Jo, jag plockade fram den lilla släktboken, efter att jag blivit kontaktad av Jerry Hallsten, från Duluth.
Han har undrat förut, om vi möjligtvis är släkt på nåt sätt. Han härstammar från Sverige. Och nu undrade han hur min pappas släktled ser ut.
Fast Hällsten kommer nu inte från han, som hette Lundström i efternamn, utan från min mamma. Så jag skrev namnen på min morfar Evert.
Hans pappa Johan.
Och Johans pappa, Edward, som var den som först tog sig efternamnet Hällsten, 1854.
Edwards pappa hette, Karl Abraham Ersson, född 1806, i Mensträsk. Sen kom en luddig förklaring från mig, att min pappa och mamma, är släkt med varandra, men på väldigt långt håll, så hur vi än vrider och vänder oss, så var det fel, då man som barn fick höra…Ja det där är så typiskt Hällstenarna. Eller mjodu, det där är så typiskt Lundströmmarna.
Mm, kanske inte så konstigt, vi var ju alla en del av bägge typerna, dubbelt upp, dessutom.
Vi kommer då uppifrån, det är Malå med omnejd. Arjeplog och lite åt det hållet. Och här kommer nu en underbart, fin bild, som Görgen Lindmark fotat och lagt ut i bilder i gruppen, vi som älskar Norrland. Helt apropå, vår släkt och härstamning. Ser ni vad jag ser, i bilden. Så coolt <3
På tal om FB, och som tidigare nämnt, Amerika, så kom denna bild upp i flödet, haha, ja det är inte alltid så lätt med språket.
Jag skulle säga nåt till Nicco, om detta igår, och så undrade jag hur fasen man ska förklara för en amerikan, vad vi använder för ord om örngott. Och vart tusan har vi ens fått det ifrån…från början 🤔
Eagle candy….eagly goodies, eh…
Vi diskuterade också hållning, och lungkapacitet. Igår kom nämligen, ett 3 års minne från min hälsoundersökning på Scapis, upp. Där hade jag fått veta att mina lungor skulle rymma 3.1 liter luft, beräknat på ålder, vikt och längd. Jag fick i mig 4 liter.
Och det kom vi in på igår, då Nicco kom hem från pistolskytte. Och berättade hur man skulle stå och hur man skulle andas och sänka armen och så vidare.
Jag filurade en stund och kom fram till att det måste vara bra att rymma mycket luft i lungorna. Och det är säkert av den anledningen jag inte sjunker då jag badar. Jag kan simma nedåt men åker obönhörligen upp igen.
Fast jag kom också fram till att det må ju vara bra, vem vill inte vara odränkbar.
Hoppas på en fin måndag, för er alla!
Senaste kommentarerna