Etikett: morsan

Loppis runda

Av , , 2 kommentarer 3

Nu har vi varit på retur centrum i Vännsby. Massor med saker från golv till tak. Jag köpte oss en ny vissel Johanna (kolla Jan A, jag kom ihåg, den heter inte pip utan vissel), den ser ut så här:

Så blir det nu gott kaffe i denna så åker vår gamla kanna i soporna.

Hittade även dvd med Seinfeld, säsong 1-3, så dom köpte vi också, tror ni vi kommer att drömma om Stålmannen efter man sett på dom 26 timmarna 🙂

Sen fortsatte färden till Vännäs och efter det tog vi en sväng förbi loppisen i Överboda. Där jag gjorde ännu ett fynd, i mina ögon, sex såna här koppar med åtta tillhörande fat, för en hundralapp. Gefle Sweden är märket.

Nu är det Camaro för Åkes del, själv åker jag och Nicco upp på m-hem och fikar med morsan.

Maskar

Man ska aldrig titta ner då man är ute och går vid regn. Maskar som ligger på asfalten i miljontal, huvva. Till slut kan man ju bli nipprig. Vet en gång för flera år sedan då jag skulle följa med Nicco till skolan, hon satt på cykeln och jag gick. Vi hann inte mer än några hundra meter då hon skrek till och höll på ramla av cykeln, hon hade upptäckt alla maskar som krupit upp från jorden och lagt sig så där lämpligt på vägen. Titta inte ner sa jag, men hon vägrade cykla mer den dagen.

Jag har ett annat minne av en stackars mask som mötte sin baneman (jag) alldeles för tidigt i livet. Jag var väl en så där 7-8 år och hade stött på den största masken jag någonsin sett. Givetvis ville jag behålla den och tog med den hem, fixade en burk som jag lade ner lite jord och nån pinne i, sedan placerades masken i burken, och sedan fick den en hedersplats nedanför min säng.
 
Ett av problemen var att vi skulle åka till stugan på sommarlovet, och när vi åkte dit så var vi där hela sommaren, från skolan slutade till den började igen. Masken glömdes bort då vi åkte iväg, inga hål hade jag gjort i locket och den gick en fruktansvärd tid till möttes.
 
Så även vi, då vi kom hem efter 2½ månad. Jag upptäckte burken då jag klev in i mitt rum, masken hade blivit ännu större än han hade varit, en stor vit sak hade vuxit ut mitt på masken och två långa spröt stack upp från den. Hm, och inte kunde jag heller låta bli att öppna burken….WHY??? Det fattar ju alla att det stank nå fruktansvärt, fy för den lede. Nä, inget mer masksamlade blev det för min del. Kanske lika så bra för alla kvarvarande maskar.
 
Jag, Ingegerd och Kerstin var ute på en runda igår. Vi började ute på Teg Trädgård för att kolla in plantorna, tyvärr var vi ute för tidigt och blommorna var för små, Kerstin hittade inte heller det hon var ute efter.
 
Färden fortsatte sedan till Ersboda och Sportlagret där jag hittade en regnjacka till Nicco. 199:- för en softcell jacka, det får man nog inte säga något om, tyvärr var den för kort i armarna och vi få åka tillbaka och se om vi hittar en större storlek. Och hon som ville ha just den där…typiskt.
 
Sen åkte vi upp till Café Vaniljdrömmen där morsan mötte upp och vi gick in och tog en lunch där. Jag blev bjuden av Kerstin, jag, tackar tackar! Satt och surrade bort en stund och innan vi åkte hem så var vi in på Willys och handlade lite såna där nödvändiga saker till kylskåpet.
 
Jag hämtade sedan Åke på hans jobb och vi for ner på Meca där generatorn till Volvon hade kommit in. Vi frågade om framlysen till Camaron men den storleken vi är ute efter har utgått från sortimentet, är det nå typiskt då? På kvällen gick Åke ut och satte dit generatorn så nu ska det inte finnas nåt mer fel på Volvon, ja, förutom att han skulle sätta fast ljuddämparen lite bättre.
 
Nä, nu ska jag koncentrera mig på struktur ett tag, struktur i jobbsökandet, ni får ha en bra dag och hoppas att regnet håller sig borta, inte så troligt, men hoppas kan man ju alltid.

Chockerande…

eller inte. Åkes bil, ni vet den där "fina" Volvon som vi åkte ääända ner till Övik för att köpa, den fick bogseras hem igår. Generatorn har pajat. Men det gör ingenting, vi är så vana nu att man blinkar inte ens med ögonen längre. Åke får ta en sväng förbi skroten idag och se om dom har någon generator liggandes annars får vi väl kosta på en ny, så är det bara.

Jag fick i alla fall hämta min framskärm till Camaron igår, den låg på bussgodset och väntade. Tyvärr var den inte i så bra skick som vi hoppats på men den är inte på långa vägar så ihop skrynklad som den vi hade. Den här går att fixa till med lite jobb, och för det priset får man inte heller klaga. Så den här helgen blir det nog fullt upp med att få ordning på Camaron, kanske åka upp till Norum och få fram bussen etc. Det är mycket nu!
 
Jag var på trygghetsrådet igår och hon skulle hjälpa mig att få lite struktur på min vardag och jobbsökeri. Det är nu inte så tvärlätt då det gäller mig. Jag har ett smärre problem med att komma ihåg vad företag heter och vilka jobb jag har sökt, det är verkligen rörigt. Jag känner dessutom själv att det inte beror på slarv eller ovilja från min sida, jag vet bara inte. Men förhoppningsvis så ska jag nu komma på ett system som kan vara till hjälp och kommer att underlätta.
 
Annars var det en trivsam dag igår, varm som sjutton men det vet ni ju allihop redan, lite svårt att missa det om man nu inte legat och sovit hela dagen. Ingegerd bjöd på kaffe och vi satt därute och surrade. Ni hör va, vilken gård man bor på. Kaffe varje dag och grannar från höger till vänster. Faktiskt ganska roligt och jag tror inte att det ser ut som det gör här, på många andra gårdar runt stan. Att dom kallar oss för trädgårdssällskapet är egentligen aningens missvisande, då det bara är några få som håller på med plantering. Nä, vi skulle få komma på ett annat, hm…grannskapet, kanske?
 
Nå, idag blir det en promenad med åtminstone Kerstin, Janne är inte med alla gånger, och sen kanske man skulle ha hört om morsan är hemma så jag får hämta mina saker som Theresé skickade med dom upp hit till Umeå. En sväng förbi Coop får det också bli, och tjopp så hade den fredagen passerat. Ja, jag får nog hämta hem Åke från jobbet också, jag skjutsade ju dit honom imorse. Ni får ha en bra fredag!

Inget strömpilen här inte

Av , , 4 kommentarer 4

Det blev inget strömpilen eller besök hos min vän, hennes son mådde inte så bra idag så vi skjuter på det ett tag. Däremot blev det att hämta upp morsan så följde hon med och handlade på Coop istället, sedan bjöd hon på lunch..på ett ställe vars namn jag inte kommer ihåg, annat än att det börjar med Café Vanilj…

Det ligger på Marieberg och drivs tydligen av och med funktionshindrade människor, dom håller till i servicehuset, precis mitt emot Tenton.

50:- kronor för en jättegod paj, och tog man vatten till den så bjöd dom på kaffet. Dom bakar bullar, kakor m.m. och man får välja om man vill ta en fika där eller köpa med sig något hem. Rekomenderas vamt.

En ”riktig” Robinson borde…

Av , , Bli först att kommentera 2

Robinson är ett ämne som kan diskuteras i evigheter. I allra första början så var det intressant att följa med och man visste aldrig vad saker gick ut på, den näst sista Robinson följde jag med i lite så där, och denna omgången struntade jag totalt i.  Man ledsnar på hela upplägget och vinnaren är oftast den som slingrat sig ur alla jobbiga situationer och egentligen, om dessa vinnare verkligen skulle ha varit strandsatta på en öde ö, skulle dom då ha klarat sig?

Det är väl vad en ”riktig” Robinson vinnare ska vara, en överlevare och fixare. I alla program så har det funnits några sådana, men dom har bara fått hänga med en stund, man har sugit ur deras kunskaper och sedan skickat hem dom. Nä, om jag ska se en annan säsong av detta (om det nu blir någon fler) så får dom ändra på konceptet, rejält.
 
Skulle vara kul att se vilka som ställde upp om vinnaren av hela tävlingen fick stanna kvar, alldeles ensam på ön i en månad efter tävlingens slut, och där skulle han/hon få klara sig på egen hand, utan tv team eller annan uppassning. En kommunikations radio var det enda som fanns att tillgå och uthärdades hela tiden utan gnäll så fanns det en summa pengar att hämta efter månaden hade passerat. Fast med dessa regler tror jag inte att det fanns någon som ställde upp. Ibland har man ju verkligen funderat på vilka som sökt, när det första dom gör då dom landat på ön är att fundera på vad dom ska äta och blir förvånade över att det inte finns så mycket att välja på.
 
Från det ena till det andra. Jag och Jennifer åkte upp till morsan igår och drack kaffe. Åke mekade med bilen hela dagen och jag var sugen på att testa om Cheven nu skulle starta en gång till. Och ja, det gjorde den, det måste ha varit slut på soppa och inget annat. Nu finns det dock ett annat problem. Vindrutetorkaren på passagerarsidan gick sönder…i molekyler. Åkte förbi verkstan för att höra om Åke kunde fixa ihop den men det gick inte, den var för trasig, svängde in på Preem och där fanns det ingen att köpa. Han sa att det var en utgående modell men eventuellt skulle han kunna ta hem en om han fick regnumret på bilen. Eller så får man byta ut själva grejen på armen, så den passar dom nuvarande torkarna. Vi får se om Åke kan hitta någon i Vindeln, det är inte helt uteslutet.
 
Väl uppe på Mariehem så fick jag ett mms från Theresé, en bild på hennes BMW, stående i sidled i en stor snöhög vid sidan av vägen med texten, se vad jag har gjort idag. Hon var på väg in till Uppsala för att gå på en antikmässa, och fick sladd på bilen som snurrade tre varv och åkte sedan av vägen. Tur sa jag att det inte var en sten eller ett träd där, utan hon landade mjukt men hon tog sig inte därifrån på egen hand utan fick ringa efter hjälp från en kille som hon känner som råkade ha en traktor eller vad det var, ståendes en bit bort. Kom osökt att tänka på vad jag skrev i bloggen till henne då hon kommenterade våra bilar, säg inget skrev jag, nästa gång är det din bil det gäller. Och nu fick jag ju nästan rätt.
 
Nu vankas det frukost innan morgonpromenaden i kylan…brrrrr, det går kalla kårar efter ryggen bara av att tänka tanken. Men det är väl bara att ta på sig dubbelt av allt. Ha det gott!

Femöres kola och Jenka

Av , , 6 kommentarer 4

Jag kopierar min text här och sätter ut den på min sida på netdoktor.se, där får man också en del kommentarer på det man skriver. Igår, apropå min blogg om tuggummi, så var det en som efterlyste namnet på tuggummit i svart och gult papper, tuggummit i sig var med lakritssmak.

Jag visste med en gång vilket tuggummi hon menade men att komma på namnet var lite klurigare. Det första som poppade upp var Jenka, och jag vet att det inte var det, men jag brukade nämligen köpa ett Jenka och ett sånt där lakritstuggummi.
 
Gjorde en del ärenden, var på strömpilen, hem till morsan och drack kaffe, till Annika och lade in räkningar på datorn, när jag så kom hem, bärandes på alla påsar så kom plötsligt Jenka fram igen och direkt efteråt Shake. Visst är det lustigt att ett namn eller plats kan vara helt bortblåst för att sedan dyka upp från ingenstans? Kanske inte skulle vara speciellt lustigt om det aldrig dök upp heller, ett tydligt tecken på dåligt minne. Men hjärnan verkar arbeta på sitt håll utan att man är medveten om det för att sedan ge ett tecken på att den arbetat klart och ger en sitt svar. Ganska bra, faktiskt.
 
När jag satt hos morsan så sade jag vad jag bloggat om och då blev det mer prat om godiset från förr. Vi gick en liten nostalgitripp bland godsakerna, 5 öres kolan som då var mycket större än en vanlig kola idag. Jag kommer ihåg att på slutet av 5 öringens och 5 öres kolans livstid så fick man bara köpa kolan för att fylla upp till närmaste enkrona eller femtio öring. Hade man handlat för 1.95 så fick man ta en kola. Förstår egentligen inte varför, vad hade det för betydelse, huvudsaken för kiosken borde ju ha varit att få sälja sina saker och få sina pengar?
 
Morsan berättade att min morfar plockade kåda från ett speciellt träd, och det fick dom ha som tuggummi. Hon tyckte att det var ganska gott, lite träsmak på och hårt till en början men när dom tuggat tillräckligt länge så funkade det alldeles ypperligt. Hon kommer däremot inte ihåg från vilken trädsort han tog kådan ifrån, kanske någon av er som vet?
 
Idag är en oskriven dag, eller oplanerad kan man också kalla den men garanterat är att den kommer att svischa förbi lika fort för det. Ni får ha bra lördag!

Goda nyheter!

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Så fick man äntligen komma med lite goda nyheter och nu är det officiellt och jag har tillåtelse att berätta, vi, alltså jag och Åke ska bli mormor och morfar, och Jennifer moster, till sommaren. Theresé hade med sig ett farsdagskort som hon lämnade fram till middagen i förrgår, där det stod Grattis på farsdag men nu ska du bli morfar!
 
Jag sa, förstå nu vad vi ska skämma bort det barnet, och det behöver vi inte lida över heller. Jennifer erbjöd sig att vara barnvakt och skulle säkert ha följt med henne hem redan nu, för att planlägga nedkomsten.
 
Theresé berättade detta för mormor och morfar i tisdags, då Emma fyllde år, morsan höll på tappa tallriken hon satt och höll i samt att ett fågelbo är litet i jämförelse med hennes mun som den såg ut då 😮
 
Hon blev överlycklig och jag kom ihåg vad min ingifta moster sa att hon hade gjort då jag ringde för att tala om att Theresé var född. Dom var då uppe i Malå och hon kommit nedrusande över potatislandet och viftat med armarna samt skrikit –JAG HAR BLIVIT MORMOR! Sen hade dom åkt ut med bilen på nåt ärende och Ing-Mari hade fått stanna bilen när dom mötte någon gående så hon hade fått skrika åt dom med, att hon blivit mormor.
 
Lillbrorsans pojke är född på min mammas födelsedag och nu är tydligen detta barn beräknat till min födelsedag, det skulle vara kul om det blir så, men lite kan man bestämma om det.
 
Idag är jag ledig, sorry Annika, du får ta kontoret själv idag, med alla papper, sladdar, datorer som ska komma på plats, men själva flytten har ju gått otroligt bra trots alla saker som ska med. Jag ska roa mig på Expo, egentligen hade jag tänkt åka och ombesikta bilen men av någon fruktansvärt konstig anledning (jojo) så lyser helt plötsligt bromslampan, får se om Åke kan fixa det ikväll så jag kan åka dit imorgon, det vore ju snöpligt att åka dit för en sån sak då det är höjden på lyktan dom ska efterbesikta. Sen är det kurskväll ikväll, mer om detta imorgon. Ha en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten