När jag såg husnumret på bilden i mitt förrförra inlägg, kom jag att tänka på att jag en vår för några år sedan upptäckte mina uteglasögon, som jag tappat två månader tidigare, hängande i åttan. Jag tappade dem en kväll när jag hade varit och storhandlat med en kompis som har bil. Antagligen hade de glidit ur min kappficka när jag stigit ur bilen.
Jag undrar bara hur länge de hade hängt där utan att jag sett dem. Precis ovanför brevlådan. Men efter dusterna med Martin Luther, tittar jag kanske inte upp så ofta.
Å andra sidan hade ingen av mina grannar heller sett dem och de visste att jag hade tappat dem.

Jag har goda erfarenheter av att saker jag tappar eller förlägger kommer fram förr eller senare. I min andra blogg har jag berättat om hur jag fick tillbaka den pyttelilla plastpluppen på broddarna på min krycka.

Kryckan fastnade i elementet i bussen och då for antagligen den ena pluppen av. Följande dag åkte jag med samma buss och där låg pluppen mitt i gången framför mig. Hur sannolikt är det att något sådant händer?

En gång hittade jag inte mitt armbandsur. Jag letade överallt och några dagar senare hittade jag det i mitt linneskåp. Hade ingen aning om hur klockan hamnat där.
Jag hade ärvt den av min syster Leena och en kille på jobbet trodde att det var hon som ville göra sig påmind och gömt den där. Jag kunde acceptera den förklaringen, för hon kommer till mig ibland.

Några veckor senare var min lilla sminkväska borta. Jag hade varit på vattengympa kvällen innan, så jag tänkte att jag glömt den där. Precis innan jag skulle gå ut till bussen for fan i mig och jag tänkte: “Jag ska titta i linneskåpet”. Och vet ni vad …
där stod sminkväskan! På exakt samma ställe som jag hittat klockan.
Vad säger ni nu då? Jag hade inget minne av att jag ens varit i det skåpet kvällen innan.

I dag har jag scrappat två kort till Alla hjärtans dag, som jag skall skicka till Stockholm. Johannas kort blev jag speciellt nöjd med. Lägger ut bilder när jag skickat korten.