Etikett: morsan

Benen rätt upp i vädret

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Vi åkte upp till Norum igår kväll där morsan och farsan bjöd på middag och kaffe. Dom har ju ett litet tillhåll där också, inte bara här i Umeå och uppe i Malå. Lillasyster Emma, Johan och katten Benny var också där.  Theresé, Anders, Sally och Nicco hade åkt lite före oss, vi var ju ändå tvungna att köra med två bilar då vi är för många för att rymmas i en bil.
 
Jag och Åke snackade om älgar och hur stor dom egentligen är, jämför en ren och älg, det är skillnad på höjden det. Vi skulle åka ner till Nyåker en gång för rätt så längesedan, och hälsa på Tex, vi hade då bland många andra bilar, en liten Daihatsu. Det snöade lite lätt och mörkret hade redan fallit. Rätt var det var så klev det upp en älg på vägen, Åke bromsade vad han kunde, bilen sladdade och det enda jag kommer ihåg var benen på älgen, nåt annat såg man ju inte där man satt. Vi klarade oss och det gjorde även älgen, men nära var det, och då om inte annat, så fick man en viss hum om hur stor dom är.
 
Apropå benen på en älg, jag har ju berättat tidigare om hur det var då man var liten. Vi åkte ju upp till Malå var och varannan helg, eftersom mina föräldrar är därifrån, renar såg man alltid i massor, älgar var lite mer sällsynta, men inte just den här gången. Vi hade drygt en mil kvar in till själva Malå, det var vinter och kolsvart ute. Pappa satt förstås bakom ratten och vi hade precis svängt ut från ett vägskäl och höll på få upp farten då det hoppar upp en älg från diket.
 
Han hade säkert hunnit över om det inte var för att älgen halkar när han kommer ut på vägen och hamnar platt på ryggen. Farsan bromsade, då älgen ligger precis mitt framför vår bil, vi får dessutom ett möte och han blinkar åt den mötande bilen för att varna honom. Det enda jag såg från baksätet var älgens ben, som fortfarande sprang i luften, han hade inte tänkt stanna av minsann, det såg faktiskt ganska så lustigt ut.
 
Den mötande bilen gjorde allt han kunde för att få stopp på ekipaget och det lyckades han med, ungefär 2 meter från vår bil och då, äntligen, får älgen rätsida på sig själv, ställer sig upp och laddar iväg för att hoppa över diket igen. Då han sticker iväg sparkar han in hoven i sidan på vår bil, men som tur var hittar han av navkapseln och inte plåten, för det smäller till rejält då han sparkar till.
 
Några fler så nära möten med älgar, har jag nog inte haft, men sett dom har man ju gjort. Åke som är ute efter vägarna, åtminstone fem dagar i veckan, ser mer av dom, och det går ju bra, så länge dom håller sig i skogarna och ger fasen i att försöka ta sig upp på vägen.
 
Idag åker Järlåsa borna hem, så jag gissar att jag får ägna dagen till att bära bort dynor, städa undan och fixa lite. Och snart ska man bort med alla julsaker, puh, man kan ju bli svettig för mindre. Nu önskar jag er i alla fall en bra måndag, en lugn och fin sådan!

Allt uti byxan uti ändan om…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Kom helt oförhappandes att tänka på dom här dynorna man har på köksstolarna, som ofta går sönder i själva bandet där man knyter fast dom. Nicco råkade ha just den stolen där dynan inte satt fast och hon sa uttryckligen, att hon hatade just den där stolen. Men varför då, undrade jag, och förstod inte hur man kunde hata en stol av fyra, likadana sådana.
 
Ja, då var det just det där att dynan inte satt fast, jamen sa Åke, det är meningen att man sitta still på stolen och inte glida runt på den, det är ju av den anledningen snörena går av. Det där är väl ingenting, sa jag, du kanske skulle limma fast dynan baki ändan, så hade du den på plats, hela tiden. Jaha, sa Nicco, så ni tycker att jag ska gå runt med en sån där alltjämnt, hängandes på byxorna, men jag måste ju byta brallor också, hm…
 
Och med den tanken tänkt, så kom jag ihåg vad morsan berättade för några månader sedan, då jag var upp till henne på en fika. Detta var väl någon gång i våras och hon hade åkt ut med sin kusin och hennes man, dom skulle på strömpilen och handla. På sätena har dom, under vintertid, lagt såna där frigolit dynor, eller inte frigolit, utan såna där sittunderlag, som finns i olika färger.
 
Dom kom fram och parkerade bilen, morsan hoppade ut och dom började gå mot ingången, då någon ropade på morsan. Hon vände sig om men tycktes inte känna igen människan, och undrade vad hon kunde vilja. Du sa kvinnan, du har något som sitter fast i baken. Morsan tar och sveper med handen bakom ändan, och mycket riktigt, där hänger ett sittunderlag. Men vilken tur sa hon till mig, att kvinnan hade talat om det för henne innan dom gick in på affären, du förstår vad folk skulle ha funderat. Ja sa jag, eller så hade dom tyckt att du var riktigt smart, förberedd på att kunna sätta dit ner, precis vart som helst 🙂 Så kan det gå, om inte haspen är på.
 
Vi åkte ut en sväng igår för att kolla att cheven skulle starta, det gjorde den men värmen tycks inte vilja komma igång ordentligt. Men mycket ska till innan jag blir förvånad. Jobbar idag, i vanlig ordning, 7-14, därför är jag uppe den här tiden. Ni får ha en bra dag!

För längesedan…

Av , , 2 kommentarer 3

Vet inte om jag skrivit det tidigare men…

En jul för längesedan, typ för 19-20 år sedan, så hade den riktiga tomten förhinder och Åke fick rycka ut. Han tycktes spela sin roll väl, vi var på Mariehem och min lillsyster Emma, fick en hel del klappar, signerade tomten.

När sedan utdelningen var klar och tomten (Åke) gav sig iväg med sina renar, så frågade morsan Emma om hon var nöjd över sina klappar, jo det var hon, minsann. En keyboard var en av klapparna om jag inte missminner mig. Nåmen, vem fick du alla klappar av då, frågade hon Emma. -Av Åke, svarade hon, som om hon inte ens lagt märke till att han hade tomteutstyrsel på sig.

Jag vet av egen erfarehet att mina föräldrar alltid skrivit God Jul önskar tomtefar eller tomtemor på paketen, och gör man det så är det precis så här det kan gå 🙂

Åke tycktes också ligga bra till hos Emma…åtminstone ett tag, för det var ju fina klappar hon fått.

En ofrivillig tomte

Av , , 1 kommentar 3

 

Marja Granqvist, också bloggare här på Vk, tyckte att jag skulle skriva om ett julkorts tips, så här kommer det.
 
Jag flätade såna här hjärtan ni vet, som man fick göra i skolan, med två olika färger och sedan blev det som en liten korg som man kunde hänga i julgranen eller för all del, vart man själv ville att den skulle hänga. Sedan lade jag ner olika sorters julkryddor i dessa hjärtkorgar, som till exempel, pepparkakskryddor, kanelstång, nejlika, i ett av dom lade jag ner en trisslott osv. Sedan skickade jag dom till några få utvalda.
 
Jag ids liksom inte göra till alla vi känner, då fick man ju börja redan till midsommar 🙂 Nästa år köpte jag saffranspåsar, skrev sedan ut recept på olika saffranskakor, och skickade eller lade dom i brevlådan. I år…haha, tänker jag inte avslöja än, vad jag hittat på, jag har nämligen inte delat ut dom än men ska snart göra det, så när jag lämnat iväg dom kan jag tala om vad jag gjort, men inte förr.
 
Vi åkte till returcentrum i Vännäsby igår, trodde i min enfald att jag skulle hitta en kaffekvarn, men icke, det verkar inte finnas en sån att uppbringa. Kanske får prova myrorna imorgon. Jag vill ha en kaffekvarn…nu.
 
Sen ringde farsan och skulle svänga förbi med tallris som han fixat till min ”nychef”, han och morsan skulle upp på Mediamarkt så jag tyckte att dom skulle komma förbi efter dom varit däruppe för att få sig en bit smörgåstårta och kaffe. Så det gjorde dom.
 
Nä, nu lutar det åt frukost för min del om jag sedan ska hinna med en lunch innan jag ska iväg och jobba. Avslutar bloggen med en bild på en ofrivillig tomte…Eloise. Ha det gott!
 

Som ett hommel

Av , , 8 kommentarer 4

 

Jag vet att jag är som ett hommel…ibland, och igår gjorde sig den åkomman påmind. Jag har fått ett jättefint armband av Theresé, som hon påtat ihop själv, som ser ut så här:
 
Och igår, dagen till ära (jag skulle upp till morsan på Mariehem), så hade jag satt på mig det på vänstra armen. Sitter och kör bilen upp mot lasarettet, ni vet på 70 sträckan, ska dra till reflexbandet som också sitter på vänstra armen, och *tjopp* så hade min högra vante fastnat i glittret på den vänstra armen.
 
Då har man någon hundradels sekund på sig att bestämma vad man ska göra, dra sönder vanten, alternativt så går armbandet sönder, slita av sig vanten och låta den hänga kvar på armbandet, eller strunta totalt i åt vilket håll bilen åker medan man försöker trassla ut tjorven.
 
Jag valde alternativ ett, och nu hade jag en sån där turdag, ingenting gick sönder, utom möjligtvis en liten tråd i vanten. Vilket förövrigt, inte gör någonting då vanten redan ser ut som den gör 🙂
 
Nu över till något helt annat. Åkes favorit smör har alltid varit Flora, och för något år sedan så byttes ju denna Flora ut till Milda, men det var sagt då, att det bara var namnet som ändrades, annars var allt precis likadant.
Så nu har han haft det smöret sedan Flora försvann från hyllorna. Ni som nu hängt med vet att Flora idag, åter finns på hyllorna, en gammal favorit har kommit tillbaka….men varför?
 
Smaken och lukten är exakt likadan, men innehållet, hör och häpna, är inte likadant som dom sa då Flora försvann, det var ju bara namnet som byttes ut. Näpp, Milda, det röda paketet är nyttigare, med bara 60% fetthalt gentemot Floras 80%. Samt att Milda innehåller Omega grejs och andra nyttiga saker. Till sist, ännu en sak som gör att Milda faktiskt är bättre, det är också billigare. Så jag kan då inte begripa varför dom ens ids göra en comeback på det smöret, om det inte är så, förstås, att dom tror att vi vill ha tillbaka allt som det var förut.
 
Exakt som dom gjorde då den gamla goda Nynäslimpan försvann, och man hade fullt sjå att hitta ett annat alternativ till den. Nu finns den igen…men skivad i dom tunnaste skivorna vilket gör att limpan bara smakar kanter och torkar ut med en gång, så för vår del så får den ligga kvar på hyllan, sorry.
 
Idag ska jag och Nicco på förskolan och hälsa på, där jag praktiserade och där Nicco har sina första år, sen ska vi åka och shoppa lite inför kvällen, och Nicco ska ha sig ett linne. Dom ska uppträda med hennes street dance gäng, den 14/12 på sagateatern, och då behövs tydligen ett linne. Önskar er alla en fin fredag!

En otrolig men sann historia

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Det händer ibland, att vi sitter och surrar på jobbet, och ni vet ju hur det brukar vara, den ena historien leder till en annan och man skulle egentligen kunna berätta hur mycket som helst. Nu råkade jag få höra en historia som inte kan inträffa, ens en gång på miljonen, detta är du nog bara med om en gång i livet, och det händer definitivt inte alla.
 
Detta hände en av dom som jobbar hos ”chefen”, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Robban. Han var på den tiden det begav sig, lite på resande fot och hade väl varit ute på ett jobb och var på väg hem. Om jag inte missminner mig så utspelades följande händelse, någonstans uppåt, i landet.
 
Nå, Robban körde en sån där Mercedes, årsmodell äldre, med lite bulliga former och riktiga horn, framme i kofångaren. Han kom in till en stad eller om det kunde ha varit ett mindre samhälle och kom helt plötsligt på att han skulle ha varit och hälsat på en Bo Lage, det var i sista stund så han sladdade in på parkeringen, tvärnitade framför ett järnräcke som dom ibland har på parkeringsplatser och rusade in för att uträtta sitt ärende.
 
Han kom tillbaka till bilen, tog plats bakom ratten, lade in backen och gasade, bilen rörde sig inte ur fläcken. Han tittade i backspegeln men såg ingenting, provade att gasa lite till men med samma resultat, han klev ur bilen för att gå runt och se om något hamnat bakom däcken, men hittade ingenting. Han kliade sig nog åtskilliga gånger i huvudet för detta gav honom verkligen huvudbry, tills han gick runt bilen och kom dit fram.
 
Tydligen, mina vänner, så hade han inte bara en äldre Mercedes, utan även lite utslitna fjädrar, så när han tvärnitar så niger bilen ned med den följden att hornen framme i kofångare hamnar på baksidan av järnräcket. Exakt på millimetern, så han kände aldrig någon stöt eller annat då bilen hakades fast. Sedan, efter nigningen så åkte ju bilen upp och där satt den, som i berget.
 
Jag höll på garva ihjäl mig då han berättade denna historia, nu kom han inte loss på egen hand utan fick hjälp av ett gäng killar som stått bredvid, men det var inte tvärenkelt att komma därifrån, dom fick gunga bilen samtidigt som Robban satt i och skulle gasa vid precis rätt tillfälle. Det löste sig till slut och detta lär han aldrig få uppleva en gång. End of story!
 
Idag ska jag iväg och hälsa på en gammal vän, sen ska jag och morsan ner på strömpilen, gissar att dagen kommer att försvinna i ett nafs så det är väl bara att sätta igång och göra någon nytta. Önskar er alla en fin tisdag!

Helgen som gick

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Vi kom ner till Järlåsa strax före fem på fredagskvällen. Inget strulande utan det var bara att följa med trafiken, tre stopp blev det med lunch macka och andra pauser. Här är vi i Sörbränningen, det såg jättefint ut med alldeles knallgula vass strån, men på bilden syns det inte lika bra:
 
Morsan, farsan, lillasyrran Emma och hennes sambo Johan, var redan framme, då vi kom. Vi käkade middag, drack kaffe och surrade så fredagen försvann i en hast, dessutom blir man väldigt trött av att sitta i en buss en hel dag, med allt ljud och sånt.
 
Sally verkade då helt oberörd av alla människor, hon ler åt allt och alla, det spelar ingen roll vem det än må vara. Jag tror jag har hört henne grina till lite, tre gånger på hela den tiden vi var där. Hon är en väldigt förnöjsam och glad tjej.
 
Lördagen blev lite hetsigare då alla skulle utfodras med frukost sedan bar det iväg till Järlåsa kyrka, som ligger en tre kilometer därifrån. Kyrkan är gammal och jag tycket att prästen sa att där hade dom döpt barn ändå sedan 1680. Vi var ca 54 stycken därinne, Emma och Johan var utsedda till gudföräldrar och prästen sa att i och med det så hade dom förbundit sig att bjuda på glass, varje år, just den här dagen, och att dom bodde i Umeå skulle inte vara någon ursäkt, man kan beställa saker via nätet.
 
Dessutom sa han att hädanefter, på dopdagen, så skulle Sally få äran att välja vilken mat det skulle bjudas på därhemma, och skulle han råka på komma förbi till dom på dopdagen och det står fiskbullar med hummersås på bordet så skulle han veta att Sally inte fått välja, hm, ordningsam präst det där 🙂
 
När han sedan blötte ner henne med vattnet så gnällde hon till lite:
 
Och efter det hissade han upp henne över huvudet och det gillade hon skarpt, som synes:
 
Sen var det vidare färd till församlingshemmet där det bjöds på smörgåstårta och dricka, till efterrätt blev det kladdkaka och kaffe. Theresé hade suttit och klippt små kaniner till servetterna och dom började helt plötsligt på försvinna från borden:
 
Fast jag vet vem som var den skyldige, Nicklas, min brorsson, han ville ha sig en samling kaniner och det fick han förstås:
 
Dopet avslutades med presentöppning…av Theresé och Anders, då Sally gett upp och lagt sig för att sova. Hon fick fina presenter, både leksaker, smycken och tovade skor, samt pengar, förstås. Detta var presenten hon fick av oss, fast det lär väl dröja ett tag innan hon fixar att ta sig fram på den:
 
På kvällen blev det middag för tretton personer, lillbrorsan med familj följde med ner till Theresé och Anders så vi var några stycken där, sen blev en promenad bort till deras nyinköpta mark med medföljande hus och gäststuga. Det ligger en 3-400 meter nedanför deras nu befintliga hus.
 
Nu hinner jag inte skriva mer, det är frukostdags, får återkomma med en liten fortsättning sedan. Ha det gott!
 
 

Försök parkera i 150, i garaget!!!

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Vi såg en del på kanal tio igår kväll, den där sportkanalen som vi nu fått för ett tag sedan. Dom visar en hel del motorsport där, igår testade dom olika sportbilar på vägarna. Jag tittade på den kanalen någon dag i förra veckan, och då var det små flygplan som tävlade.
 
Dom flög i en snitslad bana ovanför vatten, dök ner och emellan två hinder, tiltade planet så det ibland åkte med vingspetsen rätt ner mot vattnet och den andra rätt upp i himlen, för att nästa gång flyga rakt igenom, med till synes, nästan ingenting att spela på. Jag sa till Åke att det borde ju vara som att köra in Capricen i garaget, i 150km/timmen, då gäller det att veta vart du har backspeglarna.
 
Jag och Nicco ska ta med morsan på Coop idag, jag sa till Nicco att då ska vi ta Camaron, hon har aldrig åkt den, just sepass sett den, och ska hon nu ha skjuts så får hon inget val 🙂
Sen skrattade jag och sa att egentligen, hade det varit hur kul som helst om man var in där och handlade, sedan, när man kom ut därifrån så drar man på sig skinnhandskarna, sätter på sig fyrpunktsbältet och sist hjälmen. Tror ni att folk skulle tro att det brunnit någonstans? Sen, för att riktigt spela Allan, så puttrar man iväg i 20. Haha, fast då skulle man ha någon som filmade dom som sett vad man höll på med.
 
Nicco sa hon hellre cyklar dit bort, då tyckte jag att vi skulle ta hårvax och vaxa hennes hår så det står ut rätt bakåt, precis som om vi kört i 200 med öppna fönstren, bort till Coop, sedan kunde även mormor få låna lite vax. Jodå!!!
 
Det var lördagen det, inget speciellt förutom Åke som fortfarande måste ligga under bussen. Nu är det rost som ska fixas. Vi körde inte heller skogscruisingen igår, men det hade varit god uppslutning dit med över 50 bilar, så dom hade säkert en trevlig dag. Vi får se hur det ser ut nästa år. Staflund ringde ju i fredags för att säga att Fällfors blev inställt men att dom tänker försöka satsa på en eventuellt tidigare start nästa år. Det beror väl på väder, funktionärer och hur långt dom kommit i utbyggnaden däruppe. Det ska dit betongmurar och fasta läktare. Det kommer att bli hur bra som helst. Nå, nu önskar jag er en bra och stillsam söndag!
 

Zapparens häxmästare

Av , , 2 kommentarer 5

 

Nu har vi ju fått en till kanal, på tv. Tian, en sportkanal, och för vår del lät det väl inte så där jätte intressant så jag har inte brytt mig om att installera den. Men nu råkade jag nämna det för Åke och jag läste dessutom att det skulle visas från formel 1 så han undrade hur man gjorde för att få in den på fjärrkontrollen.
 
Jag satt där och zappade runt i menyn, hittade rätt justeringar och letade upp tian, men sen…
 
Det finns nämligen inget val att spara kanalen, det gick åt några hjärnceller innan jag fick kanalen att fastna, men då…
 
Helt plötsligt var tian på ettans plats och ettan var borta. Fipplade på, hittade igen ettan och nu hamnade tian på sexans plats. Så där höll både jag och Åke på i flera timmar. Nu har vi alla kanaler där dom ska vara men, nu kan man inte längre trycka på uppåt knappen för att byta kanal, gör man det så hamnar man oundvikligen på kanal sex, så det blir att byta kanal manuellt. Men se tokig, men absolut inget ovanligt!
 
Jag åkte upp till morsan igår, farsan var i älgskogen, dom har skjutit ytterligare tre tjurar i lördags och igår eftermiddag var det dags att ta hand om en del av allt kött som hänger där. Eftersom vi snart ska åka ner till Järlåsa, på dopet, så blev det en del prat om just dop, jag sa att jag aldrig sett ett kort från mitt dop så hon hade plockat fram fotoalbumen, och där fanns en bild på en ”trött” mamma som håller i mig, jag har nu ingen dopklänning på mig, och det var egentligen den vi var ute efter, men antingen hade hon inte hunnit sätta på mig den då kortet togs eller så hade hon befriat mig från den långa saken:
 
Nu blir det ingen bra skärpa på kort som man tar med mobilen, från ett vanligt kort, men man kan ju ana hur det skulle se ut. Kolla in vilken "hög" frilla mamma har 🙂
 
Kunde inte låta bli att ta ett där jag står ute på gården i Jockmock också, det är min mammas barndomshem.
 
Inte Jockmock som ni nu tänker på utan det finns ett Jockmock i Malå, på andra sidan av Lainjaure sjön, mitt ute i värsta skogen. Där är hon född och bodde tills hon fyllde 15 år, då flyttade dom till Lainjaure udden, där vi nu har våra stugor.
 
Nog om detta, nu ska jag få upp Nicco ur sängen, hon har sovmorgon men ville duscha så då är det bara dags att kliva upp nu, om hon ska hinna. Önskar er alla en bra dag!

Dubbla glasögon, höksyn!

Av , , 2 kommentarer 3

Ska börja med att tacka Nicco för min nya header, snygg tycker jag, tack tack!!!

Morsan bjöd på fika igår och det var inte bara jag och Nicco där utan lillasyster Emma och hennes sambo Johan samt farsan, var också där. Det blev provning av solglasögon som morsan införskaffat på Coop, det är såna som man kan ha sina vanliga glasögon under.

Emma skulle prova men hade inte sina glasögon med sig utan linser, så hon tog på sig morsans glasögon under, och vips, så sa hon att hon fick höksyn. Det bådar inte gott om man har både linser och vanliga glasögon på sig…samtidigt, och ser bra. Fast då var vi där igen, man får ju inte eller rättare sagt, man ska inte se hur bra som helst, tyvärr.
 
Och när hon nu nämnde detta om att låna glasögonen, även fast det nu var ett skämt, så var det faktiskt en gång i tiden då vi bodde på Mariehem som jag hade provat morsans glasögon och tyckte att jag såg perfekt då jag hade dom på mig. Själv hade hon köpt ett par nya glasögon så hon sa Jamen låna hem dom, och se hur dom känns. Vilket jag nu gjorde.
 
Jag gick runt i lägenheten och kikade på alla detaljer och saker som man inte noterat förut, rundar hörnet i hallen och kommer in i köket, ser köksbordet som helt plötsligt står och lutar. Nämen va f-n, säger jag högt, hur kan bordet luta??? Jag gick fram och kände på skivan sedan kollade jag under bordet på benen precis som om ena benet helt plötsligt skulle ha blivit kortare…då gick hissen upp, hamstern hade hittat sitt hjul igen, hästen hade kommit hem till stallet och alla bestick fanns i lådan, det var ju glasögonen som gav mig en förvriden syn och på längre håll så blev bilden vriden. Hahaha, ja det finns nog en orsak till varför man inte ska låna eller ta efter andras saker, vilken tur att vi har optiker.
 
Nu ska ni få en liten titt på Theresé och Anders nytillskott, tjejen som vi nu är stolta morföräldrar till, och Nicco förstås, en stolt moster:
 
Önskar er alla en fin dag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten