I dag lyssnade jag på Eva Gabrielssons sommarprat. Jag skulle som vanligt sitta och scrappa vid radion, men fick snart lägga ner mitt projekt och börja sortera bokstäver i stället. Jag har en stor påse med bokstäver i olika former och färger huller om buller. Nu satt jag och sorterade dem i olika högar. Det var det enda jag kunde göra.

Jag tycker radion är ett medium som kommer en mycket närmare än ex. TV:n. Man sitter ofta nära, man hör rösten, men distraheras inte av någon bild eller text. Samma sak tycker jag det är med telefonen, man har en röst i örat, som ibland kan kännas riktigt nära. Man säger att kroppsspråket talar till oss i mycket större utsträckning än det talade ordet. Jag håller inte alltid med om det.

Eva Gabrielsson grep mig alltså i dag. Jag har tidigare sett en intervju på TV med henne och även läst om henne och fått en uppfattning att hon är kärv och lite bitter. I dag berättade hon väldigt kärleksfullt och avslappnat om sin bakgrund och sitt liv med Stieg Larsson. Det var särskilt roligt att höra om åren de bodde i Umeå och om deras politiska engagemang.
Hon levde med Stieg Larsson i 30 år och plötsligt var han död. En stor personlig tragedi för henne, samtidigt som Millenniumhysterin bröt ut. Hon sa det som många andra sagt: Stieg skulle aldrig ha blivit så berömd om han inte hade dött. Det gick att tjäna pengar på hans död. Så fruktansvärt tragiskt!

Repris i kväll kl 22.05. Alla program ligger dessutom kvar en månad efter de sänts på nätet.

Ha en skön lördagskväll <3