Såg ni dokumentären Hemligheten om skådespelaren Carl-Ivar Nilsson i SVT2 i söndags? Jag hade spelat in den och såg den i går kväll. Den berörde mig starkt.

Det är sonen Pontus som ger oss en varsam, men totalt utlämnande berättelse
om ett människoöde. Mot slutet säger han: “Det är alltid för sent när man ska
säga viktiga saker.”

Är det så? De flesta av oss försöker väl leva efter devisen: “Det är aldrig för sent…”, men vid närmare eftertanke vill jag nog hålla med om att det är ofta för sent…

Jag skulle t.ex. väldigt gärna vilja träffa en kvinna i dag som dog när jag var bara 10 år. Hon är en av dem jag skriver om och som vuxen har jag blivit väldigt nyfiken på hennes liv, hur hon tänkte och kände. Jag skulle också vilja tacka henne för det hon gjort och berätta hur mycket jag ändå höll av henne.

Det jag kan göra nu är att berätta om det jag minns av henne… och kanske det är så i alla fall att det är aldrig för sent…

Dokumentären sänds i repris den 14/1 och 16/1.