Marja

Den långa resan.

Närapå en skållad råtta.

Hu, jag höll på att skålla mig ordentligt i dag när jag skulle hälla ut potatisvattnet.
Min stelopererade tumme svek mig och vattnet skvätte ilsket över diskbänken och ner på golvet.

Tur att jag är snabb och smidig :=) så jag hann hoppa undan. Men jag kände den kokheta ångan som girigt ville åt mina händer. Det var riktigt nära ögat.

Man säger ju att de flesta olyckor sker i hemmet, så snälla, ta hand om er!

 

5 kommentarer

  1. Babs

    Så sant, de flesta olyckor sker nog i hemmet, jag har en viss förmåga att öppna köksskåpsdörrar, så ramlar något ner på golvet och jag tar upp det, för att sedan resa mig och pang en dörr i huvudet.
    Kram

  2. Sus

    Det var riktigt otäckt att höra! Nu får det vara nog, tummen räcker alldeles, inga fler eländigheter för dig BASTA.

    Jag har pratat med din hustomte, så nu ska han vara lite extra uppmärksam, sa han. Fast han sa ju att han var i närheten och gav dina ben lite hoppstyrka och hade städat undan på golvet innan, också. Så du är i goda händer 😉

    Kram

    Kram!

  3. Ka

    Aj aj…..du måste vara försiktigare nu….tur det inte slutade värre,dock tråkigt att städa efter sig med.
    Var rädd om dig nu!
    Krama

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.