Marja

Den långa resan.

Det som göms i snö…

… kommer upp i tö.

Jag räknade till fem stycken cyklar på rad, som håller på och tinar fram utanför entrén till sjukhuset.

Hur har de hamnat där? Är det ingen som saknat sin cykel i vinter? Eller är det säkrare att förvara den under snön än i cykelskjulet därhemma? För det kan väl inte vara patienter, som kommit cyklande och sedan lagts in och…?

Det har faktiskt hänt. En gång när jag låg inne, låg det en kvinna på samma sal, som hade kommit cyklande med blodpropp i benet. Hon hade opererats och legat inne i fem dagar och var väldigt orolig för sin cykel. Sen var det diskussioner om hon skulle få leda cykeln hem, eller om hon skulle ta en taxi. Cykla fick hon absolut inte, sa läkarna.
Själv hade jag cyklat uppför backen vid Bräntbergsskolan till Mariehems Vårdcentral och därifrån skickats direkt till akuten i taxi, så min cykel stod några dagar utanför Vårdcentralen.

Snön smälter i rasande fart. Visst är det en viss tjusning med att känna bar asfalt under fötterna igen? Men hu, så fult det är på sina ställen.

Den fulaste årstiden är nu.

Nu mot tvättstugan!

Ha en trevlig måndagskväll <3

 

4 kommentarer

  1. miie

    Oj va cyklar, konstigt att man inte vill ha sin cykel.

    Vilken dråplig historia med kvinnan som cyklade till sjukhus med blodpropp i benet,tur att hon blev behandlad…
    Kram!

  2. Marja Granqvist

    Svar till miie (2011-03-07 20:07)
    Kom att tänka på att snöröjarna kanske har kastat dit dem om de stod i vägen. Men det verkar ändå som att ingen bryr sig om dem.
    Ja, det var en tuff kvinna. Läkarna hade fullt sjå att hålla henne lugn.
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.