Etikett: mygg

På plats…

Av , , 6 kommentarer 8

Första ”riktiga” semesterdagen, var då inledd, och den började riktigt bra. Solen sken och inte en endaste broms, så långt ögat kunde nå, myggen var milda och inga andra kräk fanns framme, ja, förutom renarna då. Dom springer nästan runt husknuten här, Winstone har ännu inte lyckats se någon, men han vädrar och han hör bjällran då dom kommer.

Kusin Jenny och hennes man hade vägarna förbi och dök in på eftermiddagen, lagom till kaffet. Det var 11 år sedan hon var här, så det var ett tag sedan. Vi satt ute till middag och sedan kvällskaffet, dit vi bjudit in farbror Sam, också.

Sam som förövrigt var här, tidigare under dagen, och gjorde i ordning lite ved och svor åt råttorna som sprang runt benen på honom, dom hade väl gjort sig ett litet tillhåll i vedhögen hans. Nicco och Gustav såg en uggla, sent på kvällen, och det är väl som dom brukar säga, gott om ugglor om det är råttår, då har dom buffé hela dagen, gratis.

Men nu kan man säga att den bra, semesterdagen, började dala ut, myggen var ettriga som tusan, knotten ville se lite blodvite, och sen, kom regnet. Tur att vi har tak över huvudet, så vi parkerade oss inne i stugan och spelade ett parti Chicago. Gustav och Nicco testade kanoten och fiskespöna.

Och nu på morgonen så har Jenny och Fredrik och deras gulliga, speedade vovve, Jojka, dragit vidare, på väg mot höga höjder, dom ska fjällvandra i Kebnekaise, så vi får önska dom lycka till…vi har ju en gång provat på att vara där, och jag vill minnas att dom myggen, inte alls var att leka med.

Och nu när vi ändå är inne på ämnet mygg, så kan jag säga att jag deklarerade krig mot dom, 4 i natt. Då hade jag försökt ignorera dom i 30 minuter, men det går ju inte. Dom hamnade till och med under täcket, och hittade av att bitas. Så jag steg upp och fixade in en myggdödare i uttaget och uttalade en liten förbannelse över dom, och se, efter en timme var det tyst och lugnt igen. Aldrig mer går jag in i bussen och lägger mig utan att först ha satt igång myggdödare en timme innan, minst.

Längst ner på Udden, där vi nu är, så binder fastlandet ihop, Udden med en liten bit väg, sedan fortsätter Udden en kilometer ut i sjön, så här ser det ut, själva förankringen 😀

Foto2567 Foto2568

Sjön är verkligen vad som gör denna plats till vad den är! Önskar er alla en trevlig torsdag!

 

 

 

Spännande, spännande…

Av , , 2 kommentarer 13

 

Gjorde en snabb check bakåt i tiden, nämligen till 1/6-2012, då skrev jag bland annat om fil… igen. Jag som tänkte skriva (och nu gör jag ju det) att jag tycker att någon ska ”uppfinna” en långfilssked.
Ja, en helt vanlig ordinär sked, och en tallrik långfil, kan ibland vara spännande att äta, hälften rinner ut innan du fått in skeden i munnen eller så får du vänta med filen hängandes och droppandes under skeden, till det slutat, och det kan ta tid det.
Egentligen skulle det inte gå under uppfinning, skeden finns redan, men den här skulle måsta ha lite djup i sig, och det hittar man inte idag… vi har ett gäng gamla matskedar, men dom är så stora så man får nästan mardrömmar om man tänker på hur stor i käften dom måste ha varit, som använt dom (skämt).
Jaja, filskedar är nog inte ett världsligt problem, men kanske ett tips till Norrmejerier 🙂
Jag skrev också då, för ett år sedan, att jag varit ute med mamma i Camaron, jag skjutsade henne ner på stan, men det skulle då inte funka idag, den har ju som sagt var stannat på driven, går inte att backa eller lägga in neutralen, skulle i och för sig vara spännande det med, att fara ut och köra och se vart man hamnar, hehee…
Annars på Västerslätts fronten intet nytt… vi satt ute till efter nio igår kväll, drack cider, öl, kaffe, riktigt skönt. Inga mygg här, konstigt nog. Men i förrgår då jag först hämtade Winstone från I-20 skogen (där han och Nicco går valpkurs) så blev man attackerad av ett gäng blodlystna mygg.
Och då jag senare på kvällen hämtade hem Nicco från Nydala, noterade jag att samma kräk fanns därnere. Så nu håller det på vara dags för mina nya dekaler:
Har bara inte bestämt mig vart eller på vilken bil den ska hamna. Önskar er alla en fin lördag!

Små små husdjur, eller…

Satt ute under markisen imorse och tog morgonens första kaffe, tävlingsgrannen kom över samt hans påhejare. Grannen undrade om det var myggkonferens här… ja, inte otroligt med tanke på anstormningen av dom.

Mja, sa påhejaren, jag vet då vart dom flesta av dom är, och pekade på sin vw buss, och därinne är dom blodstinna, baktunga med ett dovt surrande och vill ut, själv lider han numer av anemi (blodfattig med andra ord).

På förarmötets slut undrade Roger (bilansvarig) om dom skulle nämna husdjuren som finns härute. Vadå, sa depåchefen, menar du myggen??? Nja, det finns tydligen fler djur inom området, nämligen en liten renfamilj. Får väl se om dom får undan dom från platsen, skulle ju inte vara kul om en sån klev ut framför bilen just innan mållinjen.

 

Mycket grymt… jag vet, men håller inte med

 

Vaknade upp till ännu en solig dag i stugan… bra, det behövs. Vi åkte ju till Arvidsjaur igår, och då var det rätt så mulet här, men solen började skina däruppe och sedan blev det sol för hela slanten, även här. Jag följde med Nicco ner till badstranden, hon ville bada, och jag höll på dö av värmeslag, solglittret på sjön kändes som ugnsfolie… typ, och då var klockan ändå över sju på kvällen.
Vi satt ute och visst är det konstigt, är det varmt och soligt, sitter man på altanen för att slippa myggen, men då kommer bromsen istället. Om man går ner på gräset och speciellt på kvällen, då blir man överbelamrad av knott och svidare, men i samma sekund som solen försvinner, så försvinner även dessa småkryp… hu, vart då, faller dom ner i gräset och somnar eller vad händer? För det går som i ett trollsslag.
Konstigt är det också, även om det är tacksamt, att broms, svidare och knott, inte bits inomhus, varför? Är det för att dom är som små vampyrer men tvärtom, dom måste ha sol och fria ytor för att kunna arbeta och utföra sina blodiga uppdrag, man kan ju undra.
Och apropå broms, Rickard, som sprang runt och jagade dom med en tidning blev imponerad av Åkes sätt att dräpa dom på, han tog helt sonika bromsen mellan tummen och pekfinger och klämde åt, och han tömde snabbt stugan på otygen.
Dessa odjur har aldrig varit mina vänner, jag hatar dom, och min morfar tyckte nog inte heller om dom. Läs nu inte detta om du tycker att dom är gulliga, ulliga, fina smådjur som aldrig gör en fluga förnär. Min morfar, plockade också dessa otyg mellan tummen och pekfingret, sedan stack han fast ett torkat höstrå, i baken på dom, sedan fick vi kolla in vad som hände då han släppte dom. Wrooom, rätt upp som en raket och sedan rakt ner som en pannkaka. Så gick det för dom, grymt tycker säkert många… killigt åt dom, tycker jag.
Idag åker vi till Fällfors, planerna är att ta oss härifrån vid tre tiden, och sedan kan vi bara hoppas på att vi slipper regn och blöta, hoppas hoppas hoppas!!! Och på tisdag, packar vi sedan ihop och åker hem för en dag, packar om, klipper gräs, kollar post och sedan åker vi ner till Järlåsa på torsdags morgonen. Så ser det ut. Ha det gott, allihop!

Vampyrer i släkten

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Apropå den antågande halloween dagen så berättade Nicco igår att hon faktiskt är en vampyr… bara så ni vet. Jamen borde inte vi vara det också i så fall, frågade jag? Nähä, sa hon, hon hade blivit biten en gång för länge längesedan, så längesen att hon inte ens kommer ihåg det. Aha, av massor med mygg då, sa jag. Ja, vet du inte det, myggen är ju mini vampyrer, kontrade hon. Så nu blev man ännu en lärdom rikare 🙂
Det var ju som poppis med såna där vampyrtänder då man var yngre, såna man kunde få i fem kronors automaten, om man hade tur. Det hade jag och min kusin Anna, som på den tiden bodde i Handen, utanför Stockholm.
Jag var där och hälsade på och vi hade gjort oss en tur till kiosken. Vilken lycka att få ett par vampyrtänder att stoppa i munnen, tyckte vi och vandrade iväg med dom, instoppade i truten och redo för uppvisning.
Nu råkade det stå tre barn utanför en trappingång och dom fick inte upp dörren. Dom var väl i åldern 5-6 år, gissar jag. Vi gick fram till dom och frågade artigt om vi skulle hjälpa dom upp med dörren. Dom tittade lite konstigt på oss och smet fort in i trappen då vi höll upp dörren. Vi gick några meter, vände oss om mot ingången, barnen stod med ansiktena tryckt mot rutan och då flinade vi lite så där lagom, så huggtänderna syntes på. Jag glömmer nog aldrig deras ansiktsuttryck… förlåt!
Nu sitter kattluckan på källardörren och det var då ingen sak att få dom till att fatta hur den fungerar. Dom for upp och ner som ingenting, skönt att slippa ha den dörren öppen alltjämt. Dessutom kan man låsa den så dom inte tar sig upp hit, vilket jag gjorde innan vi skulle i säng, och det begrep dom inte. En av katterna stod och klöste i säkert 10 minuter i tron om att luckan skulle öppnas, men inte då. Nå, det kommer väl säkert att bli till en vanesak det med. Dom kommer att höra då man låser luckan och då är det kört, precis som dom brukar höra då man glömt att stänga en dörr, för då är dom snabb som blixten.
Ha en fin söndag!

Osynliga insekter

Av , , 1 kommentar 6

 

Ska börja med att göra en liten efterlysning här, i kretsen av mina läsare. Finns det någon som vet av en ram till en Impala 66:a? Vore tacksam om ni i så fall kunde höra av er, antingen till min mejl, [email protected] eller så lämnar ni en liten kommentar så får jag automatiskt eran mejladress och kan vidarebefordra den, till personen som är ute efter ramen. Det är alltså inte vi som ska ha den utan en kompis son, som är i stort behov av den. Tackar på förhand.
 
Jag har hittat en kul liten burk, nere i källaren, här ser ni den:
 
Nu undrar jag om denna spray verkligen kunde vara så bra som dom vill påstå. Inte vill man väl göra myggen, osynliga, då ser man ju för fasen inte vem det är som biter en, då är det väl bättre om det vore tvärtom, det är användaren som inte syns, eller hur?
 
Jag brukar ändå ha ganska tur, när det gäller mygg, dom gillar inte riktigt mig så jag kan slippa lindrigt undan, värst är nog faktiskt alla broms som brukar snurra runt och störa en. Snacka om irriterande djur, och hur dom kan vara så liten och göra så ont, obegripligt. Blindbremsen som hugger en innan dom ens landat, det är riktiga små djäklar det.
 
Nå, det är kvar åtminstone en månad innan dom rackarna vaknar till liv så man ska väl inte ta ut något i förskott.
 
Efter jobbet idag har jag utvecklingssamtal på skolan, så får vi se hur det gått för Nicco och vad hon har för nya mål att komma med. Nu ska jag dricka kaffe och fix frukost, ni får ha en bra dag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten