I kväll har jag varit på Norrlandsoperan och sett genrepet på Dancer in the Dark. Operan baserar sig på Lars von Triers film med Björk i huvudrollen och är ett samarbete med Det Kongelige Teater i Danmark.

Det är en mörk berättelse om Selma, som lider av en ärftlig ögonsjukdom och är praktiskt taget blind. Hon arbetar och sparar pengar till en ögonoperation för sin som, som har ärvt samma sjukdom. När verkligheten blir för tung, flyr Selma in i en fantasivärld där hon sjunger och dansar, därav titeln.

Jag tyckte mycket om Lars von Triers film, främst för att Björk gjorde en fantastisk rolltolkning av Selma.

I operan, som sjungs på engelska, har handlingen förkortats till 70 minuter (utan paus). Det var täta minuter. Scenen var uppbyggd som en gotisk kyrka med en massa stearinljus. Stämningen var freaky. Personerna som agerade som ’statister’ och ‘scenommöblerare’ var en extremt tjock man, en lång kvinna med anorexismala armar och ben, tvillingsystrar med grått hår i knut m.m. Som sagt freaky.

Jag satt hela tiden och funderade på vad det hela egentligen handlar om. Selma är, å ena sidan, en naiv, godhjärtad kvinna, som för den skull råkar mycket illa ut; å andra sidan uppoffrar hon sig på grund av sin väldigt starka övertygelse.
I slutet kände jag dock att jag ville skrika åt henne: “Sluta spela martyr, du måste ta ansvar för din son!”

På fredag (15/10) är premiären och jag ser fram emot recensionerna i tidningen.

För en stund sedan vräkte regnet mot fönstret och det stormade ordentligt i 10 minuter. Nu är det lugnt igen. Var just och kollade att min cykel stod upprät på gården.

God Natt mina vänner <3