsligt bytt nationalitet, jag blev finsk, med förnamnet Kirsi.

HÄR lånade jag bilden på flaggan

Jaha, sa jag, men jag heter inte….så. Han dubbelkollade, ropade på hjälp, dom klickade på datorn och sökte och frågade om det kanske var förre ägaren.

Nädu, svarade vi, den är köpt i Lycksele, via en liten bilhandlare. Dessutom, så var ägaren dessförinnan, en kille, boendes på Ersboda, inte Brogatan. Väldigt mystiskt! Och sen, då vi betalat och åkt därifrån, så satt jag och svor över att man inte begärt att få betala via faktura…för vart hade den i så fall hamnat, hahaha…hos en stackare på Brogatan som inte skulle ha haft en aning om vad det hela handlade om.

Men så smart var man ju inte, fast ska jag vara riktigt ärlig, så hade jag inte kunnat göra så heller. En liten farstu, har jag nog ändå 😀

Här, vår lilla farstu i gammstugan, fotad av syrran, Emma Hällsten, för x antal år sedan.

Ja ni vet ju att vi även snackade om nycklar, då vi var där. En av killarna, berättade om en inte så smart händelse (apropå att vara smart eller inte). Det finns ju bilar idag, som låser upp automatiskt, bara nyckeln är i närheten.

Han har eller hade en sån bil. Och vid ett tillfälle skulle han åka till Luleå, bilen låstes upp, han tjorvade väl på med lite olika saker, ni vet, sånt där som kan få förödande konsekvenser, om man råkar glömma bort, små detaljer, som i detta fall.

Han körde till Luleå, och väl framme, så kom han på, att hans nyckel till bilen, inte ens var med. Historien förtäljde dock inte vad han gjorde åt saken, men, jag antar att han inte kunde lämna bilen om den nu var utrustad, som vår bil, med den finessen att den låser sig själv efter nån minut av inaktivitet. Usch, jobbigt!!!

Bild tipsad av Theresé Hällsten från pinterrest.com

Hoppas på en toppen tisdag för er alla!

Det var det, det

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 februari 2011 kl 08:19, Bli först att kommentera

Det var den helgen det, eller ja, den är ju inte riktigt slut än, men för att ha varit ledig sedan i onsdags, så känns det som om det bara gått en dag, men ack vad man bedrog sig. Imorgon är det vanlig arbetsvecka igen.

Vi, jag och Åke, for upp på k-rauta igår, och införskaffade kranar och blandare till huset. 8500:- gick det lös på *tjitjing*, men å andra sidan, det blir ju som till två lägenheter, så man får nog inte säga så mycket om det. Två duschblandare, två handfats blandare och två köksblandare.

Vi var som sagt var barnvakter igår, till Sally. Det gick hur bra som helst och Nicco passade upp henne hela tiden. Nicco tog fram en stor keyboard, Sally kröp in i sovrummet och hämtade sin mössa sedan låg hon och spelade på keyboarden i säkert 15-20 minuter, hon såg för rolig ut.

Sen spolade vi upp ett litet diskho bad i köket, och där satt hon och plaskade för brinnande livet. Enda gången hon faktiskt grinade, var då det var välling dags, då var inget bra, och efter tio minuter gav jag upp, bar in henne i sovrummet och vi la oss på sängen, efter två minuters snyftande och grinande så somnade hon…vad är det för sak. Men vis av erfarenhet, så vet jag också att barn kan vara mer missnöjda eller griniga, då dom har föräldrarna i närheten.

Vet ju hur mycket dom skröt över Nicco då hon var på dagis. Hon var sällan ledsen, men jädrans då hon fick syn på mig, då skulle snutten fram och hon blev småpömsig och det lät som om hon inte alls hade haft det så roligt under dagen.

Schlagerfesten hade bara varit bra, igår, alltså den som Theresé var på. Min bror är något schlager intresserad, vilket jag inte kan skryta över att jag är. Min ny chef, frågade om jag var intresserad av att följa med henne till uttagning till festivalen, jag skulle få välja mellan att åka till Luleå, Sundvall eller Stockholm, jag bad att få slippa. Men schlager sa jag, finns det något värre, huvva!!! Sen sa jag till henne att hon förmodligen tyckte att jag var knäpp, och då fick jag medhåll, hmpf… 🙂

Idag vet jag inte vad det blir, det enda jag säkert vet är att Theresé och Sally åker hem i eftermiddag, så vi har en flygplans tid att passa. Önskar er en trevlig dag!

Etikett: Luleå

Nån annan tog över projektet och vi fick oväntat besök

Leva i den snabba filen/living on the fast lane

Hjärna, hjärta eller mage 🤯❤️

Vatten i annan form

Robinson 2.0

Al Pitcher…det är en kul kille :D

En liten farstu, har jag i alla fall!

Det var det, det

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten