Utmaning bild 18. Känslor.

Det här tycker jag är det svåraste temat. På de flesta fotografier skrattar folk och man kan ju undra om alla var så där glada eller om man tagit till ord som ’omelett’ eller ’cheese’. När folk gråter eller är arga är det ju inte så värst finkänsligt att ta fram kameran. Det är bara att konstatera att som amatörfotograf tar man inte de mest dramatiska bilderna.

Däremot kan ju fotografier framkalla känslor när man ser på dem. Känslor av kärlek, längtan, sorg, glädje, nostalgi, nyfikenhet m.m. Jag har ett par väldigt starka bilder, som jag inte kan lägga ut på bloggen. Jag kan inte ens sätta in dem i något album, för de är alldeles för privata. Det ena är det sista kortet jag tog på Leena, där man tydligt ser hur sjuk hon är och det andra är mitt sista kort på mamma, när hon sitter i sjukhussängen med ett milt, halv frånvarande leende.

Jag har i alla fall hittat ett kort som visar en stark känsla som inte är äkta, utan agerad.
En decembermorgon för ett par år sedan satt Ronja och jag vid frukostbordet och jag lekte med min kamera och tog några bilder, som jag faktiskt har glömt att scrappa.

Sömnig… eller bara less på att bli fotograferad?

Ge mig lite mer attityd!

Men hallå, försök visa en stark känsla!

Hoppsan, jag fick Munchs Skriet. Ronja sa att hon aldrig hade sett den tavlan, men när vi googlade fram den kände hon igen den. Den synen hade nog legat någonstans i hennes undermedvetna.

Ha en mysig fredagskväll <3