Etikett: stopp

Jag tankevurpade, ordentligt 🙃😝

Av , , 2 kommentarer 19

Åke berättade om en händelse för…snart 50 år sedan. Han skulle beskriva vart han och en kompis, gömt undan en grej. Och det lät typ så här.

Ja, det var därborta vid Vårdcentralen och där var ett hinder. Här visar han med händerna, en trekant med armarna, och eftersom föremålet i fråga, var i midjehöjd, så tänkte jag att det där…hindret, var ganska högt. Speciellt med lutningen han visade.

Mm , sa han, då han såg min rynkade panna (ja jag vet den är rynkig sedan innan men rynkorna blev säkert 1/2cm djupare), det var ju ett sånt där hinder man går över…oh lord, nu blev det avancerat.


Mina hjärna gjorde ett antal tankevurpor, där jag skulle försöka reda ut, hur detta skulle se ut och VARFÖR? Ehh, vem har ett hinder, som man faktiskt ska gå över, var det en bro, fast vart har det varit en bro vid vårdcentralen?

Nä, stopp stopp, sa jag. Nu önskar jag att jag hade ritat det där hindret, så du får se vad jag ser, med din beskrivning, jag tror inte att den kommer att överensstämma med hur det faktiskt såg ut.

Åke skrattade till och se, han kunde förklara lite enklare. Hindret var inget man skulle gå över, utan det var ett hinder på en hinderbana…oj, ja då fattar ni att det kan bli missförstånd ibland.


Och tänk er om Åke varit med i Gäster med Gester….haha, spännande.

Fast jodå, jag vet, det är inte alltid så enkelt att förklara hur saker ser ut, speciellt om man kanske missar en liten detalj i beskrivningen. Och än värre, om lyssnaren har en aningens livlig fantasi.

Vi tog nåt gott till kaffet igår kväll. Winstone fick stå modell.


Sen skulle jag försöka få med Tano, men det är svårt att få dom synkade, eller att dom ska få plats på samma bild. Men man ser dom då.


Diskussionerna runt bilderna som Robban i Amerika, mejlade fortsätter på fejjan. Och nu la Anders Bostic Envall, ut en bild han tagit på en karavan, på väg ner till Övik, under bildandet av SHRA Övik.


Så roligt med äldre bilder, det var ju inte alla som hade en kamera med sig. Lite enklare idag, faktiskt.

Hoppas på en fin söndag för er alla och en ännu större önskan om att det INTE ska komma mer snö nu…STOPP det räcker ⛔❌

Det är inte varje dag…

Tillbaka till verkligen och arbetet igen. Kom hem vid åtta tiden igår kväll, men då hade vi gjort några stopp, lunch och middag, samt 2 affärer efter vägen, för att inte tala om Winstones rastningar, fast Åke medgav att det är bra att ha honom att skylla på, så han själv får ta sig en ryk 😀

Vi kom ifatt och körde om en TOP Doorslammer, och det är minsann inte varje dag man får göra det 🙂

013

TOP Doorslammers är snabba dragracingbilar och rekordet har tydligen denna mannen: Track ET Record-5,815 John Zappia, februari 2009, Track Record-247.25Mph (397.9 km / t) John Zappia, april 2009.

Vi noterade ett nytt hus i Övik, som vi missade på nervägen:

016 018 019

Mm, mja…nä, jag tyckte inte om utseendet på detta hus, balkongerna ser ut som små hissar, och färgerna, hm, är det för att matcha rören som går ut från Paradisbadet? Jaja, tur att vi slipper bo där, och dom som bor i huset ser ju inte själva utsidan, då dom är inne 😀

Nu är det frukost, kan ni tänka, och sen blåser jag iväg på jobbet. Ska se om jag hinner ner en sväng på giganten idag, måste köpa en ny, optisk mus, den här håller på vilja ge upp, den funkar ibland och andra gånger vill den ha ett trippelklick innan den fattar vad jag vill. Önskar er alla en fin tisdag!

065

 

Stopp i kanin…pang…lås!!!

Av , , 2 kommentarer 8

Förstår mig inte riktigt på det här med hundbajspåsarna som ligger och dräller…fortfarande, nu finns det ju tunnor utställda, om än inte lika många som tidigare.

Foto1503

Här, har det aldrig stått en tunna heller, så varför någon ids slänga dom där, i protest mot något, vet jag inte???

Foto1516

Det ser inte trevligt ut, det kommer att börja stinka, och, någon åker ju på att plocka upp dom, inte så trevligt då andra hundar varit fram och markerat påsarna.

Och apropå korv…ehhh, ja, typ, kolla in mitt masterpiece igår:

Foto1520

Vilket konstverk, haha, fast senapen skulle ju inte ligga kvar däruppe, den smetade jag ner och det bidde ugnstekt falukorv till middag.

Dessförinnan hade jag dock hunnit vara ner på stan och växlat in lite pengar till euro, jobbat 2 timmar, träffat Tina Florin på strömpilen, där vi tog en kaffe. Jag handlade lite och hann hem lagom till Mats Jonsson dök upp med slambilen, vi har nämligen haft ett stopp nere i källaren, i vasken, men det fixade han, tack så mycket för det!

Igår kväll satt vi härnere, Åke, Nicco, Andy och jag. Jag vet inte hur vi kom in på ämnet, men det kommer man väl ihåg, då man var ung…yngre, haha, och man hade sina små hyss för sig, som till exempel när man tycktes ha rätt, och det skulle på nåt sätt klubbas.

Vi sa alltid, och fråga mig nu inte vart det kom ifrån, *Stopp i kanin, pang lås, tusen gånger mer än du kan säga*. Och med dom orden, hade man ALLTID tusen gånger mer rätt, än den andre, spelar ingen roll vad den sa, efter just det där, stopp i kanin…

Ja, Nicco kom ihåg det, något hon då hade lärt sig av mig, och som hon stolt framförde inför hennes kompisar som tydligen stirrat helt oförstående på henne, och sedan klämt fram: Vad var det där då???

Inget dom körde med, tydligen, men jag lovar, det funkar…prova!!! 😀

Hoppas på en fin dag för er alla!

 

 

Hoolen hiner… inte

Av , , 4 kommentarer 5

 

Första stoppet blev vid det sedvanliga Karlssons i Morgongåva, en affär som liknar ÖoB, eller Dollarstore, fast kanske med lite andra saker. Det ligger inte så värst långt från Järlåsa, så man kan inte påstå att vi direkt behövde den pausen, men är det semester så är det.
Lunch intogs på Hakkegård i Hagsta (tror jag att det heter), jag gillar verkligen deras finurliga sätt att meddela att maten är klar. Man får en dosa med sig på brickan och då den sätter igång att både blinka och pipa så är just din mat klar.
Visst är det betydligt bättre än att man ska sitta och försöka höra vilken mat det är dom ropar ut och skulle du nu råka på vara döv eller höra sämre så ser du ju när det blinkar. En sån grej skulle kunna användas på andra ställen också.
Middagen passade att tas i Docksta och sedan rullade bussen lätt hem. Med vattentornet som riktmärke så kände man att vi var hemma.
Konstigt att det alltid har varit så, när man var liten och vi kom hem från stugan så blev det världens jubel då man såg vattentornet…det var hemma det. Och på nåt sätt så är det så även idag.
Två nyfikna katter stod och hängde vid dörren då jag öppnade den, dom hade nog allt hört då bussen backade in på gården, jag plingade på dörrklockan och *tjopp* så hade dom rusat in i hallen. Dom har bara haft det bra härhemma, med Birgitta som kattvakt, bussen kommer dom aldrig att börja gilla, tyvärr.
Det dröjde sedan inte länge innan himlen ändrade färg och det började regna, men det gjorde då ingenting, då fick man ju vara inne med katterna istället.
Näpp, nu sitter Åke redan ute och dricker av kaffet jag kokat, så det är bäst man ger sig ut om man ska hinna få sig nåt. Hoppas no får en bra dag, allihop, och Sally… Hooolen hiner inte här idag, inte just nu i alla fall, men den kan ju komma fram 🙂
 

Vatten, stan är full av vatten

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Såg en rolig älgvarningsskylt, på väg från Järlåsa:
 
Fast egentligen var det nog inte en varning för älg på vägen utan det ligger en älgfarm där.
 
Visst är det konstigt att resan dit ner och hem gick bra, men sedan…Kerstin och Janne noterade ett vatten läckage under vår buss, här på parkeringen, Åke hade inte sett vattnet, däremot så upptäckte han, dagen efter vi hade kommit hem, att pumpen till våra vattenkranar hade stått på hela natten…obra.
 
Sedan, på tal om vatten, så skulle jag göra i ordning termosen och diska undan lite kastruller igår kväll, då var det stopp i avloppet i köket, härligt!!!
 
Åke försökte sig på att få bort stoppet men lyckades inte så jag har skickat iväg en felanmälan så hoppas jag att problemet är löst då jag kommer hem. Man blir som ställd när man inte ens kan skölja av en disktrasa eller få undan disken.
 
Nä, nu hinner jag inte skriva mer, börjar jobba kvart i åtta och är inte riktigt färdig än. Ha det gott!
Maria Lundmark Hällsten