Jag var 7-8 år när jag blev opererad för blindtarmen. Jag hade ganska ofta ont i magen, för det mesta av förstoppning. Jag antar att det inte var så roligt att springa ut på dasset i mörker och kyla. Tanterna botade min förstoppning med en stor smörklick i en halv kopp svart kaffe. Det smakade inte gott, men hade oftast effekt.

Den här gången var det inte förstoppning, utan ont i magen som inte gick över på ett par dar. Jag fick mer och mer ont, fick feber och kräktes och blev till slut nästan inte kontaktbar. Akuten, tänker ni. Tanterna brukade gå till en privatläkare i Vårgårda och jag antar att närmaste sjukhus låg i Falköping, där jag till slut hamnade.

Detta hade kunnat sluta riktigt illa om det inte hade varit så att Karl-Alvars fru Isa just opererats för tarmvred på sjukhuset i Falköping och Karl-Alvar skulle fara och hämta hem henne. Det bestämdes att Tant Gerda och jag skulle åka med honom till Falköping.

På sjukhuset konstaterades att jag hade blindtarmsinflammation och måste opereras samma kväll. Jag fick medicin och blev lite piggare. Tant Gerda var tvungen att fara tillbaka med Karl-Alvar och Isa, så jag blev lämnad (än en gång) ensam på det stora sjukhuset.

Jag minns att jag skrattade åt de långa vita strumporna jag skulle ta på mig inför operationen och att jag sövdes med eter, som droppades på en mask över ansiktet. Jag räknade högt: ett, två, tre, usch, fyra, fem, sex, usch, sju, åtta, nio, tio, usch, usch…elva…tolv…usch…zzzzz

När jag vaknade efter operationen mådde jag fruktansvärt illa och hela rummet snurrade. Doktorn kom och frågade hur jag mådde och jag svarade argt att jag minsann fortfarande hade ont i magen. Han sa att det var tur att jag kommit till sjukhuset för blindtarmen hade spruckit och det var väldigt allvarligt.

Efteråt har jag många gånger tänkt vilken tur jag hade att Karl-Alvar skulle till sjukhuset. Annars vet man inte hur det hade gått. Jag tackar mina skyddsänglar allra ödmjukast.

När jag till slut kom hem igen, var jag deprimerad en tid. Jag orkade inte gå till skolan, utan satt för mig själv vid köksbordet och färglade rutor på ett papper. Jag ritade upp ett rutmönster för fri hand och sedan fyllde jag i rutorna med olika färger, som jag valde slumpmässigt. Kritorna låg i oordning på bordet och jag tog den närmsta. Så skönt att inte behöva bestämma själv. När alla rutorna var ifyllda, tittade jag på pappret och försökte tyda mönstret. Jag satt så flera dagar och hade ’bildterapi’ med mig själv.

Jag har haft magproblem hela livet och har till slut fått diagnosen IBS (Irritable Bowel Syndrom), det som förr kallades för ‘irriterad tjocktarm‘. Diffusa besvär som kan drabba hela mag- tarmkanalen.

För några år sen var jag med i TV-programmet ‘Fråga doktorn’ och då menade ett par läkare som var med att det är mycket möjligt att min IBS triggades i gång redan efter blindtarmsoperationen.

Forts. nästa vecka…